En intervju

Igår publicerade tidningen Laodong Bao (Arbetarbladet) en intervju med mig över två sidor. Det känns lite marigt med intervjuer i Kina, det blir lätt fel. Säger man att det finns ett problem kommer de meningen inte med, säger man att allt är prima så är det det som skjuts fram.

Journalisten var en kvinna som skrivit böcker om migrantarbetarnas usla tillvaro, efter att själv varit migrantarbetare. Sen hade hon bott i Australien och förstod omvärlden bra och kanske hade hon stiftat bekantskap med skjutjärnsjournalistik där. För det var vad intervjun blev.

Från det ögonblick vi satte oss ner haglade provokationerna över mig. "Ni utlänningar blir behandlade som kungar här, men när vi kollar upp är ni ingenting där hemma oftast. Fel sade jag, jag är en känd bråkmakare på UD" (fast visst hade hon rätt).

Jag bad att få se texten för att visa min kinesiska assistent. Hon slog direkt ner på ett avsnitt om Nobelpriset där jag på den provokatoriska frågan "Varför diskriminerar nobelpriskommittéerna Kina?" hade svarat "Borde inte det kinesiska folket ställa sig frågan vilka upptäckter de gjort på naturvetenskapernas områden på sistone, vilka nya ekonomiska teorier och litterära former som utvecklats här?"

Den meningen innebär att artikeln inte publiceras, sade assistenten, det är urkänsligt att en antyda att det kanske inte finns grund för ett nobelpris till Kina.

Jag tänkte till länge och väl och bestämde mig för att ändra min utsago till "Även i Sverige tycker många att personer som barnbokförfattarinnan Astrid Lindgren är värd ett pris, men förbigåtts."

Jag brukar inte ändra mig efter censurpolisen men i det här fallet tyckte jag att jag inte hade insikt nog att bedöma pristagare.

Nåväl artikeln publicerades men styckena om nobelpriset och om svensk arbetskraftsinvandring var borttagna. Även borttaget var en mening där jag förskräcktes över prostitutionen utbredning i dagens Kina. Det hade i och för sig journalisten sagt kunde vara lite känsligt. I Guangdong talar man öppet om det som ett problem men i Shanghai finns inga problem, bara ett antal tabun.

Bengt

Bilismen i Shanghai

Min körkortsägande kompis gick och köpte en bil och måste därmed skaffa sig en nummerplåt. Sånt sker här på auktion, Varje månad görs en auktion på 5-6000 plåtar. Just nu ligger lägsta pris på 30 000 renminbi. Lämnar man in ett bud på 29 000 RMB blir det ingen affär och man får vänta med sin inköpta bil till nästa månad. Det är ett rätt bra system tycker jag. För ett år sedan var lägstapriset mellan 50 och 60 000 RMB. Blir det för mycket bilar kan ju myndigheterna dra ner antalet plåtar under 5000 om de så vill.

Jag frågade min chaufför hur den här auktionen går till i praktiken. Han släppte ratten och gestikulerade vilt så det såg ut som slaktdjursauktionen i Chicago. Måste gå dit en dag och se hur det går till.

Ett krux är att grannprovinserna har mer plats och säljer plåtar för bara 1000 RMB. Det är tillåtet för en Shanghaibo att köpa dem men då måste man göra sin årliga besiktning i den provinsen och man får inte använda motorvägarna i Shanghai vissa tider på dygnet. Det är OK för de flesta men jag har en känsla att jag ser lite för mycket bilar från Jiangsu och Zhejiang för att det skall vara naturligt. Allt är ju en fråga om bottom line.

I Peking lär priset bara vara ett par tusen RMB. Därför har Peking en bilexplosion som verkligen skadat stadens miljö och anseende. Shanghai har ännu koll på läget och jag kan inte klaga mer på trafiken än på hur det är i Stockholm.

Bengt

Missförståndens förlovade land

Igår var jag på ett sjukhus som har en engelsktalande avdelning. Alla säger vänligt How do you do etc. När man träffar läkaren blir det svårare, en nästan helt obegriplig engelska framträder. Ordinationen var trots allt begriplig. Drick örterna i varmt vatten och intag absolut inte alkohol eller kaffe. Jag genmälde för att verka insatt att jag brukar dricka varmt vatten men honung. Honey fanns inte i hans vokabulär så han för gott att säga nej till det. Då började jag förklara vad honung var. Jag ritade ett bi på papperet och sade "bee". Han blev nästan skrämd. Då gick jag upp i rummet, viftade med armarna och utlät ett surrande ljud. Läkaren blev vettskrämd, tryckte ner mig i stolen och sade. "Absolutly no beer!"

Jag borde ha lärt mig efter alla år att har man spårat fel i en diskusson blir det bara värre om man försöker reda ut det. Bäst att säga "OK, I will stop drinking beer" och tacka honom för rådet.

Bengt

Körkort

En bekant tog körkort i veckan. Det är en krånglig procedur, framför allt därför att alla blanketter är på kinesiska. En utlänning tar då hjälp av ett kinesiskt serviceföretag som följer med och hjälper till fylla i blanketterna. Sen brukar firman, för en extra men dock liten penning, erbjuda sig att hjälpa till vid själva teoritestet som kan vara svårt att förstå. Framgången är garanterad.

Annorlunda var det när jag tog körkort här för 10 år sedan. Då slapp man teoritestet men min chaufför var vänlig att för min allmänbildning skaffa in testet och de rätta svaren. En fråga var hur många gånger man för tuta när man kör om en trehjuling - 2, 3 eller 4. Rätt svar var 3 om jag minns rätt.

Det man inte slapp var det fysiska testet. Det var en märklig samling hemmabyggda instrument för att se om man kunde bedöma avstånd och hastigheter. Jag minns att en övning var att man skulle lyfta ett 20 kilo tungt betongblock. Jag råkade ha ryggskott den dagen och avböjde vänligt men bestämt. Det gillades inte och jag var tvungen lyfta trots att ryggen höll på att gå i bitar.

Det var mer ordning förr. Inte ens nostalgin är som bekant vad den var förr.

Bengt

Vinter i Shanghai

På två veckor har vädret ändrat sig från behaglig höstkyla till grym vinter. Idag åkte jag tunnelbana till jobbet och kom knappt in i vagnen. Alla kineser var utklädda till Michelinfigurer med lager av underkläder, tröjor och dunjackor. Orsaken är att man inte får ha centralvärme i Kina söder om Yangtzefloden. Det är en gammal regel som verkar vara en helig ko. Av det skälet är det ingen idé att isolera husen - får man inte värma upp dem behövs ju ingen isolering. Alla Shanghais hus har därför enkelfönster och tunna oisolerade väggar.

Har man sedan massor av pengar är det ingen om bryr sig om man installerar ett antal elektricitetsslukande direktvärmande värmeelement. Det gör alltså alla. Sitter man bredvid dem blir det hett på magen men iskallt på ryggen.

Det finns inget sätt att lösa denna gåta annat än att riva upp den gamla regeln om förbud för centralvärme söder om Gula Floden. Det skulle t.ex. öppna för möjligheten att införa fjärrvärme, som är en ena energisnåla lösningen för stadsuppvärmning.

Jag nämner det frågan en passant vid nästan alla samtal jag har. Folk blir förlägna men lyckas alltid pressa fram något á la "det är ju den regel som gäller". Då säger jag "Ändra den!" Då brukar samtalet avstanna. Jag har ännu inte träffat en kines som är beredd säga något som "det vore kanske en idé".

Bengt