Hur som helst, nu har jag tid att ta mig till hakkafolkets centralort i östra Guangdong. Jag åkte till städerna Heyuan och Meizhou som är centralorter i de två hakkadominerade länen i Guangdong. Då flighten från Hongkong var inställd fick jag ta mig fram med buss och tåg. Här åker jag en bit i motorcykeltaxi.
Heyuan var nog det fattigaste området jag sett i Kina på länge. Affärerna längs gatorna var som oinredda garage. Varorna som såldes verkade vara nästan skräp. Inga ens kinesiska varumärkesaffärer fanns. Hotellet var uruselt.
När jag nästa dag tog tåg till Meizhou pratade jag med en pensionerad akademiker som bodde i trakten. Han hade aldrig varit i Heyuan. Där finns ju inget, varför skall man då åka dit.
Meizhou är en större stad och här fanns uppenbarligen mer pengar. Det fanns normala kinesiska affärer, det byggdes massor av höga bostadshus, och det fanns ett rikt kulturarv.
Hakka Center är ett stort museum där olika aspekter på hakkafolkets historia finns.
En egenhet för hakkafolket är att kvinnan haft stor frihet. Äktenskap baserades ofta på kärlek och inga kvinnor band sina fötter. Kvinnorna kunde också vara soldater till skillnad från andra kinesiskor.
Maten hade jag också hört talas om men inte så att det vattnades i munnen. Hakkafolket har ju ofta varit på flykt så man har utvecklat maträtter som bygger på torkad mat. Intressant men inte alltid så gott. Man har bevarat arkaiska drag i den kinesiska som talades för 2000 år sedan. Det påminner lite om Island.
Här är en karta över hur hakkafolket migrerat från området vid Gula Floden för 2000 år sedan till nuvarande bosättningar. Det förklarar mönstret av olika dialekter på t.ex. Taiwan. Folken har antagligen flyttat i hela byar och beroende på när man flyttade till vilken ort har dialekterna hamnat på olika ställen. Man ser också att det var först vid den tredje (gröna) omflyttningen som man kom till det nuvarande området i östra Guangdong.
Här ser man hur många hakka som bor i olika länder och den totala kinesiska befolkningen. I Sverige skulle finnas 500 hakka av totalt 14 000 kineser. En ganska normal fördelning men notera att det bor fler hakka i Sverige än i Tyskland. De största grupperna bor i Indonesien och Malaysia, mer än en miljon i vardera landet och drygt 20% av kinesbefolkningen.
De runda eller fyrkantiga stora boningshusen är hakkafolkets kännemärke. De visar att man alltid bott i hela byar och att man varit defensiva.
När man åker runt i Hakkaland ser man att terrängen är ogästvänlig. Bergen som har en jordtäckning på vara 5-10 cm har en lutning av ca 45 grader och i botten finns en dal med odlingsbar yta av 10-20 meter. är det mer, kanske 50 meter finns det många hus. Det finns med andra ord inget annat än risodling att leva på.
Kommer man längre österut är terrängen flackare och där kan man ha theodlingar. I Yannanfei som ligger 30 km öster om Meizhou finns fantastiska theplantager och ett turistvänligt arrangemang. Entrékostnaden på 80 RMB är helt motiverad.
I Yananfei finns också förre presidenten Ye Jianyings museum. Han var med redan som adjutant till Sun Yat-sen redan i början av 1920-talet.
Han blev kanske mest känd för att han ledde arresteringen av de fyras gäng 1976, här en modell av ett möte lite senare med Deng och andra ledare. Ye är andra från höger.
Detta var ett avgörande ögonblick i Kinas historia. Så här ser skylten ut, skrivet av någon som verkar gilla avstavningar.
Efter att de fyras gäng arresterats hölls ett massmöte på Tiananmen 26 oktober 1976 med flera miljoner deltagare. Jag råkade själv vara med då men minns nog inte exakt vilka som talade. Här är ett foto med Ye på Hua Guofengs vänstra sida.
Jag gick igenom museet noga då jag träffade president Ye 1978 och vi var på Folket Dagblads förstasidan (tillsammans med Hua Guofeng). Det fotot fanns inte med men i alla fall hans möte med det svenska kungaparet. Ett av hans sista framträdanden för övrigt innan han dog 1982.
