Modernt i Nanjing

Jag var ett två dagar i Nanjing och måste göra ett tillägg till det jag skrev i höstas när jag reste runt i södra delen av staden och bara såg kolossala byggnder som inte såg ut att användas. Den här gången gjorde jag den enklaste resan av alla. Jag tog ett höghastighetståg från Shanghai, kom till en superny järnvägstation med värme inomhus (det var nollgradigt ute) eleganta och rymliga utrymmen och ändå inte långt att gå till tunnelbanan en bit ner. Överallt fanns rulltrappor som fungerade.

Jag betalade 2 renminbi (drygt 2 kronor)för en biljett 7 stationer bort till mitt hotell. Fick sittplats! I tunnelbanan såg jag trailers i TV-apparater för tre nya amerikanska filmer som verkade intressanta. Jag steg av och skulle i hällregn till mitt hotell. Det var väl skyltat på engelska och jag gick genom något slags Sergels torg under tak en bra bit till en uppgång som ledde till hotellet. Blev inte blöt.

Väl där skulle jag äta middag med min kollega och frågade efter en bra västerländsk restaurang. Fick begriplig anvisning och gick under tak till ett shoppingcentrum där restaurangen fanns. Allt splitternytt.

Hotellet (Jinling) är 30 år och statsägt men helt perfekt. Även om jag var grinig hittade jag inte en enda sak att klaga på. Rummet kostade 628 renminbi!

Någonstans måste någon förlora pengar. För dyr järnvägsstation i förhållande till resandeantalet, samma med tunnelbanan, hotellet hade tre italienska modeaffärer där jag inte såg en kund, restaurangen var halvfull etc. Just nu bryr jag mig inte. Det var i varje fall väldigt bekvämt och jag kan när som helst ge exempel på motsatsen.

Jag tror på investeringar i infrastruktur! Rätt ofta behöver jag den.