Nu börjar det hårda arbetet med del 2

Jag har satt igång med att skriva del 2 av min bok om svenskar i Shanghai. Det är väldigt kul att skriva om personliga öden men ännu bättre om man har dem på en bild framför sig. Jag har nu ringt runt till en massa människor med släktingar som bott i Shanghai och fått ihop intressant foton. Jag lägger ut tre av de bästa här med mina kommentarer - och frågor till er läsare. Vem är vem?

Här är svenska föreningens 20-årsjubiléum i mars 1941. Överraskande många var kvar i stan fast det var under brinnande krig - eller kunde de helt enkelt inte ta sig därifrån. Var tvungna att festa på Franska Klubben?

Svenska föreningen i festtagen igen. Fast vi vet inte datum.

Här firas en av svenska föreningens nestorer, bryggaren G B Sabelström. Till vänster står Rangar Bringert som var bitr chef eller chef för Ekmans, eller för SKF, beroende på vilket år fotot togs. Bredvid honom hans fru Jessie Bringert.

Här är järngänget. Svenska föreningens lunch på Palace Hotel den30 november 1930. Alla de grånande männen från första fotot 1941 är nu 11 år yngre och ser 30 år yngre ut. Jag håller just på med den svåra uppgiften att klara ut vem som är vem. När de har exakt samma klädsel och samma blick är det inte så lätt.

Ningpo-sjömännen i Shanghai

Jag har just läst Börje Heeds bok från 1964 "SOS m/s Ningpo" som handlar om besättningen på båten alltifrån att den gick ut i början av andra världskriget, genom äventyr i Singapore, Manila och Hongkong till tre år i Shanghai innan de fick åka hem i början av 1946.

Börje Heed var Aftonbladets legendariske kriminalreporter. Jag förmodar han därför var van att sålla mellan fakta och rykten men boken har ingen förklaring till hans arbetssätt. Hur mycket av det som står i boken som är fakta och vad som är hans gissningar vet man inte.

Alla försök att skicka hem sjömännen över Sovjetunionen under kriget misslyckades. Malte Pripp behandlar ärendet ganska summariskt (sid 75 i min bok) men Börje Heed refererar till en rad telegram och skrivelser så här har han nog kollat i arkiven.

Under de tre åren i Shanghai fick sjömännen varje vecka en liten ersättning men sysslolösheten höll på att knäcka dem. Dessutom blev några sjuka, andra nersupna och den snabbt försämrade försörjningssituationen sedan Japan började förlora kriget i Kina satte sina spår. Tre dog under tiden i Shanghai. När de slutligen kom hem blev de fast hos polisen för de hade inga ID-handlingar och enligt Skatteverket hade de inte betalat skatt på sex år (sic!). De had väntat sig en storslagen mottagning men fick smaka på det svenska rättssamhället. Långt senare fick de en kompensation från staten för lidande och utebliven inkomst. Jag kan inte se att de gjorde något fel under dessa år, de lydde order från (ett snålt) rederie och den statliga myndighet som befraktade fartyget.