Vi var i lördags och lyssnade på Tess Johnston när hon presenterade sin självbiografi Permanently Temoporary. Tess var utsänd assistent på amerikanska UD från början av 1950-talet och hamnade i Shanghai tre gånger och har stannat där, de sista 15 åren som aktiv pensionär. Hon har givit ut ett tiotal böcker om västerländska byggnader i Kina alltifrån vräkiga palats till kyrkor och skolor. Med sin kinesiske fotograf Deke Erh måste hon ha tagit sig runt tusentals byggnader för att få fakta och bra bilder.
Hennes arbete har inte resulterat i något erkännande från det officiella Shanghai vad jag vet. Med så är det med "Shanghailanders", de lever sitt eget liv bland utlänningskolonin och trivs med att vara för sig själv. Utan Tess arbete skulle vi inte veta särskilt mycket om den västerländska arkitekturen i Shanghai.
Vid frågestunden pressades hon lite att berätta om vad som var mindre trevligt bland hennes stationeringar. Många trodde nog hon skulle säga Sydvietnam men hon tyckte inte det var så farligt då varken hon eller hennes vänner inte drabbades. Värst tyckte hon nog Teheran var.
Hon introducerades av Nora Sun till höger på bilden. Nora har varit Tess kollega på generalkonsulatet i Shanghai men mest är hon nog känd som Sun Yatsens dotterdotter. Såvitt jag vet är hon den enda av Suns barnbarn som spelar någon aktiv roll, men familjen har inte någon talesperson säger hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar