Kinas supermödrar

En artikel i Wall Street Journal i januari "Why Chinese mothers are superior"

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748704111504576059713528698754.html

av Amy Chua fortsätter att vara samtalsämnet i Shanghai bland utlänningar, i synnerhet sådana med barn.

Amy Chuas resonemang går ut på att det är bättre att ställa höga krav på barn än att klema bort dem med förståelse för att de har det svårt själva. Högst betyg i ett prov är bra, näst högsta är ett bakslag och skall kallas ett bakslag. Alla mår bra av bra resultat och man skall förstå att man får kämpa sig vägen dit. Det är inte lätt att spela ett musikinstrument men man måste ta sig över den besvärliga tiden när man känner att man inte gör framsteg, sen blir det ett nöje.

Västerländska föräldrar har en tendens att tycka synd om sina barn och ständigt leva sig in i deras besvärliga situation skriver Amy Chua. För kinesiska föräldrar gäller:

Chinese parents demand perfect grades because they believe that their child can get them. If their child doesn't get them, the Chinese parent assumes it's because the child didn't work hard enough. That's why the solution to substandard performance is always to excoriate, punish and shame the child. The Chinese parent believes that their child will be strong enough to take the shaming and to improve from it.

Vad skall man tycka om detta? Jag tror Amy Chua gör en korrekt beskrivning av två olika uppfostringsstilar men att hon undviker att ta resonemanget till nästa steg - hur blir barnen som vuxna. De kommer att sakna fantasi och innovationsförmåga och troligen slutar de med att spela instrument eller vad de nu med stor möda lärt sig. Jag har fortfarande inte träffat mer än en handfull människor här som imponerat på mig.