Rättshaverister i Kina

Nu har jag läst lite mer i artikelserien i International Herald Tribune (min absoluta tidningsfavorit) om de mentalsjuka. Det visar sig att en stor el av de intagna på mentalsjukhusen är personer som överklagar beslut och i sin jakt att få rätt i högre instans till slut blir rättshaverister och spärras in.

Man kan fråga sig varför kineserna är så ihärdiga i att överklaga när de borde veta att de inte kommer att få rätt utan bara får det sämre. Kineserna är ju normalt rätt pragmatiska och har en realistisk bild av hur det går när man utmanar makten.

Utan att ha studerat frågan tror jag man kan säga att det är en kinesisk tradition sen lång tid tillbaka att vända sig till högre makt. Under kejsardömet hade alla kineser rätt att skriva till kejsaren och dessa brev behandlades seriöst och författaren fick alltid ett svar. Troligen lever denna grundinställning kvar.

Sverige har många rättshaverister då vi vinnlagt oss om ett system där vi närmast uppmuntrar till överklaganden och vi har rätt att överklaga även i ärenden som inte berör oss personligen. Efter varje Uppdrag Granskning får JO massor av brev. EU-ombudsmannen tar bara upp ärenden om brevskrivaren berörs personligen. Jag hade en del att göra med EU-ombudsmannen i ett tidigare jobb jag hade och fick då uppfattningen att fenomenet rättshaverist är något ganska svenskt. Andra länder känner knappast till denna speciella grupp av kritiska medborgare. Återigen är det Sverige och Kina som har något gemensamt.

Galen och omgiven av dåliga rådgivare

är inte lätt att vara i Kina. En avlägsen kinesisk bekant mådde psykiskt illa och vänliga utländska bekanta tog henne till ett utländskt sjukhus där diagnos och medicin utreddes ganska snabbt.

Då dök fadern upp från landet och tog henne till ett kinesiskt sjukhus där hon direkt låstes in på en sal med galningar under en månad. Var hon inte galen hade hon säkert som amen i kyrkan blivit det där. Hennes utländska bekanta fick ut henne men fadern är misstänksam.Detta gjorde att jag lade märke till en lång artikel i International Herald Tribune om Kinas mentalvård

http://www.nytimes.com/2010/11/12/world/asia/12psych.html?_r=1&scp=1&sq=dan%20levin&st=cse

som är ett ambitiöst reportage som bygger på en studie publicerad av den kanske mest ansedda medicinska tidskriften i världen, The Lancet.Om Kina är bra på traditionell medicin är mentalvård en svår utmaning.

Under kulturrevolutionen ansågs mental ohälsa vara en borgerlig avvikelse och sedan dess har området låg status. Bara 1 av 12 mentalsjuka får vård och läkarstudenter skyr ämnet då det är kemiskt fritt från extrainkomster i form av mutor och liknande.

Den gamla svenska tändsticksfabriken i Shanghai blir museum

I börja av året skrev jag om en utflykt till Långa Vindens park för att leta efter de gamla svenska tändsticksfabriken. Jag hittade den aldrig och när jag kom tillbaka i veckan förstod jag orsaken. Den hade varit skymd av ett byggplank för man byggde upp ett tändsticksmuseum bredvid. så här ser museet ut (jag fick forcera några hinder för att komma nära men jag var ju bara beväpnad med en kamera).

Bakom museet kunde jag skymta den gamla fabriksbyggnaden. enligt vad jag förstått kommer båda byggnaderna att bli museum och det kommer att samlas ihop tusentals olika tändsticksetiketter.

Den svenska fabrikens historia är beskriven av Stig Hansén och Clas Thor i boken Shanghai, Shanghai, som skrev för 20 år sedan och har en omisskännlig kulturrevolutionär språkdräkt. Det man framför allt vill diskutera är om det försigick barnarbete i fabriken.

Annars var tändstickor en stor sak i världshandeln och de här fabriken ar en del av Krügers imperium. Hans affärsidé var ju att erbjuda regeringar frikostiga lån mot att han fick tändsticksmonopol. Om han hade en sådan dela med Kinas regering vet jag dock inte. denna ganska lilla fabrik kan ju inte ha försörjt hela Kina.

Japanerna var konkurrenter till Krüger och han köpte faktiskt fabriken av ett japanskt företag i början av 20-talet. Japanerna lade sedan beslag på den igen under andra världskriget och sen tog Tändstickbolaget tillbaka den och drev den till början av 50-talet när kineserna tvingade ut dem genom att ständigt hitta på nya skatter.

Läser man om Swedish Match verkar bolaget bedriva en envis kamp att bli av med alla tändsticksfabriker. Den urgamla fabriken i Tidaholm där man började med säkerhetständsticksproduktionen 1865 verkar dock få vara kvar.

Det skall bli kul att se hur det nya museet blir för det kommer att invigas snart. Längs Suzhou Creek kommer det att bli 7 liknande museer Det här ligger inom Långa Vindens ekologiska industripark. Där kommer det också att vara ett museum över hongkongstjärnan Jackie Chans tillgångar och MGM World som verkar bli något stort filmcentrum. Lite för alla smaker.

Kommer fler utländska paviljonger att bli kvar på EXPO?

Partichefen i Shanghai gjorde ett uttalande i en TV-intervju i onsdags att upp till 10 utländska paviljoner kan bli kar på EXPO "if some countries are willing to present the pavilions to the EXPO organizer and their pavilions are worth retaining".

Det där sista är ju två viktiga villkor. Det kanske finns några som är beredda donera sin paviljong en de flesta har nog tänkt att få en slant för dem. Sedan blir det ett underligt mönster om någon står kvar i ett område som därmed inte kan få en bra totalplanering.

Det är också lite sent att komma med sådana öppningar försåvitt inte ett antal länder redan är tilltalade.

Mina favoriter för paviljonger att bli kvar vore Italien och Frankrike, som båda har rejäla byggnader nära floden. Den finska skålformade byggnaden verkar lite besvärlig att demontera men den ligger i ett hörn som gör den lättare att bevara, men annars är det nog en stadsplanerares mardröm att planera det nya området med enstaka paviljonger här och där i området.

EXPO är över, äntligen över

Jag träffade ett slitet gäng av generalkonsuler för EUs medlemsstater idag. Alla hade varit med på avslutningen den 31 oktober. Jag frågade en varför han hade gått dit, en sista ansträngning som kunde kännas som droppen som fick bägaren att rinna över. "I just went there to se that they really closed down the thing" var svaret.

Mickey Mouse efter Haibao

Det blev ett avtal om Disneyland direkt efter EXPOs stängning. Ett område på flera kvadratkilometer har tagits fram i närheten av Pudongs flygplats. Jag är inte riktigt säker på att Disney har samma genomslagskraft i Kina som i resten av världen. Disney i Hongkong har gått med förlust sen starten. Det är dock imponerande att man hittat en så central plats att man enkelt kan ta sig dit, att jämföra med Disney öster om Paris som ligger väldigt avlägset en ändå blivit lyckat.

Den blå haibaon blev aldrig någon riktig succé. De kan ju inte röra sig och har ingen själ.

Min enda kontakt med Disney var på Shanghais borgmästares möte med näringslivet 2008. Jag slog mig i slang med en kinesamerikan i en paus. Han visade sig jobba för Disney. Han ville försöka byta ett ord med borgmästaren så han stirrade åt alla håll samtidigt medan han pratade med mig. Mitt i en mening fick han syn på borgmästaren och sprang dit. Det är så man gör affärer här.

Hangzhou-modellen

Var på ett seminarium i Hangzhou som handlade om lite av varje men mest om demokrati. Kineserna försöker hitta former för att fånga upp medborgarnas åsikter utan att införa allmänna val. Det är rätt intressant för det är inte orimligt att tänka sig att man kan hitta andra former för inflytande från folket än det som vi nu har valt. Ett tungt vägande inlägg var att man vill att medborgarna skall ha inflytande varje dag och inte bara vart fjärde år. Det minst övertygande föredraget var att man har ett avancerat bedömningssystem av sina tjänstemän och chefer så den som inte sköter sig åker dit. Jag har inte sett att något system någonstans i världen verkligen avsätter odugliga chefer.

Hangzhou är den enda stad som bjudit in mig för att tala om sådana saker. Man vet att man inte har den högsta BNP-tillväxten men man har den högsta livskvalitén i landet enligt ett antal undersökningar. Man avfärdade de ekonomiska modeller man har på annat håll i Kina och arbetade på en modell som bättre gick att kombinera med klassiska kinesiska traditioner.

Att sitta på en gräsmatta vid Västra Sjön och dricka Long Jin-the och knapra på lokala frukter och nötter och samtidigt ha intressanta samtal är en form av livskvalitet som gör att massor av utlänningar kommer till Hangzhou för seminarier om man bara får en inbjudan.

Jag räknade lite på seminariets budget och kom till för oss rätt astronomiska summor. Flygbiljetter till 30 utlänningar, Bokning av nästan hela State Guest House under tre dagar, tre simultantolkningsgäng osv osv. Det är mer än vad vi i regeringskansliet hade i budget för event för alla våra 4 event på EXPO i somras. Jag blev hämtad av en av organisatörerna (40-årig professor) i sin privata bil. Hann inte notera märket men åkkänslan var Lexus.