Mer om bilar

När det är nära noll grader åker jag gärna bil. Det är för kallt att cykla och tunnelbanan är ibland så packad att man skulle vara helt hjäplös om någon förkyld person nös till. Många andra i Shanghai verkar tycka det samma för man ser massor av bilar utan skylt, dvs de har köpt en bil men ännu ine fått registreringsskylt. Kina är bara i början av sin kärleksaffär med bilen.

Jag pratade lite om bilindustrin med en fransman igår som är väl förankrad både i Frankrike och i EU. Han tyckte att Europa och USA skänkt bort vår bilindustri till Kina. Kina fick rätt i WTO-färhandlingarna att att förbjuda helägda investeringar i bilindustrin. Därmed kunde kinesiska bildföretag, som var helt under isen ekniskt sett, gå in med 50% i j-v-andel i samarbete med VW, GM, Ford etc och under de år när j-v gått med vinst kunde den kinesiska partnern samla på sig vinstmedel för att sedan köpa europeiska och amerikanska märken när deras moderbolag kommit på obestånd. Därför är det en del européer som ser med sorg i ögonen på att SAAB och Volvo reas ut.

Fransmannen tyckte förståss att Volvo inte borde ha sagt nej till Renault när det begav sig. Det vet i sjutton om jag inte tycker samma. Samarbetet på lastvagnssidan verkar ju ha gått bra.

Hur som helst frågade jag fransmannen om det verkligen hade gått att ställa högre krav på Kina i WTO-förhandlingarna. Han trodde det i paktiken var omöjligt eftrsom man från början tillerkänt dem u-landsstatus. Därav följer med automatik en hel del särregler.

Jag minns från min första månad som anställd i regeringskansliet 1979 att jag fick uppgiften att skissa på en lagstiftning som skulle ge Kina u-landspreferenser (tullfrihet på vissa produkter). Det var ett stort steg symboliskt men jag tyckte tullättnaderna verkade marginella. Min chef gav mig instruktioner att undersöka om man kunde ge Kina en snålare behandling än andra u-länder. Jag grävde i det och fick stöd från många erfarna handelsförhandlare. Det kan ses om konstigt att vi undantar en viss produkt från tullfrihet när Kina inte verkade ha kapacitet att tillverka den, men vad det gällde sade man mig var att se potentialen den dag Kina kommit längre i sin utveckling. Då är det landets storlek som är avgörande och man kan totalt översvämma andra länders makrnader. Det är det som har hänt nu och som gjorde handelsförhandlarnas syn närmst profetisk.