Promenad i centrala Shanghai

Jag gick runt idag för att köpa några saker till min cykel och tvingades därmed bort från de stora gatorna med sina lyxaffärer i på smågator. Jag gick kvarter efter kvarter och såg bara eländiga hus och eländiga människor. Eftersom jag inte varit i stadsdelen tidigare var allt nytt för mig.

Jag frågade en kinesisk kollega och fick svaret att det finns stadsdelar där folk bara sitter och väntar på att marken skall bli uppköpt och de blir utlösta. I det läget gör man absolut ingenting åt sina lägenheter. Går något sönder får det förbli trasigt. Det är också rätt osannnolikt att man skulle renovera sådana hus. Det finns ingen riktig ekonomi i renoveringar när man kan bygga skyskrapor istället.

Kineserna talar ut om EXPO

Det dyker upp lite mer uppnosiga kommentarer om EXPO i pressen Shanghai Daily hade i förrgår en artikel som hette "Thumbs down for the US Pavillion". Att en tidning som måste sägas vara officiell rackar ner på ett land så där är rätt ovanligt. Och tur är det för står det något osakligt så har man ju ingen chans att gå till motåtgärd.

Med tanke på vad jag skrivit kanske jag skall tillägga att paviljongen faktiskt var en stor besvikelse för mig med tre filmsalar och en fjärde sal med sponsorreklam. Problemen var ju att Arnold Schwarzenegger lanserade ett bud att San Fransisco skall bli värd för EXPO 2020 men att USA har gått ur BIE, så riktigt hur man skall få ihop det hela vet jag inte. Om alla länder skulel göra som USA, lagstifta emot att statliga pengar används för EXPO, då kommer det inte att bli något mera EXPO. Varför kan inte kongressen lämna pengar till information när man lämnar pengar till krig?

Samtal med en amerikan på EXPO

Vid avslutningscereminin satt jag bredvid en amerikan. Han frågade vilken min största upplevelse under EXPO varit. Jag svarade (artigt) att det var att få träffa Arnold Schwarzenegger, byta några ord med honom, få ett foto gemensamt och lyssna på hans övertygande tal om Kalifornien. Jag beklagade att inte Sverige hade så vältaliga politiker och att erbjuda fototillfälle hade jag aldrig fått av en svensk politiker. Kanske skulle man rekrytera fler skådespelare. Reagan hade ju en legendarisk förmåga att tala till människor.

Där kom jag åt en öm punkt för Reagan är alla amerikaner inte förtjusta i. Amerikanen sade att han kommit till slutsatsen att Reagans övertygande förmåga dupera det amerikanska folket var roten till USAs ekonomiska problem. Reagan hade lyckats övertyga det amerikanska folket att man egentligen inte behövde betala skatt. Sen kom George Bush Sr med "read my lips, no new taxes" och sedan har man lånat pengar istället för att ta ut skatter.

Här borde jag förstås ha mitt foto med Arnold men det har inte kommit fram än. Jag får säga som Arnold "Hasta la vista".

Ständigt fler hotell i Shanghai

Jag var på en invigning av ett hotell som ligger tvärs över gatan från oss, fotat här från vårt fönster. Inte illa för att kunna boka in gäster och slippa transportproblem. Hotellet heter Langham och har sitt namn av ett välkänt gammal hotell i London. Läser man om det ser man att Londonhotellet varit på väg att rivas många gånger och senast köpts upp av spelföretaget Ladbrokes! Hotellkedjan har sitt huvudkontor i Hongkong.

Det här hotellet höll på att bli klart redan 2008 och ägdes då av Jumerirah Hotels från Dubai. Finanskrisen knäckte dem och hotellet stod helt öde under ett år. Sen köpte fastighetsbolaget Shui On, som utvecklat Xintiandi, tillbaka fastigheten och fick Langham på kroken. Det kan nog bli rätt bra eftersom det ligger med populära Xintiandi alldeles bredvid.

Jag frågade VDn vad som skall hända med tvillinghuset och han sade att det skall bli ett annat hotell! Får aldrig Shanghai nog av alla hotell kan man undra. Langham öppnade en vecka innan EXPO slutade så de missade chansen att göra sig en ordentlig hacka. Vi talar om femstjärniga hotell som kostar minst 1500 SEK/natt. Jag kan inte hålla reda på alla.

EXPO är över

EXPO slutade igår med en väldigt modest ceremoni, inget fyrverkeri och lite traditionell kinesisk underhållning. Wen Jiabao talade och på podiet fanns Brasiliens Lula, Ban Ki-Moon från FN och en hel del andra höjdare.

I svenska paviljongen samlades närmast sörjande 200-300 för en avslutningsfest. Vi har lärt oss rätt bra att klättra runt uppe på glastaket med ett glas vin i handen.

Den fråga jag ställer mig är om EXPO faktiskt lyckats bringa Kina mer in i omvärlden, att få slut på den ganska långa perioden av stigande nationalism. Jag har sällan sett kineser så intresserade av omvärlden och samtidigt nyfikna över länders karakteristika Jag tror EXPO var ett steg i rätt tillfälle för att knyta ihop Kina med världen. Jämförelserna med OS i Peking som var i nationalistisk yra är där talande.

Mot ett mer civiliserat samhälle?

Jag läste att erfarenheten från EXPO i Osaka 1970 var att japanerna lärde sig konsten att stå disciplinerat i kö. På EXPOs sista dag gick jag till den australiensiska paviljongen som hade en konstruktion där alla gick fram mot en biograföppning och där det då blev trångt. Jag försökte tålmodigt få ett 50-tal kineser att köa bakom mig men det var helt omöjligt. Trots arga blickar och gester menade alla att skulle de köa så skulle de göra det FRAMFÖR mig.

Ningbo

En hel dag gick åt för att åka till Ningbo och inviga ett svenskt företag.

Det finns sedan några år en bro över Hangzhoubukten så det går att åka till Ningbo på 2,5 timmar om man står på gaspedalen och väljer rätt tid för att ta sig ur Shanghai på ett enkelt sätt. Därför hinner man tillbaka till Shanghai på dagen även om det blir en rätt lång dag.

Det finns en väldigt trevlig samling skandinaviska företag i Nordic Industrial park och nu finns det sju svenska företag där tillsammans med 16 danska, 14 norska och ett finskt. Det är en imponerande kluster av skandinaviska intressen och jobbar man tillsammans så har man stor nytta av varandra.

Skaparen av allt detta är Ove Nodland, som med all rätt blivit hedersmedborgare i Ningbo.

Annars måste jag missat det som är poängen med Ningbo, den historiska kärnan som byggdes upp är Ningbo blev en utländsk koncession 1843, för jag såg bara trista gator med förvånansvärt enkel livsstill. Folk stod och sålde saker på bord som var uppställda på gatan. Det såldes sockerrör och saker som jag bra sett i fattigare provinser. Någonstans måste det finnas en intressant historisk kärna men den får jag se på nästa gång.