Jag har just läst Börje Heeds bok från 1964 "SOS m/s Ningpo" som handlar om besättningen på båten alltifrån att den gick ut i början av andra världskriget, genom äventyr i Singapore, Manila och Hongkong till tre år i Shanghai innan de fick åka hem i början av 1946.
Börje Heed var Aftonbladets legendariske kriminalreporter. Jag förmodar han därför var van att sålla mellan fakta och rykten men boken har ingen förklaring till hans arbetssätt. Hur mycket av det som står i boken som är fakta och vad som är hans gissningar vet man inte.
Alla försök att skicka hem sjömännen över Sovjetunionen under kriget misslyckades. Malte Pripp behandlar ärendet ganska summariskt (sid 75 i min bok) men Börje Heed refererar till en rad telegram och skrivelser så här har han nog kollat i arkiven.
Under de tre åren i Shanghai fick sjömännen varje vecka en liten ersättning men sysslolösheten höll på att knäcka dem. Dessutom blev några sjuka, andra nersupna och den snabbt försämrade försörjningssituationen sedan Japan började förlora kriget i Kina satte sina spår. Tre dog under tiden i Shanghai. När de slutligen kom hem blev de fast hos polisen för de hade inga ID-handlingar och enligt Skatteverket hade de inte betalat skatt på sex år (sic!). De had väntat sig en storslagen mottagning men fick smaka på det svenska rättssamhället. Långt senare fick de en kompensation från staten för lidande och utebliven inkomst. Jag kan inte se att de gjorde något fel under dessa år, de lydde order från (ett snålt) rederie och den statliga myndighet som befraktade fartyget.
tisdag 12 mars 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Min pappa var med på Ningpo, och vad jag har förstått så stämmer nog det mesta i boken.
Skicka en kommentar