När jag gav ut Golden Age of China Trade för 20 år sedan hade jag en deal med den ledande bokhandeln i Taipei för utlänningar, Caves Bookstore, som köpte 100 ex. Veckan därpå hörde jag av en utlänning att den fanns på plats. Sedan försvann den. Jag frågade aldrig vad som hänt. Den här gången har jag valt att sälja på Exportrådets kontor i International Trade Building som också har mina tidigare böcker, allt till vrakpriser. En NT$ är 23 öre.
fredag 29 juni 2012
onsdag 27 juni 2012
Nu finns boken i Peking
Det är inte lätt att sälja en bok i Kina utan att gå genom officiella kanaler och därigenom en hel del byråkrati. Jag läste just att Kina i år kommer att visa 20 amerikanska filmer mot normalt 16. Det är lite av samma kontroll när det gäller böcker. Gudskelov finns det möjligheter att sälja i annat än konventionella bokhandlare. I Peking har jag lyckats få Antik West att sälja boken i den antikvitetshandel Jiguge på Liulichanggatan där man hyr den andra våningen. Det är en fantastisk butik där man kan stanna hur länge som helst och beundra Antik Wests blåvita porslin. Tyvärr är prisläget sådant att jag måste sälja en full skottkärra full av böcker (de tar 200 RMB) för att f ihop till en liten posrslinsfigur.
tisdag 26 juni 2012
Här kan man köpa boken i Shanghai
På den fina gatan Changle (325) finns stans enda bokhandel för utlänningar, Garden Books. Här finns t.ex. alla böcker från Earnshaw Books och det mesta som utlänningar intresserade i Shanghai kan behöva. Här hittade jag även Lonely Planets Kinaguide som annars är bannlyst av skäl som jag tidigare berättat om. När jag bad dem ta in några böcker var man tveksam och menade kanske ett par kunde gå bra. Jag föreslog fem lådor. De tyckte 5 böcker var ett bra förslag. Jag sade 5 lådor á 16 böcker. Chefen där blev blek i ansiktet man han har 100% pålägg (på varje bok för 200 RMB tjänar han hälften) så kan det bli vinst. Sånt hjälper.
Lägg till bildtext |
fredag 22 juni 2012
Boklansering till slut
Det blev en helkväll med svenskar och en hel del kineser med intresse för Sverige. Vi hade 120 stolar och i slutet av lanseringen såg jag några som inte hade sittplats. Presetnationen har lagts ut på http://www.vhkp.se/ men denna sajt skall göras om och jag skall även lägga ut videoklipp av intervjuerna som jag gjorde i februari med Herbert Scharin som var chef för generalkonsulatet 1950-53. Intervjuerna väckte intresse för han redovisade en annan sida av utveclingen i Shanghai efter 1949 än den man får sig till livs i de flesta berättelser.
Tja, nu hade vi inget generalkonsulat de åren utan då hette det "Ambassadens konsulatkansli i Shanghai" men denna typ av detaljer fanns det inte tid att gå igenom vid lanseringen. Jag hade över huvud taget ambitionen att vid lanseringen visa sådant som inte finns i boken. Boken har 46 illustrationer och presentationen hade lika många, fast helt andra. Jag var särskilt nöjd med att jag samma eftermiddag lyckade shitta ett familjefoto på Nils Möllers familj på nätet.
Jag hde även nöjet att låta min norska kollega Björn Blokhus prata lite om den gemensamma svensk-norska historien 1847-1905. Det känns lite som historiska vingslag när man tänker på att Norga lämnade unionen med Sverige efter att ha fått nej på att sätta upp egna konsulat. Veckan efter unionsupplsäningen tog man regeringsbeslut att tillsätta 7 ambassadörer + en generalkonsul, den i Shanghai. Tänk om Sverige och Norge kunnat ha lite mer harmonisk hantering av sina konsulat på den tiden. Boken har ett stort antal exempel på skärmytslingar och misstro mellan länderna.
En fråga jag fick från en tysk forskare var varför Sverige var så sent med att uppge exterritorialitet, i maj 1945, när den gamla ordningen var beseglad sedan flera år. Bifrågan var om det berodde på våra många skyddsmaktsuppdrag. Jag tror inte det, tror helt enkelt att vi inte kände oss riktigt tvungna att göra detta förrän vi etablerade en ambassad i Chungking 1944 och då kom under mer konstant attck från Republiken Kinas regering. En sak att forska vidare kring.
Tja, nu hade vi inget generalkonsulat de åren utan då hette det "Ambassadens konsulatkansli i Shanghai" men denna typ av detaljer fanns det inte tid att gå igenom vid lanseringen. Jag hade över huvud taget ambitionen att vid lanseringen visa sådant som inte finns i boken. Boken har 46 illustrationer och presentationen hade lika många, fast helt andra. Jag var särskilt nöjd med att jag samma eftermiddag lyckade shitta ett familjefoto på Nils Möllers familj på nätet.
Jag hde även nöjet att låta min norska kollega Björn Blokhus prata lite om den gemensamma svensk-norska historien 1847-1905. Det känns lite som historiska vingslag när man tänker på att Norga lämnade unionen med Sverige efter att ha fått nej på att sätta upp egna konsulat. Veckan efter unionsupplsäningen tog man regeringsbeslut att tillsätta 7 ambassadörer + en generalkonsul, den i Shanghai. Tänk om Sverige och Norge kunnat ha lite mer harmonisk hantering av sina konsulat på den tiden. Boken har ett stort antal exempel på skärmytslingar och misstro mellan länderna.
En fråga jag fick från en tysk forskare var varför Sverige var så sent med att uppge exterritorialitet, i maj 1945, när den gamla ordningen var beseglad sedan flera år. Bifrågan var om det berodde på våra många skyddsmaktsuppdrag. Jag tror inte det, tror helt enkelt att vi inte kände oss riktigt tvungna att göra detta förrän vi etablerade en ambassad i Chungking 1944 och då kom under mer konstant attck från Republiken Kinas regering. En sak att forska vidare kring.
tisdag 12 juni 2012
Ingen brist på stolar i Shanghai
På mina gata dyker det då och då upp en man som verkar slå Guiness World Book Record i att få maximalt antal stolar på en kärra. Han har aldrig verkat vilja sälja något, är kanske orolig för att en kund pekar på en stol i botten av lasten.
tisdag 5 juni 2012
Här blir platsen för boklanseringen
American Education Center på 201 Anfu Road är en fantastisk oas i franska koncessionen. Det till hör Shanghais teaterakademi så rätt många fastigheter i dessa kvarter. Någon gång fick amerikanarna komma i och fastän denna instutition är privat sedan många år ser komplexet ut som ett konsulat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)