Shanghais vackraste hus

En av turerna i Shanghai Walks-böckerna tar oss till detta hus på Taiyuan lu som nu kortfattat kallas Taiyuan Guesthouse (Taiyuan Bieshu). Det är som klippt och skuret ur en paradisikt miljö i norra Frankrike och man kan sitta i timmar på trappan och bara njuta av huset och gräsmattan.

Om huset kan man läsa att den amerikanske generalen George C. Marshall bode här när han medlade mellan kommunister och KMT 1945-46. Vidare att Maos änka Jiang Qing bodde här ofta och i lobbyn finns ett foto av Mao och några av personalen. Det som aldrig nämns är vem som byggde huset. Detta retar mig eftersom fokus på vilka partikoryféer som bott i de fina husen efter 1949 ger någon slags felaktig bild att de skapat husen. Tvärtom byggde de inte ett enda hus utan bosatte sig i de villor man konfiskerat. Nu är det lite svårt att komma ihåg namnet på den som bör äras för huset för han hette Comte Maurice Frederic Armand du Pac de Marsoulies!

Var finns den blå himmeln

Jag var på en miljöutställning i Nanjng och vi invigde ett seminarium om Blue Sky. Sen gick jag ut ch tog detta foto för att konstatera att seminarieidén var rätt viktig. Himlen var grå varje dag och det var stundtals svårt att andas efter tre dagar var min hals skrovlig som om jag festat en hel natt (vilket jag inte hade).

Promenad i grannskapet 2

På parallellgatan till vår gata, Wuyuan road ligger en del vackra hus som är lika säregen som det är att se en gammal amerikansk bil i Havana. Man förundras över deras skönhet och samtidigt att de klarar sig trots uppenbar vanvård och brist på underhåll. Det här är Willow Court ett hus med en underbar liten trädgård. Med en pietetsfull renovering skulle det vara en fantastisk bostad idag.

Promenad i grannskapet 1

På en promenad i grannskapet där man slaviskt bör följa böckerna Shanghai Walks ser man tydligt detta vackra hus som är hyfsat intakt även om det bara är ett par meter från en besvärlig trafikkorsning. Den lugna sydfranska stilen kan då inte riktigt avnjutas.




Boken säger att detta var bostad för ogifta poliser och att polisstationen låg alldeles brevid (nu den skyskrapa som ses i bakgrunden). Lustigt nog skulle det än i dag vara liknande hyresgäster, fast nu är det ogifta kinesiska militärer.

Du är vad du åker

Dagens International Herald Tribue har en kul artikel om vilka bilmärken som är respekterade i Kina.

Mercedes anses i hela världen vara märke för dem som pengar men i Kina associeras det med pensionärer!

Buick har låg status i USA men är ett lyxmärke i Kina. Buick kördes på sin tid av personer som Kinas siste kejsare, Sun Yatsen och Zhou Enlai. Fast det var väl någon annan person vid ratten.

Det märke som associeras med makt i Kina är Audi för nästan alla statliga höjdare åker Audi A6. Orsaken påstås vara att Audi var framme redan i mitten av 80-talet och knöt viktiga kontakter. Ser en kines en statlig höjdare i en BMW tror man det är en fifflare. BMWn är dyrare och är man statlig höjdare måste man visa ett visst mått av moderation.

Jag minns att Volvo hade höjdarstatus i två länder - i Östtyskland och i Pyongyang. I Östtyskland var det poppis att ha en registreringsskylt som började med IBM (Ich bin Millionair). I Pyongyang hann de ju inte köpa mer än 1000 Volvobilar innan landet gick i konkurs. Synd att vi liksom satsar på fel hästar.

Rika kineser vill emigrera

Häromdagen var det den årliga publiceringen av The Hurun Report som är en företagsam österrikares (Rupert Hogewerf) lista över de rikaste kineserna. Listan får nu så stor uppmärksamhet att många kineser vill undvika att hamna på den. Det var kanske lite samma som hände med Ingvar Kamprad häromåret.

I år har han gjort en del intervjuer om de superförmögnas planer. Hälften av dem vill emigrera från Kina. Det kan kännas lite märkligt för då lär de inte kunna tjäna så mycket pengar mer men de kanske har sitt på det torra.

En annan vanlig uppfattning man hör när man pratar med kineser är att det inte längre är så lätt att tjäna ihop förmögenheter. Det råder konkurrens överallt och det går inte längre att plocka "low hanging fruits".

Hårda tag mot Evian och Volvic

Shangahi Daily skriver idag att man stoppar försäljningen av de franska mineralvattnen Evian och Volvic pga för höga halter av mineraler. Danone som äger företagen säger att naturligt mineralvatten kan ha sådan sammansättning. Lite oklart vilka ämnen det gäller men förra gången Evian stoppades var det för mycket nitrit.

Lite jobbigt med det här. Jag har just börjat alltid beställa utländskt mineralvatten på restaurang då jag inte litar på lokalt vatten och så kommer det här.

Shanghai Daily fyller annars spalterna med farligare saker än detta. Häromdagen stod det att shampo för barn ger cancer.

Shanghai walks återigen

Yuangmingyuan road är en av de vackraste i den gamla stadsdeleni Shanghai. Det är en parallellgata till The Bund som går från Suzhou Creek söderut. Här är en imponerande byggnad som den ungersk-slovakiske arkitekten Ladislav hudec ritade med typiska smala vertikla linjer.

Här är baksidan på det gamla brittiska generalkonsulatet där det idag inte framgår vem som håller till där. Jag var där en gång 1979 när CCPIT hade kontor där. Det var då så nergånget att man inte tänkte på hur de skulle kunna se ut.

Shanghai walks igen

Ett kvarter från The Bund ligger två hus som har stil från 1890-talet. Det närmaste var huvudkontor för ett engelskt handelshus Livingston & Gibb som var stora framför allt på thehandel. I bottenvåningen finns ännu idag en thehandel värd att besöka.



Ett kvarter längre in ligger Shanghai Chinese Bankers Associations huvudkontor på Hongkong road. Man tar sig lite för pannan hur man försöker kompenesera ett halvbra läge på en trång gata med dessa jättekolonner. Som kanske framgår av fotot verkade huset närmast öde.

Shanghai walks

Vi har börjat göra Shanghai Walks vilket är ett vanligt Shangahinöje. Man följer en beskrivning i någon av de många guideböcker som finns. Det ger ett tillfälle att titta in ismågaotr som man annars bara går förbi. Vi började med Walk nr 1 i bok nr 1.

Här är det gamla Royal Asiatic Society, North China Branch, som just har gjorts om till ett avantgardemuseum, Rockbund Museum. Det är ett stort steg från en ärevördig engelsk vetenskaplig församlig med stort bibliotek till ett modernt konstmuseum men det är ändå ett museum i toppklass.

På baksidan av detta musseum finns en klassisk adress, 185 Yuangminguan road. Vi hade troligen vårt konsulat här från 1934. Enligt boken invigdes det på 1930-talet. Det knepiga är att i våra liggare står adressen Yuanmingyuan 16A men det huset ser eländigt ut. I en bok som Shangahi Archive publicerat står det att konsulatet låg på 185 så jag litar på det.

Hela gatan Yuangmingyuan road har städats upp och vakter står överallt för att se till att man inte parkerar cyklar eller skräpar ner. Kanske beror det på att Peninsula Hotel ligger mitt emot, stans kanske mest eleganta museum som byggts nytt i Art Decostil.

Om det besvärliga med att åka tåg i Kina

Jag åkte igår till Shanghai från den nya tågstationen Wuxi New District. Det fanns ingen sittplats så jag fick gå omkring och inte göra någonting. Man kan undra varför de haft så liten budget till soffor när de haft stor budget till byggnaden.

Jag kom att tänka på ett besök jag gjorde med dåvarande kommunikationsministern Ines Uusmann på Pekings nya järnvägsstation Beijing West 1996. Vi gick förbi ett oändligt antal väntrum där det fanns plats för tusentals väntande. Ines frågade varför de hade så stora väntrum, gick inte tågen i tid? Kineserna svarade lite generade att det var ett arv från gamla tider när tågen ibland inte gick i tid.

Nu går tågen mera i tid i Kina än i Sverige så vi kanske får bygga lite större väntsalar.

När man går på toaletten skall man akta sig för den dörren som ser ut så här. Där finns det bara en toalett som är ett hål i golvet. Man testar bara den en gång.