Nu skall Shanghai få dåligt vatten

Tidningen rapporterar om att vi i Shanghai skall få vatten från en ny reservoar. Den ligger på en ö i Yangtzefloden och man skall ta vatten från Yangtze istället för från Huangpu. Fram till 15 janauri kommer de i centrala staden att få ett vatten som luktar illa då man temporärt måste ta in vatten längre ner i floden. De som bor på Pudong kommer att få grumligt vatten för där går vattnet i motsatt riktning i rören och man antar att de då kommer att riva upp beläggningar i rören.

Det skall bli bättre den 15 juni nästa år!

Undrar hur många svenskar som skulle acceptera såna villkor.

Jag minns på 90-talet att jag märket att mina vita skjortor blev gula. Jag tog en liter vatten och skickade provet till ett lab i Sverige. Svaret löd: Vi utgår från att du inte använder vattnet i matlagningen (eftersom du uppenbarligen fortfarande lever) för det är ohälsosamt men, du bör heller inte använda det i tvättmaskiner för det har väldigt hög järnhalt.

Hur stora är Kinas jättestäder

I åratal har jag funderat på om det finns någon beräkning av Kinas städer som anger stadsbefolkningen. Det innebär att man måste räkna noggrant på vad som är urban yta och landsbygd. Det kan vi inte ens göra i Sverige och om man frågar folk vad Storstockholms befolkning är så tror väl de flesta att det är ca 1,5 miljoner men allt mellan 1 och 2 miljoner låter rimligt.

Nu hittade jag uppgifter som verkar rätt pålitliga på Wikipedia och så här ser det ut i toppen

Shanghai 17 milj
Peking 13,2
Kanton 12
Shenzhen 8,6
Tianjin 8,2
Chongqing 7,5
Hongkong 7,0
Dongguan 6,9
Nanjing 6,8
Wuhan 6,6
Hangzhou 6,3

Lite spännande att se att Hongkong ligger mitt emellan Shenzhen och Dongguan!

Val i Taiwan

Jag hittar inget i de kinesiska engelskspråkiga tidningarna om valet i Taiwan. Om de anser val av borgmästare i de fem största städerna som sammantaget täcker mer än hälften av öns befolkning oviktigt så kan de nog komma på andra tankar när de tittar noga på valsiffrorna.

För andra gången i rad fick DPP fler röster än KMT, nu var skillnaden 400 000. Det innebär kanske att Ma Ying-jeou måste slå av lite på takten i närmandet till Kina. Det leder sen till huvudvärk i Peking om vad man egentligen vill med Taiwan.

Ett scenario som jag grubblar över är om DPP kommer att fortsätta att bara prata om lokala frågor och mörka fastlandsrelationerna. Så verkar man ha gjort nu och det har gått hem. När man gjorde tvärtom under Chen Shui-bian gick det helt snett. Kommer i så fall KMT att föra fram fastlandsrelationerna som sitt starka kort. Det är frestande men det kan slå lika fel. Blir det då en presidentvalskampanj (och den håller minst på ett halvår) som handlar om bara vardagliga ting. Det vore unikt för Taiwan.

Fullt hus i kyrkan

Första advent högtidlighölls i Shanghai Community Church på Hengshan Road och inte mindre än 205 svenska själar hade tagit sig dit. Nytt rekord. När gudstjänst kan hållas i en riktig kyrka blir det något helt annat. Känslan blir mer av att träffas och inte att man är en religiös sekt.

Gudstjänsterna ger ständiga exempel på hur många svenska barn som nu bor i Shanghai. Det måste anses som ganska barnvänligt här även om jag tycker luftföroreningarna är lite oroväckande.

Under lång tid gick jag aldrig i svensk kyrkan och jag måste konstatera att man är rätt känslig för förändringar. Ingen orgel, inget preludium, inget postludium och ingen ordentlig predikan, bara något samtalsliknande. Ingen av de gamla psalmerna verkar vara kvar. Sen slutar det med korstecknet och en ramsa "Sahlom, salem", som jag inte kan uttolka som annat än fred på hebreiska och arabiska.

Korstecknet var borta från svenska kyrkan från 1811 till sent på 1900-talet. Kanske kan man minska spänningarna mellan religionerna genom att successivt låna ritualer från varandra. I Ryssland blev det dock revolt i ortodoxa kyrkan när en patriark införde att korstecknet skulle göras med tre fingrar pekande istället för två. Religion är mera tradition än nytänkande.

Vart tar EXPO-paviljonerna vägen?

Ett ständigt återkomommande mysterium är var de 40 självbyggda EXPO-paviljongerna tar vägen. Den svenska är såld till en stad i norra Kina, det blev en budgivning à la bostadsrätt i Stockholms innerstad.

I går hörde jag av en insatt norrman att den norska är såld men att köparens namn först kommer att offentliggöras nsäta år. Gissa varför!

Idag hörde jag att Fankrike, Italien och Spanien förhandlar med Shanghai om att lämna kvar (utan ersättning) sina paviljonger på nuvarande mark. Det kan dock inte bli ett sammanhangande område för den schweiziska mellan Spanien och Frankrike har sålts till ett turistföretag i Zhejiang och den brittiska mellan Frankrike och Italien vet vi inget om.

Dysterheter

På några dagar har en rad dåliga klimatnyheter dykt upp

1. Det fina vädret i Shanghai under EXPO är ett minne blott. Nu är de olika mätbara föroreningarna på ungefär tre gånger så hög nivå som WHO tolererar.

2. Läste rapporter om att vattentemperturen runt Grönland är 3 grader högre än man tidigare trott så den isen lär smälta rätt snabbt.

3. Idag läste jag en artikel i husorganet IHT om att Kina på några år har gått från att vara nettokolexportör till nettokolimportör. Inte nog med allt kol de har i landet, de importerar mer och mer och nu öppnas nya gruvor i USA bara för Kina. Kolla bilden nedan som visar förändringar i handelsmönster från 2007 till 2009. Kinas förändring är extremt stor.

Varje atom kol som vi plockar ur jorden hamnar förr eller senare i luften.

Brand i Shanghai

Det har gått några dagar sedan den stora branden när ett 50-tal personer dog. Nu kommer dock direktiv rakt ifrån Peking att detta inte får hända igen. Jag ser i flera hus skyltar om skärpt ispektion och evakueringsövningar. I vårt eget hus är gångarna som leder till trapphuset fulla av möbler och skräp och så är det nog rätt ofta.

Det dyker alltid upp uppgifter om oegentligheter när något gått sent. I det här fallet var tydligen svetsarna som orsakade branden inte licensierade för det jobb de gjorde.

Igår skulle jag hålla ett föredrag i en av partiets många lokaler för ett hundratal tjänstmän men det fick flyttas för en stor konferens om brandsäkerhet med folk från Peking. Det är nästan osannolikt hur snabbt direktiv från centrum verkställs. Tänk om det blev lite ordning i trafiken efter någon av de många olyckorna!

Miljöhus i Nanjing

En stor del av svenskt främjande går ut på att propagera för grönt byggande, hus med låg energiförbrukning och system för avfallshantering. Hux flux får vi se ett stort komplex i Nanjing med sådana hus. Värmen kommer från bergvärme och luften avfuktas/fuktas allt efter säsongen.

Husen hade tvåglas vakuumfönster och var byggd med tjock isolering i väggarna. Värmen kom från gallerutsläpp i golvet vilket verkade rätt praktiskt.

Konstigt att man inte ser några sådana hus i Shanghai. jag är inte runt i så många bostadshus men alltid fryser man på vintrarna och tycker det är fuktigt på sommaren. Alla hus jag ser har enskilda AC-apparater utanför varje fönster.

Det här huset kostade lite mer än andra. Priset för en 100 kvm-lägenhet var 26 000 istället för 20 000 för motsvarande enligt konventionellt bygge. Så vitt jag förstod låg det ingen subvention i detta.

Vakna!

Vi hade ett möte med svenska företag i Wuxi. Efter att ha konstaterat att det kostar mindre än hälften att producera i Kina än i Sverige och att företag efter företag därför flyttar ut produktionen tyckte de hitresande svenskarna att allt kändes väldigt tungsamt och var beredda att fortsätta till nästa punkt i programmet. Då frågade någon vad de lokala företagen föreslog att man skulle göra. Vakna! blev svaret.

Det är ju synd att namnet redan är taget och inte kan användas för någon ny väckelserörelse men faktum är att det nog måste till en stor grad av uppvakning och funderande kring vår konkurrenskraft om vi skall kunna klara av att ha industriell tillverkning i Sverige. Några kan ju överleva på att skriva musik eller konstruera dataspel eller andra särdeles innovativa tjänster men för all andra blir det knepigt.

Rättshaverister i Kina

Nu har jag läst lite mer i artikelserien i International Herald Tribune (min absoluta tidningsfavorit) om de mentalsjuka. Det visar sig att en stor el av de intagna på mentalsjukhusen är personer som överklagar beslut och i sin jakt att få rätt i högre instans till slut blir rättshaverister och spärras in.

Man kan fråga sig varför kineserna är så ihärdiga i att överklaga när de borde veta att de inte kommer att få rätt utan bara får det sämre. Kineserna är ju normalt rätt pragmatiska och har en realistisk bild av hur det går när man utmanar makten.

Utan att ha studerat frågan tror jag man kan säga att det är en kinesisk tradition sen lång tid tillbaka att vända sig till högre makt. Under kejsardömet hade alla kineser rätt att skriva till kejsaren och dessa brev behandlades seriöst och författaren fick alltid ett svar. Troligen lever denna grundinställning kvar.

Sverige har många rättshaverister då vi vinnlagt oss om ett system där vi närmast uppmuntrar till överklaganden och vi har rätt att överklaga även i ärenden som inte berör oss personligen. Efter varje Uppdrag Granskning får JO massor av brev. EU-ombudsmannen tar bara upp ärenden om brevskrivaren berörs personligen. Jag hade en del att göra med EU-ombudsmannen i ett tidigare jobb jag hade och fick då uppfattningen att fenomenet rättshaverist är något ganska svenskt. Andra länder känner knappast till denna speciella grupp av kritiska medborgare. Återigen är det Sverige och Kina som har något gemensamt.

Galen och omgiven av dåliga rådgivare

är inte lätt att vara i Kina. En avlägsen kinesisk bekant mådde psykiskt illa och vänliga utländska bekanta tog henne till ett utländskt sjukhus där diagnos och medicin utreddes ganska snabbt.

Då dök fadern upp från landet och tog henne till ett kinesiskt sjukhus där hon direkt låstes in på en sal med galningar under en månad. Var hon inte galen hade hon säkert som amen i kyrkan blivit det där. Hennes utländska bekanta fick ut henne men fadern är misstänksam.Detta gjorde att jag lade märke till en lång artikel i International Herald Tribune om Kinas mentalvård

http://www.nytimes.com/2010/11/12/world/asia/12psych.html?_r=1&scp=1&sq=dan%20levin&st=cse

som är ett ambitiöst reportage som bygger på en studie publicerad av den kanske mest ansedda medicinska tidskriften i världen, The Lancet.Om Kina är bra på traditionell medicin är mentalvård en svår utmaning.

Under kulturrevolutionen ansågs mental ohälsa vara en borgerlig avvikelse och sedan dess har området låg status. Bara 1 av 12 mentalsjuka får vård och läkarstudenter skyr ämnet då det är kemiskt fritt från extrainkomster i form av mutor och liknande.

Den gamla svenska tändsticksfabriken i Shanghai blir museum

I börja av året skrev jag om en utflykt till Långa Vindens park för att leta efter de gamla svenska tändsticksfabriken. Jag hittade den aldrig och när jag kom tillbaka i veckan förstod jag orsaken. Den hade varit skymd av ett byggplank för man byggde upp ett tändsticksmuseum bredvid. så här ser museet ut (jag fick forcera några hinder för att komma nära men jag var ju bara beväpnad med en kamera).

Bakom museet kunde jag skymta den gamla fabriksbyggnaden. enligt vad jag förstått kommer båda byggnaderna att bli museum och det kommer att samlas ihop tusentals olika tändsticksetiketter.

Den svenska fabrikens historia är beskriven av Stig Hansén och Clas Thor i boken Shanghai, Shanghai, som skrev för 20 år sedan och har en omisskännlig kulturrevolutionär språkdräkt. Det man framför allt vill diskutera är om det försigick barnarbete i fabriken.

Annars var tändstickor en stor sak i världshandeln och de här fabriken ar en del av Krügers imperium. Hans affärsidé var ju att erbjuda regeringar frikostiga lån mot att han fick tändsticksmonopol. Om han hade en sådan dela med Kinas regering vet jag dock inte. denna ganska lilla fabrik kan ju inte ha försörjt hela Kina.

Japanerna var konkurrenter till Krüger och han köpte faktiskt fabriken av ett japanskt företag i början av 20-talet. Japanerna lade sedan beslag på den igen under andra världskriget och sen tog Tändstickbolaget tillbaka den och drev den till början av 50-talet när kineserna tvingade ut dem genom att ständigt hitta på nya skatter.

Läser man om Swedish Match verkar bolaget bedriva en envis kamp att bli av med alla tändsticksfabriker. Den urgamla fabriken i Tidaholm där man började med säkerhetständsticksproduktionen 1865 verkar dock få vara kvar.

Det skall bli kul att se hur det nya museet blir för det kommer att invigas snart. Längs Suzhou Creek kommer det att bli 7 liknande museer Det här ligger inom Långa Vindens ekologiska industripark. Där kommer det också att vara ett museum över hongkongstjärnan Jackie Chans tillgångar och MGM World som verkar bli något stort filmcentrum. Lite för alla smaker.

Kommer fler utländska paviljonger att bli kvar på EXPO?

Partichefen i Shanghai gjorde ett uttalande i en TV-intervju i onsdags att upp till 10 utländska paviljoner kan bli kar på EXPO "if some countries are willing to present the pavilions to the EXPO organizer and their pavilions are worth retaining".

Det där sista är ju två viktiga villkor. Det kanske finns några som är beredda donera sin paviljong en de flesta har nog tänkt att få en slant för dem. Sedan blir det ett underligt mönster om någon står kvar i ett område som därmed inte kan få en bra totalplanering.

Det är också lite sent att komma med sådana öppningar försåvitt inte ett antal länder redan är tilltalade.

Mina favoriter för paviljonger att bli kvar vore Italien och Frankrike, som båda har rejäla byggnader nära floden. Den finska skålformade byggnaden verkar lite besvärlig att demontera men den ligger i ett hörn som gör den lättare att bevara, men annars är det nog en stadsplanerares mardröm att planera det nya området med enstaka paviljonger här och där i området.

EXPO är över, äntligen över

Jag träffade ett slitet gäng av generalkonsuler för EUs medlemsstater idag. Alla hade varit med på avslutningen den 31 oktober. Jag frågade en varför han hade gått dit, en sista ansträngning som kunde kännas som droppen som fick bägaren att rinna över. "I just went there to se that they really closed down the thing" var svaret.

Mickey Mouse efter Haibao

Det blev ett avtal om Disneyland direkt efter EXPOs stängning. Ett område på flera kvadratkilometer har tagits fram i närheten av Pudongs flygplats. Jag är inte riktigt säker på att Disney har samma genomslagskraft i Kina som i resten av världen. Disney i Hongkong har gått med förlust sen starten. Det är dock imponerande att man hittat en så central plats att man enkelt kan ta sig dit, att jämföra med Disney öster om Paris som ligger väldigt avlägset en ändå blivit lyckat.

Den blå haibaon blev aldrig någon riktig succé. De kan ju inte röra sig och har ingen själ.

Min enda kontakt med Disney var på Shanghais borgmästares möte med näringslivet 2008. Jag slog mig i slang med en kinesamerikan i en paus. Han visade sig jobba för Disney. Han ville försöka byta ett ord med borgmästaren så han stirrade åt alla håll samtidigt medan han pratade med mig. Mitt i en mening fick han syn på borgmästaren och sprang dit. Det är så man gör affärer här.

Hangzhou-modellen

Var på ett seminarium i Hangzhou som handlade om lite av varje men mest om demokrati. Kineserna försöker hitta former för att fånga upp medborgarnas åsikter utan att införa allmänna val. Det är rätt intressant för det är inte orimligt att tänka sig att man kan hitta andra former för inflytande från folket än det som vi nu har valt. Ett tungt vägande inlägg var att man vill att medborgarna skall ha inflytande varje dag och inte bara vart fjärde år. Det minst övertygande föredraget var att man har ett avancerat bedömningssystem av sina tjänstemän och chefer så den som inte sköter sig åker dit. Jag har inte sett att något system någonstans i världen verkligen avsätter odugliga chefer.

Hangzhou är den enda stad som bjudit in mig för att tala om sådana saker. Man vet att man inte har den högsta BNP-tillväxten men man har den högsta livskvalitén i landet enligt ett antal undersökningar. Man avfärdade de ekonomiska modeller man har på annat håll i Kina och arbetade på en modell som bättre gick att kombinera med klassiska kinesiska traditioner.

Att sitta på en gräsmatta vid Västra Sjön och dricka Long Jin-the och knapra på lokala frukter och nötter och samtidigt ha intressanta samtal är en form av livskvalitet som gör att massor av utlänningar kommer till Hangzhou för seminarier om man bara får en inbjudan.

Jag räknade lite på seminariets budget och kom till för oss rätt astronomiska summor. Flygbiljetter till 30 utlänningar, Bokning av nästan hela State Guest House under tre dagar, tre simultantolkningsgäng osv osv. Det är mer än vad vi i regeringskansliet hade i budget för event för alla våra 4 event på EXPO i somras. Jag blev hämtad av en av organisatörerna (40-årig professor) i sin privata bil. Hann inte notera märket men åkkänslan var Lexus.

Promenad i centrala Shanghai

Jag gick runt idag för att köpa några saker till min cykel och tvingades därmed bort från de stora gatorna med sina lyxaffärer i på smågator. Jag gick kvarter efter kvarter och såg bara eländiga hus och eländiga människor. Eftersom jag inte varit i stadsdelen tidigare var allt nytt för mig.

Jag frågade en kinesisk kollega och fick svaret att det finns stadsdelar där folk bara sitter och väntar på att marken skall bli uppköpt och de blir utlösta. I det läget gör man absolut ingenting åt sina lägenheter. Går något sönder får det förbli trasigt. Det är också rätt osannnolikt att man skulle renovera sådana hus. Det finns ingen riktig ekonomi i renoveringar när man kan bygga skyskrapor istället.

Kineserna talar ut om EXPO

Det dyker upp lite mer uppnosiga kommentarer om EXPO i pressen Shanghai Daily hade i förrgår en artikel som hette "Thumbs down for the US Pavillion". Att en tidning som måste sägas vara officiell rackar ner på ett land så där är rätt ovanligt. Och tur är det för står det något osakligt så har man ju ingen chans att gå till motåtgärd.

Med tanke på vad jag skrivit kanske jag skall tillägga att paviljongen faktiskt var en stor besvikelse för mig med tre filmsalar och en fjärde sal med sponsorreklam. Problemen var ju att Arnold Schwarzenegger lanserade ett bud att San Fransisco skall bli värd för EXPO 2020 men att USA har gått ur BIE, så riktigt hur man skall få ihop det hela vet jag inte. Om alla länder skulel göra som USA, lagstifta emot att statliga pengar används för EXPO, då kommer det inte att bli något mera EXPO. Varför kan inte kongressen lämna pengar till information när man lämnar pengar till krig?

Samtal med en amerikan på EXPO

Vid avslutningscereminin satt jag bredvid en amerikan. Han frågade vilken min största upplevelse under EXPO varit. Jag svarade (artigt) att det var att få träffa Arnold Schwarzenegger, byta några ord med honom, få ett foto gemensamt och lyssna på hans övertygande tal om Kalifornien. Jag beklagade att inte Sverige hade så vältaliga politiker och att erbjuda fototillfälle hade jag aldrig fått av en svensk politiker. Kanske skulle man rekrytera fler skådespelare. Reagan hade ju en legendarisk förmåga att tala till människor.

Där kom jag åt en öm punkt för Reagan är alla amerikaner inte förtjusta i. Amerikanen sade att han kommit till slutsatsen att Reagans övertygande förmåga dupera det amerikanska folket var roten till USAs ekonomiska problem. Reagan hade lyckats övertyga det amerikanska folket att man egentligen inte behövde betala skatt. Sen kom George Bush Sr med "read my lips, no new taxes" och sedan har man lånat pengar istället för att ta ut skatter.

Här borde jag förstås ha mitt foto med Arnold men det har inte kommit fram än. Jag får säga som Arnold "Hasta la vista".

Ständigt fler hotell i Shanghai

Jag var på en invigning av ett hotell som ligger tvärs över gatan från oss, fotat här från vårt fönster. Inte illa för att kunna boka in gäster och slippa transportproblem. Hotellet heter Langham och har sitt namn av ett välkänt gammal hotell i London. Läser man om det ser man att Londonhotellet varit på väg att rivas många gånger och senast köpts upp av spelföretaget Ladbrokes! Hotellkedjan har sitt huvudkontor i Hongkong.

Det här hotellet höll på att bli klart redan 2008 och ägdes då av Jumerirah Hotels från Dubai. Finanskrisen knäckte dem och hotellet stod helt öde under ett år. Sen köpte fastighetsbolaget Shui On, som utvecklat Xintiandi, tillbaka fastigheten och fick Langham på kroken. Det kan nog bli rätt bra eftersom det ligger med populära Xintiandi alldeles bredvid.

Jag frågade VDn vad som skall hända med tvillinghuset och han sade att det skall bli ett annat hotell! Får aldrig Shanghai nog av alla hotell kan man undra. Langham öppnade en vecka innan EXPO slutade så de missade chansen att göra sig en ordentlig hacka. Vi talar om femstjärniga hotell som kostar minst 1500 SEK/natt. Jag kan inte hålla reda på alla.

EXPO är över

EXPO slutade igår med en väldigt modest ceremoni, inget fyrverkeri och lite traditionell kinesisk underhållning. Wen Jiabao talade och på podiet fanns Brasiliens Lula, Ban Ki-Moon från FN och en hel del andra höjdare.

I svenska paviljongen samlades närmast sörjande 200-300 för en avslutningsfest. Vi har lärt oss rätt bra att klättra runt uppe på glastaket med ett glas vin i handen.

Den fråga jag ställer mig är om EXPO faktiskt lyckats bringa Kina mer in i omvärlden, att få slut på den ganska långa perioden av stigande nationalism. Jag har sällan sett kineser så intresserade av omvärlden och samtidigt nyfikna över länders karakteristika Jag tror EXPO var ett steg i rätt tillfälle för att knyta ihop Kina med världen. Jämförelserna med OS i Peking som var i nationalistisk yra är där talande.