Sedan Googles avisering 12 januari att de kanske lämnar Kina pga. intrång i Gmail och censur har världspressen spekulerat i hur stor konflikt västvärlden egentligen har hamnat i. Hillary Clinton höll ett oväntat stramt tal till det fria internets försvar och ett antal kineser med olika bakgrund har ställt sig upp och sagt att Kina klarar sig utan Google. Beviset är att man skapat sig egna motsvarigheter såsom:
Baidu.cn istället för google.cn
qq.cn istället för facebook.com
alibaba.com och tabao.com istället för ebay.com
youku.cn istället för youtube.com
Så kineser klarar sig och på egen hand. Att man blir avskuren från utländska bloggar och utländska kontakter genom Facebook oroar förvånansvärt få. Det verkar som om det mest drabbar utlänningar i Kina och den lilla grupp kineser som har utländska vänner. I längden kommer det att skapa en ny from av bamburidå mellan Kina och omvärlden. Det finns nämligen idag intet som tycker på att Kina backar på de spärrar man infört.
Det finns också ett vanligt argument att de kinesiska systemen är bättre än de västerländska. De har mer applikationer och startsidorna är proppade med flikar och länkar som om det vore Skärholmens loppmarknad. Till detta bidrar att filtret vid gränsen slöar ner hastigheten så man kan inte se på utländsk TV eller ens lyssna på radio via nätet.
Om jag tänker efter är jag inte helt förvånat att Kina mält sig ur världssamfundet på detta sätt. När internet infördes i Kina 1995 arbetade jag i Peking och jag minns den debatt som fördes bland ministerierna om man skulle släppa in internet eller inte. I slutet landade man på att släppa in internet eftersom man alltid kunde kontrollera det. Alternativet om diskuterades var att ha ett eget internet som inte var kompatibelt med det utländska. Nu har man hamnat lite mitt emellan.
Sen kommer förståss den stora frågan om censur och intrång i privatlivet. Här har västvärlden tappat lite i moraliskt övertag genom alla inskränkningar som man tvinga införa i antiterrorismens namn. En Hongkongaffärsman, Ronnie Chan, skrev i Financial Times 4 januari att västvärlden får slut predika sin moraliska överlägsenhet över Asien. Det känns lite bittert att han denna gång får applåder trots att västvärldens problem inte är egenhändigt skapade utan provocerade av en viss Mr Bin Laden.
söndag 31 januari 2010
söndag 24 januari 2010
Parallella fabriker
Jag satt och lyssnade på några utländska företagare igår och häpnade över förekomsten av parallella fabriker.
De sätter upp en fabrik, utbildar produktionschefer, inköpare och arbetare och efter ett tag börjar orderna att sina. Då har personalen skapat ett en ny fabrik en bit bort och går dit på kvällen och tillverkar samma saker. Orderna placeras först i parallellfabriken och det är så de ibland upptäcks. Varför får ma så få order när produkterna dyker upp här och var? Efter ett tag, när företagsledningen upptäckt detta och blivit ursinnigt avskedas personalen så då har en egen fabrik att jobba i. Ofta fortsätter man att tillverka samma varumärke.
Myndigheterna verkar inte hr någon särskild koll över detta. Kanske ser de mellan fingrarna om de bjudits några gånger på middag.
Det finns en historia om en japansk TV-fabrik som illegalt och utan Panasonics kännedom gjorde Panasonics TV-apparater som såldes i vanliga varuhus i flera år innan Panasonic kom på det. Riktigt hur man kom över komponenter vet jag inte riktigt men det är uppenbart att man kan komma ganska långt i denna bransch. Undra vad brottsrubricering in Sverige skulle vara - olaglig fabriksproduktion?
De sätter upp en fabrik, utbildar produktionschefer, inköpare och arbetare och efter ett tag börjar orderna att sina. Då har personalen skapat ett en ny fabrik en bit bort och går dit på kvällen och tillverkar samma saker. Orderna placeras först i parallellfabriken och det är så de ibland upptäcks. Varför får ma så få order när produkterna dyker upp här och var? Efter ett tag, när företagsledningen upptäckt detta och blivit ursinnigt avskedas personalen så då har en egen fabrik att jobba i. Ofta fortsätter man att tillverka samma varumärke.
Myndigheterna verkar inte hr någon särskild koll över detta. Kanske ser de mellan fingrarna om de bjudits några gånger på middag.
Det finns en historia om en japansk TV-fabrik som illegalt och utan Panasonics kännedom gjorde Panasonics TV-apparater som såldes i vanliga varuhus i flera år innan Panasonic kom på det. Riktigt hur man kom över komponenter vet jag inte riktigt men det är uppenbart att man kan komma ganska långt i denna bransch. Undra vad brottsrubricering in Sverige skulle vara - olaglig fabriksproduktion?
torsdag 21 januari 2010
Fotbollsfusk
Jag såg ett inslag på den engelskspråkiga kinesiska kanalen CCTV9 om hur man beivrar fusk vid fotbollsmatcher. Detta har blivit en stor sak sedan det uppdagats att en massa matcher var uppgjorda.
I denna diskussion nämns det ofta att Kinas fotbollslag tappat i konkurrenskraft. Kanske har myglandet gått ut över spelförmågan.
Jag har alltid undrat hur läggmatcher är organiserade. Är spelarna tillsagda att förlora (då skulle det ju snabbt läcka ut) eller är det lagledaren som står vid kanten och ger en massa dåliga råd? Det vore förståss bra om målvakten fått en fingervisning för han har ju rätt mycket av utgången i sin hand.
Är man så gammal att man läste Idrottsbladet som ung med Torsten Tegnérs glödande artiklar om sambandet mellan idrott och humanism har man svårt att förstå att idrotten så snabbt gått från folkrörelse till skum affärsverksamhet. Kina har antagligen aldrig haft någon Torsten Tegnér.
I denna diskussion nämns det ofta att Kinas fotbollslag tappat i konkurrenskraft. Kanske har myglandet gått ut över spelförmågan.
Jag har alltid undrat hur läggmatcher är organiserade. Är spelarna tillsagda att förlora (då skulle det ju snabbt läcka ut) eller är det lagledaren som står vid kanten och ger en massa dåliga råd? Det vore förståss bra om målvakten fått en fingervisning för han har ju rätt mycket av utgången i sin hand.
Är man så gammal att man läste Idrottsbladet som ung med Torsten Tegnérs glödande artiklar om sambandet mellan idrott och humanism har man svårt att förstå att idrotten så snabbt gått från folkrörelse till skum affärsverksamhet. Kina har antagligen aldrig haft någon Torsten Tegnér.
måndag 18 januari 2010
Fler bilder från vår gata
Vid ingången till vårt förra hus finns fortfarande
denna lilla förtjusande butik på 1 kvm som säljer
stövlar och små lädervaror
Tidningsförsäljaren har egen AC.
Bra nu när det är iskallt
Ständigt dessa cykelbud som kör om kring med
vad som helst. Många samlar skrot, wellpapp etc.
Ett av stans vackraste hus, nu teaterakademi
Ett riktigt kråkslott snett emot vårt hus.
Ett av de få gamla husen som inte K-märkts.
fredag 15 januari 2010
Bilder från vår gata
Överallt finns små trehjulingar med småsaker
till försäljning. Alltid med exakt samma utbud
Gott om telefonkiosker trots alla mobiltelefoner.
Här en kock från vår Sichuanrestaurang mitt emot.
Här en tydlig anvisning om att det finns en
telefon här, och en intelligent sådan.
Här är den, ser inte så smart ut.
Den kostar 20 öre att använda,
dubbelt mot att ringa hemifrån
Granngatan Wuyuan. Jättevacker gata både
nu på vintern när träden är kala och på sommaren.
En ny superbra brödaffär tvärs över gatan.
Våra grannar. Trevliga och välrenoverade hus.
Vårt hus tagen från den enda vinkeln där det ser snygg ut
måndag 11 januari 2010
Överord om Stockholm
Igår läste jag en bok om Stockholm som legat och samlat damm i vår bokhylla. Det är Kang Yu Wei's berättelse från 1904, som Göran Malmqvist översatte coh publicerade redan 1970.
Kang Yu Wei var en kinesisk reformator som såg ut att lyckas modernisera kejsardömet men sedan jagades ur Kina av änkekejsarinnan. Han flackade runt i världen i många år, bodde i Stockholm i tre år, men återvände till Kina när kejsardömet avskaffats. Många anser honom vara en av de mest framsynta kinsiska ämbetsmännen (ordet politiker användes inte på den tiden).
Boken är en helt överväldigande positiv betraktelse av det svenska samhället. Allting är behagligt och välgenomtänkt och ingen lider nöd. Med tanke på att han bodde i Saltsjöbaden såg han förståss rätt välmående miljöer, men han är även runt på fabriker och på fängelser och lite varstans. Man tänker ibland att välfärdssamhlälet skapades genom Saltsjöbadsavtalet men rätterna fanns förståss sedan länge. kang hade coskå varit i London, Paris, Berlin och kunde säkert göra korrekta jämförelser.
Idag upptäckte jag geno hjälp av vänner i Sverige att boken gavs ut i Hongkong 2007 och nu skall jag jaga upp alla exemplar i förlagets lager. bättre propaganda finns inte än den som är skriven av en av landets mest respekterade personer.
Kang Yu Wei var en kinesisk reformator som såg ut att lyckas modernisera kejsardömet men sedan jagades ur Kina av änkekejsarinnan. Han flackade runt i världen i många år, bodde i Stockholm i tre år, men återvände till Kina när kejsardömet avskaffats. Många anser honom vara en av de mest framsynta kinsiska ämbetsmännen (ordet politiker användes inte på den tiden).
Boken är en helt överväldigande positiv betraktelse av det svenska samhället. Allting är behagligt och välgenomtänkt och ingen lider nöd. Med tanke på att han bodde i Saltsjöbaden såg han förståss rätt välmående miljöer, men han är även runt på fabriker och på fängelser och lite varstans. Man tänker ibland att välfärdssamhlälet skapades genom Saltsjöbadsavtalet men rätterna fanns förståss sedan länge. kang hade coskå varit i London, Paris, Berlin och kunde säkert göra korrekta jämförelser.
Idag upptäckte jag geno hjälp av vänner i Sverige att boken gavs ut i Hongkong 2007 och nu skall jag jaga upp alla exemplar i förlagets lager. bättre propaganda finns inte än den som är skriven av en av landets mest respekterade personer.
söndag 10 januari 2010
Samma gamla visa
När man jobbat nästan hela julen och nyåret och märkar att Sverige vaknar till liv 11 januari efter en lång dvala så funderar man på hur vi kan ha råd med så lång frånvaro. Hur många affärsmöjligheteter har vi missat den här gången?
Jag tror inte det går att göra snabba förändringar. Jag stöds av det i en artikel som jag ramlade på på nätet som var publicerad i Östgötaposten 1899. Det var en intervju med en företrädare i yrket, C.A. Bock, en norrman som var generalkonsul i Shanghai hela 1890-talet. Dessförinnan hade han varit vicekonsul i fem år och dessförinnan hade han varit upptäcksresande i Sydostasien. Han är kanske den svenske generalkonsul här som gjort mest avtryck i historien.
Intervjun om Sveriges bristande förmåga att bevaka affärsmjöligheter skulle kunna varit skriven när som helst. Hans beskrivning av hur kineser är i förhållande till japaner är kanske däremot unik för den tiden. Det här föredraget hölls alltså 4 år efter att Japan besegrat Kina 1985 och lagt sig till med stora bitar kinesiskt territorium.
---------
Sverige och Kina.
Sedan några dagar vistas i Stockholm på tjenstledighet Sveriges och Norges generalkonsul i Shanghai C. A. Bock. För en medarbetare i D. N. har han på ett lifligt sätt skildrat, huru stormakterna äro i färd med att dela Kina, men tillika beklagat, att icke Sverige-Norge begagnar tillfället att på sitt sätt vara med, nämligen då det gäller att energiskt tillkämpa sig en plats på den stora marknad som Kinas 100 millioner bereda vesterlandets afsättningsbehöfvande industri.
— Sverige skall skaffa sig marknad för sin storartade industri. Det finnes ingen anledning hvarför Sverige skulle ligga efter Belgien i det stycket. Ni äro ett folk af ingenjörer, men det ser nästan ut som om affärer icke vore er starka sida. Om man föreslår er att skaffa er nya marknader eller om ni oväntadt få en större beställning så afböja ni det gerna med ett: "Vi ha nog med arbete hemma."
Hur skulle en tysk fabrikant göra om han, redan öfverhopad af beställningar, mottoge order från ett nytt afsättningsfält? Han skulle ögonblickligen förstärka sin personal, utvidga sin fabrik, arbeta natt och dag för att eröfra den nya marknaden, och han skulle lyckas den.
Ni ha goda tider här i Sverige nu, men hur skall det gå då de taga slut? Då skulle det visa sig bra nog att ha nya afsättningsområden för en industri förberedda, och hvilket område kan vara bättre än Kina? Den kinesiske affärsmannen är behaglig och hederlig att ha att göra med i vida högre grad än japanesen. Man skall endast förstå att rätta sig efter deras föreställningssätt och smak. I det fallet brister engelsmannen mycket, medan tysken med sin grundliga affärsbildning, smidighet och skarpa blick tränger segrande fram öfver allt, tack vare sin förmåga att foga sig efter afnämarnes önskningar.
— Hvilka åtgärder borde då först företagas från vår sida för att till kämpa oss terräng?
Först och främst böra vi ha en legation i Peking med en praktisk man i spetsen, vidare ytterligare ett par konsuler med fast ställning, äfven de praktiskt bildade män, ja, hvarför icke rent af som flertalet af de tyska konsulerna i Kina, på samma gång affärsmän och ingeniörer, hvilka, när det blefve fråga om ett företag, der svensk industri kunde finna sysselsättning, vore i stånd att i en hast framlägga förslag och beräkningar? För min del anser jag utrikesministerns förslag om sättet att representera oss i Kina i hög grad beaktansvärdt. Men redan nu borde ett stort handelshus, bakom hvilket stode Sveriges industrimän, upprättas med säte exempelvis i Shanghai och filialer i ett par af de större städerna, låt oss säga Kanton och Tientsin. I utrikesdepartementet ligger för öfrigt ett fullständigt utarbetadt förslag till ett sådant hus, hvars hufvuduppgift skulle vara att finna marknad för svensk jernindustri. Engagera i företaget så mycket kinesiskt kapital, som svensk lag tillåter, och upptag ett par kineser i styrelsen, och dessa skola arbeta med händer och fötter till er favör. Och mera gifvande affärer än de på Kina finnas icke; man bör alltid kunna beräkna 20 å 25 procent på kapitalet. Det vet nog en sådan man som t. ex. kung Leopold af Belgien, som är ett lysande affärsgeni och ligger inne med ofantliga summor i belgisk-kinesiska företag.
— Men risken att börja?
— Kan undvikas. Innan bolaget kommit riktigt i sadeln med sin egentliga uppgift kan det sysselsätta sig med fraktfart på Japan och längs kinesiska kusten, hvilket är ytterst lönande. Se t ex. på det nya norska Oversoiske compagni, som redan tienar in sina 20 procent på kusttrafik. Då jag för tretton år sedan kom till Shanghai, omfattade den svensk-norska — eller egentligen norska — sjöfarten på Kina 66,000 tons årligen. Nu är den uppe i en million. Det har varit ett drygt arbete att få det derhän, och hundratals icke-officiella skrifvelser har jag aflåtit för att rycka upp dem till intresse för saken derhemma, men nu behöfves det icke mer, ty nu veta redarne, att den farten är den mest lönande af alla. Det är nödvändigt, att man också i Sverige kastar bort sin överdrifna betänksamhet vis å vis affärer i dessa trakter. Deremot anser jag affärer på Japan erbjuda jemförelsevis små framtidsutsigter och i allmänhet vara mindre tillrådliga.
Östgötaposten 1899-06-09
Jag tror inte det går att göra snabba förändringar. Jag stöds av det i en artikel som jag ramlade på på nätet som var publicerad i Östgötaposten 1899. Det var en intervju med en företrädare i yrket, C.A. Bock, en norrman som var generalkonsul i Shanghai hela 1890-talet. Dessförinnan hade han varit vicekonsul i fem år och dessförinnan hade han varit upptäcksresande i Sydostasien. Han är kanske den svenske generalkonsul här som gjort mest avtryck i historien.
Intervjun om Sveriges bristande förmåga att bevaka affärsmjöligheter skulle kunna varit skriven när som helst. Hans beskrivning av hur kineser är i förhållande till japaner är kanske däremot unik för den tiden. Det här föredraget hölls alltså 4 år efter att Japan besegrat Kina 1985 och lagt sig till med stora bitar kinesiskt territorium.
---------
Sverige och Kina.
Sedan några dagar vistas i Stockholm på tjenstledighet Sveriges och Norges generalkonsul i Shanghai C. A. Bock. För en medarbetare i D. N. har han på ett lifligt sätt skildrat, huru stormakterna äro i färd med att dela Kina, men tillika beklagat, att icke Sverige-Norge begagnar tillfället att på sitt sätt vara med, nämligen då det gäller att energiskt tillkämpa sig en plats på den stora marknad som Kinas 100 millioner bereda vesterlandets afsättningsbehöfvande industri.
— Sverige skall skaffa sig marknad för sin storartade industri. Det finnes ingen anledning hvarför Sverige skulle ligga efter Belgien i det stycket. Ni äro ett folk af ingenjörer, men det ser nästan ut som om affärer icke vore er starka sida. Om man föreslår er att skaffa er nya marknader eller om ni oväntadt få en större beställning så afböja ni det gerna med ett: "Vi ha nog med arbete hemma."
Hur skulle en tysk fabrikant göra om han, redan öfverhopad af beställningar, mottoge order från ett nytt afsättningsfält? Han skulle ögonblickligen förstärka sin personal, utvidga sin fabrik, arbeta natt och dag för att eröfra den nya marknaden, och han skulle lyckas den.
Ni ha goda tider här i Sverige nu, men hur skall det gå då de taga slut? Då skulle det visa sig bra nog att ha nya afsättningsområden för en industri förberedda, och hvilket område kan vara bättre än Kina? Den kinesiske affärsmannen är behaglig och hederlig att ha att göra med i vida högre grad än japanesen. Man skall endast förstå att rätta sig efter deras föreställningssätt och smak. I det fallet brister engelsmannen mycket, medan tysken med sin grundliga affärsbildning, smidighet och skarpa blick tränger segrande fram öfver allt, tack vare sin förmåga att foga sig efter afnämarnes önskningar.
— Hvilka åtgärder borde då först företagas från vår sida för att till kämpa oss terräng?
Först och främst böra vi ha en legation i Peking med en praktisk man i spetsen, vidare ytterligare ett par konsuler med fast ställning, äfven de praktiskt bildade män, ja, hvarför icke rent af som flertalet af de tyska konsulerna i Kina, på samma gång affärsmän och ingeniörer, hvilka, när det blefve fråga om ett företag, der svensk industri kunde finna sysselsättning, vore i stånd att i en hast framlägga förslag och beräkningar? För min del anser jag utrikesministerns förslag om sättet att representera oss i Kina i hög grad beaktansvärdt. Men redan nu borde ett stort handelshus, bakom hvilket stode Sveriges industrimän, upprättas med säte exempelvis i Shanghai och filialer i ett par af de större städerna, låt oss säga Kanton och Tientsin. I utrikesdepartementet ligger för öfrigt ett fullständigt utarbetadt förslag till ett sådant hus, hvars hufvuduppgift skulle vara att finna marknad för svensk jernindustri. Engagera i företaget så mycket kinesiskt kapital, som svensk lag tillåter, och upptag ett par kineser i styrelsen, och dessa skola arbeta med händer och fötter till er favör. Och mera gifvande affärer än de på Kina finnas icke; man bör alltid kunna beräkna 20 å 25 procent på kapitalet. Det vet nog en sådan man som t. ex. kung Leopold af Belgien, som är ett lysande affärsgeni och ligger inne med ofantliga summor i belgisk-kinesiska företag.
— Men risken att börja?
— Kan undvikas. Innan bolaget kommit riktigt i sadeln med sin egentliga uppgift kan det sysselsätta sig med fraktfart på Japan och längs kinesiska kusten, hvilket är ytterst lönande. Se t ex. på det nya norska Oversoiske compagni, som redan tienar in sina 20 procent på kusttrafik. Då jag för tretton år sedan kom till Shanghai, omfattade den svensk-norska — eller egentligen norska — sjöfarten på Kina 66,000 tons årligen. Nu är den uppe i en million. Det har varit ett drygt arbete att få det derhän, och hundratals icke-officiella skrifvelser har jag aflåtit för att rycka upp dem till intresse för saken derhemma, men nu behöfves det icke mer, ty nu veta redarne, att den farten är den mest lönande af alla. Det är nödvändigt, att man också i Sverige kastar bort sin överdrifna betänksamhet vis å vis affärer i dessa trakter. Deremot anser jag affärer på Japan erbjuda jemförelsevis små framtidsutsigter och i allmänhet vara mindre tillrådliga.
Östgötaposten 1899-06-09
torsdag 7 januari 2010
Vad hände med global warming
Nu är det djäkligt kallt!
Shanghai Daily sägr att det pågår elransonering i hela Kina eftersom det är så ovanligt kallt. Peking hade minus 16,7 gader igår, det lägsta på 39 år. I Shanghai pendlar det runt nollstrecket men här har man ju å andra sidan inte centralvärme. Går jag barfota ut på stengolvet i köket och tvättrummet där ingen värme är på känns det som att gå på is. Man måste ha skor eller tofflor vart man än går.
Konstigt att det är så extemt kallt både i Asien, Europa och USA. Var kommer all kyla ifrån?
Shanghai Daily säger att man nu brassar på med kolkraft så mycket man kan. Lagren räcker i 10 dagar vilket inte låter så lovande. Man ger prioritet för alla fartyg med kol som är på väg in till hamnen.
För att jobba på marginalerna har man ett utbyte med Jiangsuprovinsen. Förbrukningstoppen i Shanghai är 10.00 och i Jiangsu 10.25. Tydligen kan man spara en slant på att köpa och sälja till varandra.
Ingenstans läser jag dock i tidningen att det här en signal att bygga mer energisnålt.
Shanghai Daily sägr att det pågår elransonering i hela Kina eftersom det är så ovanligt kallt. Peking hade minus 16,7 gader igår, det lägsta på 39 år. I Shanghai pendlar det runt nollstrecket men här har man ju å andra sidan inte centralvärme. Går jag barfota ut på stengolvet i köket och tvättrummet där ingen värme är på känns det som att gå på is. Man måste ha skor eller tofflor vart man än går.
Konstigt att det är så extemt kallt både i Asien, Europa och USA. Var kommer all kyla ifrån?
Shanghai Daily säger att man nu brassar på med kolkraft så mycket man kan. Lagren räcker i 10 dagar vilket inte låter så lovande. Man ger prioritet för alla fartyg med kol som är på väg in till hamnen.
För att jobba på marginalerna har man ett utbyte med Jiangsuprovinsen. Förbrukningstoppen i Shanghai är 10.00 och i Jiangsu 10.25. Tydligen kan man spara en slant på att köpa och sälja till varandra.
Ingenstans läser jag dock i tidningen att det här en signal att bygga mer energisnålt.
tisdag 5 januari 2010
Mer om vin
Jag fotsatte samtale med fransmannen med att fråga vad Frankrike i längden kan leva på i sin export i förhållande till Kina. Han trodde obetingat på lyxindustrin. Det finns en svårighetsgrad att komma upp i klass som inte skall undeskattas. När de stora modehusen tar fram en ny klänning och väljer t.ex. en mörkblå färg är det inte fråga om att prova 10 olika nyanser utan 100. Väljer man fel blir det en flopp. Det är ett oerhört slit som kinesiska designers ännu inte lärt sig. Jag fick det intrycket av filmen "The Devil Wears Prada" om man nu skall tro på den.
Hur är det med vinerna då frågade jag, jag har faktiskt sett en otrolig upphämtning sedan 90-talet. Fansmannen skakade på huvudet. De kinesiska vineran man köper i affärerna är blends där man köpt upp stora kvantiteter från Bulgarien m.fl. länder på spotmarkanden. Kineserna har inte lyckats få fram ett enda acceptabelt vinmärke trots att de hållit på ett tag. Dock hade ett franskt företag nyligen satsat stort på investeringar i en avlägsen region i Kina, i provinsen Ningxia, som ligger så läng i nordväst man kan komma i Kina före stäpp- och ökenområdena. I den floddal, som är en del av Gula floden finns ett stycke med perfekta solförhållanden, sandiga jordar och rätt sluttning. Det liger vid bergskedjan Helan Shan och vinerna kommer att ha det namnet. Något att se fram emot.
Jag nämnde att en Zhejiangaffärsman vi har kontakt med köpt ett vinslott i Bordeaux. Fransmannen var lite skeptisk till den typen av portföljinvesteringar. Hans eget företag hade ett par champagnemärken och hade noterat att det mest hängde på smakdomarna. De hade två seniora smakdomare på varje märke och om de slutar faller kompetensen. Tycker de det är kul att jobba för en kines från Zhejiang som inte kan ett ord franska (eller ens engelska i detta fallet?). Vi får väl se. Engelska fotbollslag tycks ju fortsätta spela bra även om de har ryska eller thailändska ägare.
Hur är det med vinerna då frågade jag, jag har faktiskt sett en otrolig upphämtning sedan 90-talet. Fansmannen skakade på huvudet. De kinesiska vineran man köper i affärerna är blends där man köpt upp stora kvantiteter från Bulgarien m.fl. länder på spotmarkanden. Kineserna har inte lyckats få fram ett enda acceptabelt vinmärke trots att de hållit på ett tag. Dock hade ett franskt företag nyligen satsat stort på investeringar i en avlägsen region i Kina, i provinsen Ningxia, som ligger så läng i nordväst man kan komma i Kina före stäpp- och ökenområdena. I den floddal, som är en del av Gula floden finns ett stycke med perfekta solförhållanden, sandiga jordar och rätt sluttning. Det liger vid bergskedjan Helan Shan och vinerna kommer att ha det namnet. Något att se fram emot.
Jag nämnde att en Zhejiangaffärsman vi har kontakt med köpt ett vinslott i Bordeaux. Fransmannen var lite skeptisk till den typen av portföljinvesteringar. Hans eget företag hade ett par champagnemärken och hade noterat att det mest hängde på smakdomarna. De hade två seniora smakdomare på varje märke och om de slutar faller kompetensen. Tycker de det är kul att jobba för en kines från Zhejiang som inte kan ett ord franska (eller ens engelska i detta fallet?). Vi får väl se. Engelska fotbollslag tycks ju fortsätta spela bra även om de har ryska eller thailändska ägare.
Mer om bilar
När det är nära noll grader åker jag gärna bil. Det är för kallt att cykla och tunnelbanan är ibland så packad att man skulle vara helt hjäplös om någon förkyld person nös till. Många andra i Shanghai verkar tycka det samma för man ser massor av bilar utan skylt, dvs de har köpt en bil men ännu ine fått registreringsskylt. Kina är bara i början av sin kärleksaffär med bilen.
Jag pratade lite om bilindustrin med en fransman igår som är väl förankrad både i Frankrike och i EU. Han tyckte att Europa och USA skänkt bort vår bilindustri till Kina. Kina fick rätt i WTO-färhandlingarna att att förbjuda helägda investeringar i bilindustrin. Därmed kunde kinesiska bildföretag, som var helt under isen ekniskt sett, gå in med 50% i j-v-andel i samarbete med VW, GM, Ford etc och under de år när j-v gått med vinst kunde den kinesiska partnern samla på sig vinstmedel för att sedan köpa europeiska och amerikanska märken när deras moderbolag kommit på obestånd. Därför är det en del européer som ser med sorg i ögonen på att SAAB och Volvo reas ut.
Fransmannen tyckte förståss att Volvo inte borde ha sagt nej till Renault när det begav sig. Det vet i sjutton om jag inte tycker samma. Samarbetet på lastvagnssidan verkar ju ha gått bra.
Hur som helst frågade jag fransmannen om det verkligen hade gått att ställa högre krav på Kina i WTO-förhandlingarna. Han trodde det i paktiken var omöjligt eftrsom man från början tillerkänt dem u-landsstatus. Därav följer med automatik en hel del särregler.
Jag minns från min första månad som anställd i regeringskansliet 1979 att jag fick uppgiften att skissa på en lagstiftning som skulle ge Kina u-landspreferenser (tullfrihet på vissa produkter). Det var ett stort steg symboliskt men jag tyckte tullättnaderna verkade marginella. Min chef gav mig instruktioner att undersöka om man kunde ge Kina en snålare behandling än andra u-länder. Jag grävde i det och fick stöd från många erfarna handelsförhandlare. Det kan ses om konstigt att vi undantar en viss produkt från tullfrihet när Kina inte verkade ha kapacitet att tillverka den, men vad det gällde sade man mig var att se potentialen den dag Kina kommit längre i sin utveckling. Då är det landets storlek som är avgörande och man kan totalt översvämma andra länders makrnader. Det är det som har hänt nu och som gjorde handelsförhandlarnas syn närmst profetisk.
Jag pratade lite om bilindustrin med en fransman igår som är väl förankrad både i Frankrike och i EU. Han tyckte att Europa och USA skänkt bort vår bilindustri till Kina. Kina fick rätt i WTO-färhandlingarna att att förbjuda helägda investeringar i bilindustrin. Därmed kunde kinesiska bildföretag, som var helt under isen ekniskt sett, gå in med 50% i j-v-andel i samarbete med VW, GM, Ford etc och under de år när j-v gått med vinst kunde den kinesiska partnern samla på sig vinstmedel för att sedan köpa europeiska och amerikanska märken när deras moderbolag kommit på obestånd. Därför är det en del européer som ser med sorg i ögonen på att SAAB och Volvo reas ut.
Fransmannen tyckte förståss att Volvo inte borde ha sagt nej till Renault när det begav sig. Det vet i sjutton om jag inte tycker samma. Samarbetet på lastvagnssidan verkar ju ha gått bra.
Hur som helst frågade jag fransmannen om det verkligen hade gått att ställa högre krav på Kina i WTO-förhandlingarna. Han trodde det i paktiken var omöjligt eftrsom man från början tillerkänt dem u-landsstatus. Därav följer med automatik en hel del särregler.
Jag minns från min första månad som anställd i regeringskansliet 1979 att jag fick uppgiften att skissa på en lagstiftning som skulle ge Kina u-landspreferenser (tullfrihet på vissa produkter). Det var ett stort steg symboliskt men jag tyckte tullättnaderna verkade marginella. Min chef gav mig instruktioner att undersöka om man kunde ge Kina en snålare behandling än andra u-länder. Jag grävde i det och fick stöd från många erfarna handelsförhandlare. Det kan ses om konstigt att vi undantar en viss produkt från tullfrihet när Kina inte verkade ha kapacitet att tillverka den, men vad det gällde sade man mig var att se potentialen den dag Kina kommit längre i sin utveckling. Då är det landets storlek som är avgörande och man kan totalt översvämma andra länders makrnader. Det är det som har hänt nu och som gjorde handelsförhandlarnas syn närmst profetisk.
söndag 3 januari 2010
Shanghais plats i välden
Jag fick statistiken över senaste Europaparlamentsvalet utomlands i min hand. Det är ingen särskilt bra mätare över svenskkoloniernas storlek för på platser med enbart affärsmän som i Shanghai är intresset lite ljumt medan man i Europa har valkampanjer som dominerar ens omgivning och verkligen berör den enskilde.
Årstiden kan ju också spela en roll. På platser som i Spanien kanske svenskar håller sig borta i augusti när man har röstmottagningen. I Shanghai hade vi fler röstande än i Barcelona men aningen färre än i Madrid om man nu skall placera oss in oss på den europeiska skalan. Alla tre långt efter Torrevieja som verkar vara ett riktigt svensknäste.
I Asien var Shanghai med 79 röstande alldeles efter Peking med 83 och Singapore med 92. I riksdagsvalet 2006 var dock Shanghai främst av de tre. Få se hur situationen ser ut i höst.
Dessa tre metropoler faller dock på ljusavstånds avstånd från den största svenskkoncentrationen i Asien. Var är då denna??? Inte i Bangkok eller Phuket där de stora mängderna svenskar kommer under vintern. Inte heller i Tokyo för där var det bara en röstande! (det påminner mig om en fejkad radiointervju med Gunnar Helen efter ett val för länge sedan när folkpartiet hade fått 0 (noll) röster! Gunnar Helén lyckades dock lotsa sig förbi den oundvikliga frågan hur han själv röstat genom att ihärdigt tacka de trogna valarbetarna och hävda att budskapet varit rätt, man hade bara inte nått ut).
Nej det stora svensknästet i Asien detta valet visade sig var en by i Afganistan vid namn Mazar-e-Sharif! Man undrar om vi prioriterar rätt.
Årstiden kan ju också spela en roll. På platser som i Spanien kanske svenskar håller sig borta i augusti när man har röstmottagningen. I Shanghai hade vi fler röstande än i Barcelona men aningen färre än i Madrid om man nu skall placera oss in oss på den europeiska skalan. Alla tre långt efter Torrevieja som verkar vara ett riktigt svensknäste.
I Asien var Shanghai med 79 röstande alldeles efter Peking med 83 och Singapore med 92. I riksdagsvalet 2006 var dock Shanghai främst av de tre. Få se hur situationen ser ut i höst.
Dessa tre metropoler faller dock på ljusavstånds avstånd från den största svenskkoncentrationen i Asien. Var är då denna??? Inte i Bangkok eller Phuket där de stora mängderna svenskar kommer under vintern. Inte heller i Tokyo för där var det bara en röstande! (det påminner mig om en fejkad radiointervju med Gunnar Helen efter ett val för länge sedan när folkpartiet hade fått 0 (noll) röster! Gunnar Helén lyckades dock lotsa sig förbi den oundvikliga frågan hur han själv röstat genom att ihärdigt tacka de trogna valarbetarna och hävda att budskapet varit rätt, man hade bara inte nått ut).
Nej det stora svensknästet i Asien detta valet visade sig var en by i Afganistan vid namn Mazar-e-Sharif! Man undrar om vi prioriterar rätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
