Peace Hotel är tillbaka - med jazzbandet

Lite smygande har Peace Hotel öppnats igen efter tre års renovering och heter nu Fairmont Peace Hotel. rummen kostar uppåt 3000 så jag vet inte vem som har råd att bo där. Vi var där och hittade den gamla jazzklubben i bottenvåningen. Allt annat badade i lyx men jazzklubben såg ut som förr.

Inte bara det. Det gamla jazzbandet var på plats och är nu klart över 80 år i genomsnitt. De spelar nu ännu släpigare än förr och har inte lagt några nya låtar till sin repertoar. Dock var det väldigt trevligt och det var fullt av folk. Vill man sitta vid bord måste man reservera.

The Bund is back

Det är helt roligt vilken fart det blivit på The Bund. Den 19 augusti var det invigning på Waldorf Astoria men det skedde lite i smyg och jag kom inte dit förrän några dagar senare Detta anrika hotell från New York från 1930-talet har nu blivit ännu anrikare genom att tagit över Shanghai Club som är från 1911. De har gjort om klubbhuset till ett hotell med 20 sviter och skall i oktober ansluta det med en ny byggnad med ytterligare 240 rum. Den byggnaden ligger på baksidan av kvarteret och alla rum kommer inte att ha utsikt över The Bund.

Shang Club var förstås det allra förnämsta stället för i världen och tröt med att ha världens längsta bar som nu har återuppbyggts (33,5 meter). Det var dock så få gäster så det hade räckt med tiondelen.

Jag gick runt i huset en gång på 90-talet när det fanns ett KFC och ett tvåstjärnigt hotell. Shanghai Club hade som en typisk brittisk klubb ett stort antal gästrum för besökande så det passade bra som ett hotell. Det såg sjabbigt ut då och man kunde inte ana att det skulle vara superelegant 15 år senare.

I böcker om Shanghai beskrivs ofta eposoden från 1937 när japanerna bombade Shanghai och en kines försökte ta sig in på Shanghai Club för att rädda sitt liv. "Are you member sir" var vaktens fråga. Det var han förstås inte och stor huvudbry uppstod. Dock var hela styrelsen församlad i klubben och man kunde ta ett beslut att ge kinesen ett temporärt medlemskap Det kanske räddade hans liv.

Bra och dåliga paviljonger

Idag var jag runt på EXPO och tittade på de små europeiska ländernas paviljonger.

överlägset bäst var San Marino som har en hyrd paviljong på 500 kvm, samma som alla småstater. De hade ett klart budskap - världens minsta men samtidigt äldsta republik. San Marino grundades på 300-talet och har varit oberoende sedan dess. Lustigt nog har de två statschefer somhar sitt ämbete i sex månader, sen byts de ut. Det finns därmed en hel del folk som kan kalla sig f.d. president. Resten av utställningen var enormt vacker och jag köpte några buteljer vin som jag inte alls blev missnöjd med.

Sämre var det med länder som Makedonien, Montenegro som visade ruiner från romartiden där man bara kunde skymta några stenar i gräset. Svårt att uppskatta om man inte är arkeolog.

När jag kom ut såg jag stora varningsskyltar att det var mer än 40 grader. Bäst att ta sig hemåt.

Klart i Shanghai

Kom tillbaka till Shanghai och trodde det var som en häxkittel. Glödhett och alla kolkraftverk igång för att re ström till luftkonditioneringen. Fullt av bilar för att folk inte vill gå eller cykla i värmen.

Istället var det kristallklar luft. Jag kom med taxin en bit från Pudongflygplatsen och svängde till vänster in mot staden. Då såg ja med en gång Kapsylöppnaren på Pudongsiden som bara är några hundra meter från The Bund - på 1 mils håll.

Det kändes som ett medeltida grafik där vandraren kommer på en bergrygg och ser staden ligga långt borta med en domkyrka och lite låg bebyggelse som ligger spridd runt kyrkan.

'Det klara vädret varade i två dagar men sen blev det sm vanligt.