Fick ett tjockt brev av Kronofogden där de står att de skall mäta ut 600 kronor från mitt SEB-konot. Fattade ingenting och ringde handläggaren. Han hade just slutat på den avdelningen men motvilligt tittade kollegan på min file och såg att det inte fanns något. Kan jag slänga brevet frågade jag. Ja! var svaret.
Fick i samma sändning ett brev från Skatteverket som säger att det står 1 krona på mitt konto. Oklart om det är tillgång eller skuld. Jag hade en skatteskuld för en tid sedan där jag inte kunde betala i tid pga breven tar så lång tid hit. Jag ringde och frågade vad upplupna bleloppet blir påföjande dag. Jag fick en summa som jag betalade in. Kanske hände mig samma sak som när jag bodde i Bryssel och all post kom på avvägar. Jag hade då en skatteskuld på 1 krona av liknande skäl, som till slut blev flera tusen i indrivningskostnader. Min kalkyl var att en dags felräkning på räntan ger en räntekostnad på det beloppet på en dag på 27 ören, men man avrundar antagligen alltid uppåt i den branschen. Jag tror inte tjänstemännen förstår begreppet "påföljande dag" utan bara kan räkna ränta till innevarande dag och så kommer betalningen dem tilhandaen dag för sent. Nu får jag göra om proceduren coh då skall jag lägga till en krona extra.
tisdag 24 april 2012
måndag 23 april 2012
Vågar man lita på kinesisk sjukvård
En utländsk bekant gick på cancerundersökning och fick lugnande besked. En tumör var i sin linda. Eftersom vederbörande var oförsäkrad bokades en undersökning i Filippinerna som har bra och rätt bilig sjukvård. Väl där konstaterade man att det var superakut och operation gjordes inom ett dygn. Ännu värre var att man gick igenom det kinesiska sjukhusets rapport och fann att kineserna gjort fel på en massa punkter. Lite illavarslande för oss som bor här. Mår man dåligt får man ta sig härifrån.
fredag 20 april 2012
Vitsen med konsulat
Bo Xilai-affären har en liten speciell bieffekt - det är uppenbart att konsulat fortfarande kan spela en roll. USA kanske inte kan ha folk boende på konsulat så so man haft på ambassader i Peking och Moskva men de är ändå en tillflykt. Torsdagens International Herald Tribune har en stor artikel om vad det brittiska generalkonsulatet i Chongqing inte gjorde (och borde ha gjort)
söndag 15 april 2012
Hash House Harriers
Minns ni 80-talet. Då fanns det Hash House Harriers i hela världen, nu har det kommit till Shanghai. Jag fick den här reklamen.
Shanghai is the city of excessive consumption filled with one too many brunches and we're all guilty of one too many cocktails. We've found an unconventional way to rid you of this guilt (although it might just make it worse!). What if you could combine exercising and drinking? Known as the "drinking club with a running problem," the Hash House Harriers meet in several forms each week from the all-girls hash on Friday nights to an out-of-town run on Saturdays. They like to change it up from their original regular Sunday afternoon runs around Shanghai. The Sunday run is usually about 8k and costs 100 RMB (includes all the beer and Chinese food you can devour). It’s a great way to meet new people and see parts of the city you would otherwise miss.
Shanghai is the city of excessive consumption filled with one too many brunches and we're all guilty of one too many cocktails. We've found an unconventional way to rid you of this guilt (although it might just make it worse!). What if you could combine exercising and drinking? Known as the "drinking club with a running problem," the Hash House Harriers meet in several forms each week from the all-girls hash on Friday nights to an out-of-town run on Saturdays. They like to change it up from their original regular Sunday afternoon runs around Shanghai. The Sunday run is usually about 8k and costs 100 RMB (includes all the beer and Chinese food you can devour). It’s a great way to meet new people and see parts of the city you would otherwise miss.
onsdag 11 april 2012
Lost and found
En känd restaurangägare hade lansering av sin nya restaurang vid The Bund. "Alla" var bjudna utom jag. Jag hörde dock att det uppstått ett stort bråk i slutet för det visade sig att en hög gäst från Peking inte kunde hitta sin överrock. Det var en Burberry och med säkerhet inte köpt på någon piratmarknad utan äkta vara.
Larmet gick och polisen i Huangudistriktet där The Bund ligger beordrades sätta till alla klutar. Man gick igenom kameran vid garderoben och hade snart identifierat en ung kinesiska som travat iväg med rocken. Sedan gick man på gatukamerorna och såg kvinnan komma ut och gå in i en taxi. Nästa steg var att identifera chaffisen och fråga vart han åkt. Väl där var det en enkel sak att höra med vaktmännen om i vilken lägenhet kvinnan bodde och så knackade man på, bara ett par timmar efter att stölden ägt rum och hämtade tillbaka rocken. Ibland går det undan här i Kina.
Någon sade att stöld till ett värde av den här magnituden som väl är ca 5000 RMB ger ett ganska långt fängelsestraff.
Larmet gick och polisen i Huangudistriktet där The Bund ligger beordrades sätta till alla klutar. Man gick igenom kameran vid garderoben och hade snart identifierat en ung kinesiska som travat iväg med rocken. Sedan gick man på gatukamerorna och såg kvinnan komma ut och gå in i en taxi. Nästa steg var att identifera chaffisen och fråga vart han åkt. Väl där var det en enkel sak att höra med vaktmännen om i vilken lägenhet kvinnan bodde och så knackade man på, bara ett par timmar efter att stölden ägt rum och hämtade tillbaka rocken. Ibland går det undan här i Kina.
Någon sade att stöld till ett värde av den här magnituden som väl är ca 5000 RMB ger ett ganska långt fängelsestraff.
onsdag 4 april 2012
Läsövning i norska
Jag har ägnat en del tid åt tidig svensk historia i Shanghai. Här är berättelsen om Andersson som försvann i Zhejiangprovinsen några år på 1860-talet. Han kom dock tillbaka till Shanghai så småningen. Vet inte om någon trodde på hans historia. Berättelsen är nedtecknad av Fritjof Utne som arbetade i den kinesiska tullen.
Med sitt enestående mot reddet (Fredrick Townsend) Ward Shanghai fra en blodig massakre. Meget lite er skrevet om Ward og hans tapre offiserskadre bestående av seilskuteskippere og styrmenn fra mange land (som) glemtes hurtig da faren var avverget. Engelske forfattere har forherliget oberst Gordon opp i skyene.
Beretningen om den kjempesterke svenske skipper som ble en av Wards infanteriløytnanter, vakte berettiget forbauselse i Kina den gang. Under forfølgelsen av Taiping-bandene ble svensken såret i en fot. Han kunne ikke fortsette forfølgelsen av fienden sammen med sin tjener. Mens de var opptatt med å forbinde såret, dukket en flokk lasete tiggere opp fra sine gjemsler. Tjeneren ble redd, og kom seg unna, hvorimot svensken ble overfalt, bastet og bundet og slept til nærmeste landsby i triumf.
Fangen ble solgt til en geskjeftig gnier, som utklekket en ufeilbar plan til å øke sine inntekter. Et solid bur ble forarbeidet av tykke bambusstokker. Her la man svensken fullstendig naken. Buret var ikke langt nok til at han kunne ligge utstrakt, ei heller høyt nok til at han kunne stå oppreist. Han var derfor henvist til å ligge sammenkrøket eller på kne. To lange bærebambus ble festet under buret… Fire bærekulier ble engasjert.., to man bar ham skiftevis av gangen.
Svenskens føde bestod av en håndfull med ris, fisk og grønnsaker, som tilskuerne hadde anledning til å kjøpe av eieren. Å kunne overvære menneskedyret tilfredsstille sin hunger gav fremvisningen økt attraksjon. Det vakte alltid jubel å se den sultne barbar når han glefset i seg alt som ble hivd inn til ham mellom bambusstokkene. Men så ar det også noen som nøt å pine den arme mann ved å stikke den bare kroppen med spissebambuspinner. Det utlyste frydefull begeistring å høre hans smertehyl når han uforvarende ble vekket av en stikk.
Takket var nysgjerrige kvinner led han ingen matmangel etter hvert som hans ordforråd ble storre. Kvinner kunne anstendigvis ikke nærme seg helt frem til buret bare for å kikke på den nakne kjempen. Men ved å kjøpe ris og gjerne litt frukt ved siden, fikk de et berettiget påskudd til å få ham riktig i øyesyn… Ved slike anledninger fremførte han sin takk så høvisk han formådde og vant deres medynk. En fløytespillende unggutt… ville more seg med å stikke ham i hoften med fløyten. Kvikk som en apekatt snappet han fløyten…
Dette ble svenskens redning fra sinnssykdom. Han hadde gehør og mestret snart vakre salmer og melodier fra hjemlandet... Når han satt i buret og hørte fuglenes kvitter, lærte han å etterligne dem. Hans imitasjon av de forskjellige fugler forstummet tilskuernes larmende plapring. Da kunne de stå og betrakte menneskedyret med beundring. Et menneske som kunne tale fuglenes sølvklingende språk, kunne umulig være ondt. Tre år tilbrakte han i buret og ble båret lange strekninger. Som regel oppholdt de seg to-tre uker i hver by eller landsby.
Svensken behersket etter hvert Chekiangdialekten fullkomment, og når han var i det lune holdt han taler for tilskuerne… Han var en robust mann og tålte sommerhete og vinterkulde. Den nakne kroppen var blitt lodden, nesten som en gorilla, en blåøyet, fløytespillende gorilla… Svensken ba (eieren) om å få et dekke over buret til beskyttelse mot nattekulden. ”Hva vil du gjøre dersom du en morgen kommer ut og finner meg stivfrossen og død? Da går du glipp av din gode fortjeneste”… Eieren kjøpte omgående et dekke for buret.
En av kvinnene hadde… (latt svensken) forstå at hun ville hjelpe ham til flukt. Hun var barnløs, ung enke, og et vennskapsforhold oppsto mellom de to. Han overtalte henne til å smugle en stor, bredbladet kjøttkniv inn till ham. Hensikten med dekket over buret var at han derved fikk anledning til å arbeide i skjul. Det tog ham ikke lang tid å… komme seg ut ved midnatt. Hun stod og ventet på det avtalte sted i nærheten med et sett kinesiske klær. Men hva de ikke hadde forutsett, var at han ikke kunne stå.
Ved felles anstrengelse nådde de hennes hytte. Der hadde hun forberedt en stamp med varmt vann. Hun gav ikke opp for han var befridd for tre års akkumulert skitt… I tre uker bodde svensken i enkens hytte og øvde seg i å gå. En tidig morgen begav de seg i vei, kledd som et kinesisk bondeektepar. De vandret til den nærliggende havneby Ningpo, hvor svensken var kjent. Han gikk straks til den brittiske kommisjonær i tollvesenet. Hans utrolige beretning vakte bestyrtelse.
Svensken og enken fikk skipsleilighet till Shanghai, hvor han fikk ansettelse som oppsynsmann i tollvesenet. Hans kinesiske språkkyndighet og praktiske erfaring gav ham hurtig forfremmelse. Han og enken ble viet av en misjonær. Bryllupet ble en strålende fest, hvor selve Mr Horatio Nelson Lay førte bruden til alters.”[i]
-----------------------------------------------------
[i] Horatio Nelson Lay var en av de brittiska pionjärerna i Shanghai. Han hade kommit till Kina 1847 för att studera kinesiska hos den legendariska tyske missionären och politikern Karl Gützlaff. Han blev brittisk vicekonsul i Shanghai 1854 och senare samma år var ha en av grundarna av den nya kinesiska tullorganisationen Imperial Maritime Customs Services. Han fick sedan rycka in för att hjälpa kejsaren störta Taipingupproret. Han återvände till Storbritannien 1863.
Med sitt enestående mot reddet (Fredrick Townsend) Ward Shanghai fra en blodig massakre. Meget lite er skrevet om Ward og hans tapre offiserskadre bestående av seilskuteskippere og styrmenn fra mange land (som) glemtes hurtig da faren var avverget. Engelske forfattere har forherliget oberst Gordon opp i skyene.
Beretningen om den kjempesterke svenske skipper som ble en av Wards infanteriløytnanter, vakte berettiget forbauselse i Kina den gang. Under forfølgelsen av Taiping-bandene ble svensken såret i en fot. Han kunne ikke fortsette forfølgelsen av fienden sammen med sin tjener. Mens de var opptatt med å forbinde såret, dukket en flokk lasete tiggere opp fra sine gjemsler. Tjeneren ble redd, og kom seg unna, hvorimot svensken ble overfalt, bastet og bundet og slept til nærmeste landsby i triumf.
Fangen ble solgt til en geskjeftig gnier, som utklekket en ufeilbar plan til å øke sine inntekter. Et solid bur ble forarbeidet av tykke bambusstokker. Her la man svensken fullstendig naken. Buret var ikke langt nok til at han kunne ligge utstrakt, ei heller høyt nok til at han kunne stå oppreist. Han var derfor henvist til å ligge sammenkrøket eller på kne. To lange bærebambus ble festet under buret… Fire bærekulier ble engasjert.., to man bar ham skiftevis av gangen.
Svenskens føde bestod av en håndfull med ris, fisk og grønnsaker, som tilskuerne hadde anledning til å kjøpe av eieren. Å kunne overvære menneskedyret tilfredsstille sin hunger gav fremvisningen økt attraksjon. Det vakte alltid jubel å se den sultne barbar når han glefset i seg alt som ble hivd inn til ham mellom bambusstokkene. Men så ar det også noen som nøt å pine den arme mann ved å stikke den bare kroppen med spissebambuspinner. Det utlyste frydefull begeistring å høre hans smertehyl når han uforvarende ble vekket av en stikk.
Takket var nysgjerrige kvinner led han ingen matmangel etter hvert som hans ordforråd ble storre. Kvinner kunne anstendigvis ikke nærme seg helt frem til buret bare for å kikke på den nakne kjempen. Men ved å kjøpe ris og gjerne litt frukt ved siden, fikk de et berettiget påskudd til å få ham riktig i øyesyn… Ved slike anledninger fremførte han sin takk så høvisk han formådde og vant deres medynk. En fløytespillende unggutt… ville more seg med å stikke ham i hoften med fløyten. Kvikk som en apekatt snappet han fløyten…
Dette ble svenskens redning fra sinnssykdom. Han hadde gehør og mestret snart vakre salmer og melodier fra hjemlandet... Når han satt i buret og hørte fuglenes kvitter, lærte han å etterligne dem. Hans imitasjon av de forskjellige fugler forstummet tilskuernes larmende plapring. Da kunne de stå og betrakte menneskedyret med beundring. Et menneske som kunne tale fuglenes sølvklingende språk, kunne umulig være ondt. Tre år tilbrakte han i buret og ble båret lange strekninger. Som regel oppholdt de seg to-tre uker i hver by eller landsby.
Svensken behersket etter hvert Chekiangdialekten fullkomment, og når han var i det lune holdt han taler for tilskuerne… Han var en robust mann og tålte sommerhete og vinterkulde. Den nakne kroppen var blitt lodden, nesten som en gorilla, en blåøyet, fløytespillende gorilla… Svensken ba (eieren) om å få et dekke over buret til beskyttelse mot nattekulden. ”Hva vil du gjøre dersom du en morgen kommer ut og finner meg stivfrossen og død? Da går du glipp av din gode fortjeneste”… Eieren kjøpte omgående et dekke for buret.
En av kvinnene hadde… (latt svensken) forstå at hun ville hjelpe ham til flukt. Hun var barnløs, ung enke, og et vennskapsforhold oppsto mellom de to. Han overtalte henne til å smugle en stor, bredbladet kjøttkniv inn till ham. Hensikten med dekket over buret var at han derved fikk anledning til å arbeide i skjul. Det tog ham ikke lang tid å… komme seg ut ved midnatt. Hun stod og ventet på det avtalte sted i nærheten med et sett kinesiske klær. Men hva de ikke hadde forutsett, var at han ikke kunne stå.
Ved felles anstrengelse nådde de hennes hytte. Der hadde hun forberedt en stamp med varmt vann. Hun gav ikke opp for han var befridd for tre års akkumulert skitt… I tre uker bodde svensken i enkens hytte og øvde seg i å gå. En tidig morgen begav de seg i vei, kledd som et kinesisk bondeektepar. De vandret til den nærliggende havneby Ningpo, hvor svensken var kjent. Han gikk straks til den brittiske kommisjonær i tollvesenet. Hans utrolige beretning vakte bestyrtelse.
Svensken og enken fikk skipsleilighet till Shanghai, hvor han fikk ansettelse som oppsynsmann i tollvesenet. Hans kinesiske språkkyndighet og praktiske erfaring gav ham hurtig forfremmelse. Han og enken ble viet av en misjonær. Bryllupet ble en strålende fest, hvor selve Mr Horatio Nelson Lay førte bruden til alters.”[i]
-----------------------------------------------------
[i] Horatio Nelson Lay var en av de brittiska pionjärerna i Shanghai. Han hade kommit till Kina 1847 för att studera kinesiska hos den legendariska tyske missionären och politikern Karl Gützlaff. Han blev brittisk vicekonsul i Shanghai 1854 och senare samma år var ha en av grundarna av den nya kinesiska tullorganisationen Imperial Maritime Customs Services. Han fick sedan rycka in för att hjälpa kejsaren störta Taipingupproret. Han återvände till Storbritannien 1863.
måndag 2 april 2012
Fågelmarknad
Att pyssla med fåglar i bur är en sysselsättning som attraherar kinesiska män som är 60+. På den här marknaden mitt i Shanghai såg jag ingen kvinna och ingen ung eller medelålders. Tidigare var det en sysselsättning för pensionerade statstjänstemän. Man skulle ha en trädgård, odla bambu och bonsaiträd, öva kalligrafi, tuschmålningar och utfodra undulater i bur och syrsor i ännu mindre burar. Det är livskvalitet det.
Jag minns att vi köpte några vackra burar när vi lämnade Shanghai 1999 men någon måste stulit dem. Nu hittade jag en man som tillverkade burar. Vad kostar den frågade jag. Ett sade ha och höl upp en pekfinger. Ett tusen frågade jag, för det var ungefär det jag betalade 1999. Nej ett hundra sade den ärlige mannen och så slog jag till. Buren är nu min.
Sår här stor är marknaden. Jag minns en liknande gata i södra Peking, men det var en riktig gata. Vi kom i bilen och var sena. I början var det glest mellan försäljanrna så vi kunde köra rätt långt. Sedan blev det tjockt med folk men vi trodde att det var en kort sträcka. Det kändes som en kilometer och det var en del av gubbarna som var rätt sura på oss.
Jag minns att vi köpte några vackra burar när vi lämnade Shanghai 1999 men någon måste stulit dem. Nu hittade jag en man som tillverkade burar. Vad kostar den frågade jag. Ett sade ha och höl upp en pekfinger. Ett tusen frågade jag, för det var ungefär det jag betalade 1999. Nej ett hundra sade den ärlige mannen och så slog jag till. Buren är nu min.
Sår här stor är marknaden. Jag minns en liknande gata i södra Peking, men det var en riktig gata. Vi kom i bilen och var sena. I början var det glest mellan försäljanrna så vi kunde köra rätt långt. Sedan blev det tjockt med folk men vi trodde att det var en kort sträcka. Det kändes som en kilometer och det var en del av gubbarna som var rätt sura på oss.
söndag 1 april 2012
Kinas vinkonsumtion
En bekant till mig kom med ett förbluffande påstående. Kinas konsumtion av ett extremt dyrt rödvin som Chateau Lafite Rotschild är större än hela produktionen. Hur hänger det ihop? Bara genom att en massa falska viner säljs. På något sätt måste man naturligtvis ha originalflaskor att fylla upp men i värsta fall kan man väl trycka upp etiketterna också.
Det sägs att kända flaskor som Jonny Walker Black Label och Chivas Regal plockas bort direkt av sophämtarna. Jag skulle inte bli förvånad om en ordinär sophämtare är fullt klar över skillnaden mellan enkla och fina viner också. Man behöver bara se vad de aggressiva försäljarna av kopierade klockor kan om den branschen.
Det sägs att kända flaskor som Jonny Walker Black Label och Chivas Regal plockas bort direkt av sophämtarna. Jag skulle inte bli förvånad om en ordinär sophämtare är fullt klar över skillnaden mellan enkla och fina viner också. Man behöver bara se vad de aggressiva försäljarna av kopierade klockor kan om den branschen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
