Tal om Hongkong i Shanghai

Det är lätt att skjuta upp resonemang om Hongkong. När detta skrives i slutet av november vet vi fortfarande inte hur det skall sluta.De flesta trodde i somras att demokratirörelsen skulle tröttna.I september-oktober talades det om hårdare tag mot demokratirörelsen och så kom kommunalvalet i november med jordskredsseger för de demokratiska partierna. USA gick vidare med sin särskilda lagstiftning för att bevaka Hongkongs särskilda status. Många trodde kanske att Trump skulle offra lagen om Hongkong för att göra en handelsdeal med Kina.

Därför lika bra att sätta några rader om Hongkong på pränt nu. Jag pratade inte om Hongkong med många människor i Shanghai. Orsaken är att den kinesiska motviljan mot demokratirörelsen i Hongkong är kompakt och en diskussion blir ofta upprivande och man blir ovän för lång tid.

Symptomatiskt är dock att man i Kina ser problemen i Hongkong som ett verk av utländska agenter. Ett samtal mellan en demonstrant och en tjänsteman på konsulaten från USA, UK eller Australien tas som "bevis".

I andra vågskålen ligger Hongkongs värde för Kina som finanscentrum. Hyvlar man ner motståndet i Hongkong brutalt så försvagar man Kinas ekonomi och sammanhållning. Långsiktigt kan man kanske svälta ut Hongkong så att först utländska barnfamiljer flyttar och sedan en stor del av utlänningskolonin. Det är dock svårt att byta rättssystem och frågan om vad man gör med den unga anti-Kina-generationen är kanske det största problemet.

Jag har länge sett Hongkongs strävande som utsiktslösa i och med att ma ninte kan förklara sig oberoende och att man inte har egen försvarförmåga så som Taiwan har. Det finns ju också en historisk deadline till 2047, efter vilket Kina har rätt att göra som man vill. Det är därför man med viss bävan följer nyheterna och ibland vågar jag bara titta på TV-nyheterna med ett öga. Det vi i första hand måste lova varandra att göra är att följa nyheterna och hålla sig informerade.

Jag skrev till en ungersk vän och frågade om inte Hongkong är som Budapest 1956 i slow-motion. Vad kan man göra när man ser en hopplös revolt mot en kommunistisk supermakt. Svaret var att ingen i Ungern längre bryr sig om 1956. Visst vet man om att västvärlden generöst tog emot flyktingar men  det har varit så mycket desinformation kring vad som skedde att folk inte orkar göra paralleller. Ungefär så tror jag det kommer att bli med Hongkong - en enorm desinformationskampanj mot demokratirörelsen. Därför är det viktigt att behålla kunskapen och ta upp diskussioner med folk i Kina, även om man kan bli ovän.