Att googla sig själv

Alla har nog vid det här laget googlat sig själv. Man kan bli lite skrämd när man ser vad som kommer upp. I mitt fall dränks jag bland alla namnar så jag känner mig helt anonym så länge ingen lägger till andra sökord.

En kinesiska sade mig häromdagen att hon hade googlat mig påmitt kinesiska namn Yao Hansen och hittat en del underliga saker. Bland annat fanns det en artikel skriven av två journalister som jag träffat på FN-konferensen UN Habitat i Nanjing i höstas. Det lät trevligt tänkte jag och erinrade mig att jag satt och åt lunch när två unga kvinnor gick förbi och började prata om miljö och stadsbyggande. De gick på en journalisthögskola och skulle skriva om FN-konferensen.

Det som stod i artikeln hade dock helt annan vinkling. De hade noterat att jag åt en soppa (cup noodle) som man kunde köpa för 5 renminbi och fylla på med varmt vatten från en kran bredvid. Är det värdig lunch för en man i hans ställning? Är det något att se upp till?? Artikeln hade blivit mer och mer negativ. Det var snudd på varning för utlänningar med dåligt omdöme i slutet.

OK tänker jag. Nu har vi samma slags journalister i Kina som vi haft i Sverige. Fritt fram att skriva om något helt annat än det man diskuterat och hårdvinkling går alltid hem.

Den andra reflektionen är att man förståss skall vara försiktig med att devalvera sin roll. Jag har nu slutat att berätta att jag cyklar till jobbet, sånt gör bara fattiga kineser och konstiga utlänningar. Respekt får man om man blir körd av chaufför.

Nästa gång får det bli lunchrestaurang med vit duk.

Ständigt byggande

För några månader sedan skrev jag att jag bara såg ett par byggkranar i hela centrala Shanghai som jag kan överblicka från min 23:e våning. Sen var vi bjudna till vänner i en förort till Pudong i sydöst och så fort vi kommit ur stadskärnan var det byggen hela tiden. Det var helt enkelt jobbigt att bara köra igenom dessa kvadratkilometer av byggande.

I förra veckan åt jag lunch men Shui On Land som är Hongkongs tredje största fastighetsbolag med en massa objekt i Kina. De berättade att man hade order att inte starta byggen från och med nu fram till och med EXPO. Under det halvåret skall allt stå still och luften rensas.

Idag läser jag i Shanghai Daily att man under perioden 2010-2020 skall bygga 9 nya tunnelbanor!!

Det är alltså fråga om en kortpaus 2010 så att luften skall vara ren innan man sätter igång igen. Jag tror det funkar. Jag var nyligen i Peking och där är himlen blå ännu ett halvår efter OS:

Bengt

Bloggande politiker

Kära blog. Jag har varit i Sverige en vecka och ber om ursäkt för frånvaro. Nu sitter jag på Arlanda och skall ta det sista planet som går från Stockholm till Peking. Månne det serveras gravöl för visst är det ledsamt att SAS inte verkar lyckas med något de företar sig.

Jag var på landet idag och målade och drog på mig en gammal T-shirt med texten "SAS day light express". Det var en gåva från en mottagning i Bangkok när SAS öppnade första dagflygningen till Köpenhamn. Jan Carlsson var där och höll ett bra tal och lämnade ut t-shirten. Jan Carlsson trodde på det han gjorde och fick hela organisationen att göra likadant. Jag vet inte ens vad dagens SAS-chef heter.

För att fortsätta med ledsamheterna ser jag i DN att knappast ingen läser riksdagsmännens bloggar. Det är kanske synd, kanske inte. Jag läser dem inte själv. Jag läser bloggarna för Kalmars kommunstyrelseordförande Johan Persson, pga Fanerdunhärvan (där han får mothugg varje dag) och Linköpings borgmästare Ann-Cathrine Hjerdt (aldrig några kommentarer om jag inte skriver själv något om Anders Ljungstedt).

På 60-talet kom det en tidskrift som hette Origo och som gjorde ett scoop i första numret med att berätta att ett antal riksdagsmän aldrig talat i riksdagen under hela sin tid. Det blev stor skandal och några tyckte att tidningen var för närgången. Det var då det. Idag skulle det blivit en fråga om att riksdagmännen borde avgå om de suttit en hel period utan att ta till orda en enda gång.

Bengt

Möte med kinesiska bloggare

Idag träffade jag ett halvdussin bloggare från http://www.sina.com/ (gå in på sidan bara för att få en glimt av hur en kinesisk portal för 300 000 000 kinesiska internetanvändare ser ut). Är man tillräckligt flitig får man silverklass och då gör sina.com arrangemang för dessa. Nu var det ett besök på svenska GK och intervju med mig. Intevjuerna skall visas på sina.com's live channel och därmed nå ut till bronsmedaljörer och vanliga dödliga bloggare.

Min första fråga var om de tänkte skriva om intervjun på sina bloggar. Ja, sade alla. Det skall jag med, sade jag och vann första ronden på poäng.

Sen följde frågorna i rask takt:

Vad tycker du om att Volvo kanske köps av ett kinesiskt företag?
Hur kan det komma sig att IKEA har lyckats så bra och har så snygga möbler?
Eftersom vi inte vet något om vad Sverige är mer än att det ligger i norra Europa undrar vi hur det är för en kines att besöka Sverige.
Hur skiljer sig svensk mat från kinesisk mat?
Kan man emigrera till Sverige?
Stämmer det att svenskar dricker ohejdat med sprit?
Hur väljer Nobelpriskommittén ut pristagarna?
Vilka kinesiska provinser har du besökt?
Finns det något utbyte mellan Sverige och Kina på non-governmental-nivå?
Varför har du valt att arbeta som diplomat?
Vad gör du på din fritid?

En del av frågorna kunde jag besvara med vänster hand men andra är lite knepigare. Volvofrågan är lite besvärlig för jag måste ju uttrycka oro för att man bara tar varumärket och sätter på sina egna bilar. Jag valde att betona att jag tror en kinesisk köpare är ute efter det samlade kunnandet hos ett tusental ingenjörer och att man inser att man måste ha en tillverkning kvar i Torslanda.

Nobelfrågan var kanske den enklaste för den har jag tröskat med massor av kineser. Jag brukar hamna på en diskussion om hurvida litteraturpriset är politiserat och för att komma ur den gör en rask parallell mellan pristagarna Pasternak-Scholochov-Solzhenitsyn. Jag ställer fem enkla frågor och kineserna är redan osäkra och söker efter nästa diskussionämne.

När det gäller emigration till Sverige är det knepigare. Vi tog emot en hel del kineser när våra gränser var öppna (1950-1975). Sen tog vi emot 10 000 kinesiska båtflyktingar från Vietnam. Sen har tusentals (fagra kvinnor) gift sig med (mindre fagra) svenskar och flyttat till Sverige. Sen har ett femtital misslyckats få UAT som investerare (i Kalmar t.ex.). Sen har vi sen 15 december 2008 en fri regim att importera arbetskraft, fast regelverket är krångligt.
Hur skall man förklara detta utan att det ger ett osammanhängande och motstridigt intryck?

En surrealistisk känsla är att samtidigt som jag skriver dessa rader sitter bloggarna och ger en kanske en helt annorlunda bild av mötet. Kanske skriver de att de där generalkonsuln pratade som en pratkvarn men deet är väl det han är betald för. Eller skriver de att generalkonsuln medgav att det kinesiska köket är mycket mer utvecklat än det svenska. Kanske skriver de att Sverige visade sig vara ett mer komplicerat land än vi trodde. I så fall har jag väl på något sätt nått dit jag ville, att blir förvirrad men på en högre nivå.
--------
Intervjun är nu utlagd på sina.com med följande adress
http://life.sina.com.cn/13/2009/0403/236.html

Besök hos nyrika

I Asien har det sen 20-30 år funnits en strävan hos nyrika att imitera västerlandet. Jag såg det först i Hongkong och Taiwan i slutet av 80-talet där de fanns klubbar med groteska statyer av romerska ryttare och hästspann vid entrén och inuti var det bara dyraste konjak som gällde. Den här trenden följde de nyrika och kom givetvis till Kina under 90-talet. Jag trodde den dött ut men i går var jag ute på klubben Nine Dragons Estate och såg den ultimata klubben för kinesiska nyrika.

Det skall sägas att jag tycker om romerska och grekiska stayer och i synnerhet om det är kopior av känds stayter som "Nike från Samothrake" eller andra som är möjliga att indentifiera.
Jag har heller inget emot konjak. Man kan eller inte säga att Amani och Versace gör fula kläder.

Herr Li Qinfu som skapade klubben kör dock allt utan hämningar. Hans broschyr har honom själv på framsidan framför en Rollce Royce och i bakgrunden har man genom fotomontage fått med både hästpoloklubben, marinaklubben och golfklubben.

Nine Dragon Estate har allt! Mest imponerande är självallet poloklubben och jag blev knäsvag bara jag kom in i klubbhuset där långbenta fagra kinesiskor satt och konverserade med kinesiska miljonärer. Jag gick in i shoppen för att låtsas granska poloklubborna, men då jag sett kollegan Klas Ljungberg göra bort sig i Dubai i "Diplomaterna" vågade jag bara titta med ena ögat. Klubborna syntes OK och jag skyndade mig ut i stallet, där jag kände mig mer hemma då vi hade en häst på bondgården där jag växte upp.

Hästpolo är ju "the ultimate horsemanship" och det är att beklaga att det kostar några miljoner att spela en match då det måste flygas in hästar från Australien hela tiden. Man kan ta en kurs på klubben under 5-6 veckor "From zero to hero" för att bli polospelare. Hade det inte varit för den där fördömda serien "Diplomaterna" hade jag kanske nappat. Jag har ju som sagt umgåtts med häst sen jag var lilliten.

På klubben byggs nu ett jättehotell av Westin och några hundra villor är också på planeringsstadiet. Till min förvåning är bygget i full gång. I Kina är det inte de rika som tar smällen av den världsekonomiska krisen.

Mina kinesiska ledsagare ojade sig en del över det där med att imitera västerlandet. Det finns ett uttryck som man ser i sådana sammanhang " some people worship things foreign and fawn on foreigners". Dock har Mr. Li också byggt ett buddhistiskt tempel på en ö. Om vi gillar kinesisk konst kan han väl få importera det västerländska. Jag tycker fakiskt kineserna är lite smårasistiska. Håller man sig till grekiska och romerska statyer, Armani, fransk konjak och engelsk hästpolo har man gjort ett rätt bra urval. Skulle en kines samla på sovjetisk socialrealism, göra kopior av runstenar, äta småländsk husmanskost och klä sig i norska lusekoftor skulle jag vara mer bekymrad.

Den kinesiska internetscenen

Var på föredrag av den kinesiska internetsajten danwei.org som leds sen 5 år av en sydafrikan, Jeremy Goldkorn, som följer hela internetutvecklnigen i Kina och framför allt bloggvärlden.

För några år sedan hörde jag att utländska blogsajter blockerades i Kina och jag var lite förvånad att alla pratar om bloggar numera.

Inte helt förvånande började blogexplosionen med att en kvinna började skriva om sitt sexliv. Hon heter Mei Muze och var journalist i Guangzhou. Hon lade upp en blog där hon recenserade alla män som hon kn-ll-de med och i en hel del fall blev kända personligheeter helt ratade. Man kan förstå att "den internetintresserade ungdomen" blev helt hysterisk och följde hennes blog dagligen.

När man väl var igång började man följa andra frågor och lade sig i debatten. Ett exempel är det kända "nålhuset" i Chongqing där en familj vägrade ge upp sitt hus och myndigheterna grävde runt om tills huset som till sist satt på en spetsig klippa. I huset fanns en argsint kvinna som skrekt oförskända ord åt journalisterna sm filmade denna märkliga händelse. Det var 100% mediamässigt.

Jeremy Goldkorn trodde inte bloggarna skulle störta kommunismen. Det fanns alldeles felaktiga föreställningar utomlands om maktförhållandena och mycket av det som utomlands kallas "underground", typ rockmusik, är i själva verket helt legalt. Han påpekade att den kinesiska statsledningen på något sätt ger intrycket att ställa sig på bloggarnas sida för att verka moderna. Om det håller i det långa loppet är en annan fråga.

Macau - ofta kallad en håla

Jag var i Macau över helgen. Numera skriver jag oftast Macao med o som kineserna gör men när man är där är staden fortfarande väldigt portugisisk och de har alltid stavat staden med ett u på slutet.

Jag höll på att gå vilse mitt i staden där alla kineser bor och det är en märklig syn att varje liten affär har ett portugisisk namn på skylten bredvid det kinesiska. Är det en järnhandel så står det t.ex. "Ferreteria Ieng Sam Lok". Jag gissar att kineserna finner dessa portugisiska skyltar en aning överflödiga men för turister ger det en exotism som är svårbetalbar.

Nu finns det 2000 Portugalfödda portugiser kvar. Det finns ett stort antal s.k. macaneser som talar kinesiska och talar men ej skriver kantonesiska. Dessa har dock alltid haft en benägenhet att utvandra så hur många som finns idag är svårt att säga. Det finns dock ett stort intresse från kinesr att lära sig portugisiska, bl.a. för att utveckla relationer med länder som Brasilien och Angola.

Hålan Macau är en benämning som beror på stadens beroende av spelkasinon. Det vanligast yrket i stan är antagligen croupier. Det är ledsamt för en person som mig som helst skulle se spelverksamhet förbjuden, men för många människor är det ett nöje och för kineser är spelandet en nästan orgiastisk upplevelse. Är man inne på förbudslnjen är det en hel del andra saker man skulle vilja lägga till.

När portugiserna lämnade över Macau till Kina 1999 bestämde sig kineserna att öpnna upp monopolet och släppa in storföretagen från Las Vegas, Sands, Wynn. MGM etc. Idag finns det ca 20 enorma spelkansonon i Macau varav knappt hälften är klara och resten av byggena (ofta skyskrapor på 50 våningar) stannade av i höstas. De som är klara är så gigantiska att man inte tror sina ögan. Vart och ett av dem har ett tjogtal lyxaffärer av typ Prada, Fendi, Dior, Louis Vuitton etc. Vad jag såg var det folk i alla affärerna. Vad som skall hämta med de byggen som är halvfärdiga vet väl igen. Japanerna, koreanerna, taiwaneserna och hongkongkineserna har inte råd att resa och fastlandskineserna har vissa reserestriktioner. Stackars Macau!

Jag var inte där för att spela utan för att hedra 250-årsdagens av Anders Ljungstedts födelse. Han var ju den förste som skrev Macus historia på engelska och blev känd för att han lade fram övertygande bevis att Macau inte var portugisiskt territorium utan uthyrd mark från Kina till Portugal. Vi hade en ceremoni på den protestantiska kyrkogården där han begrovs efter sin död 1835. Han skrev Macaus histora och jag har samlat en del dokument på en site http://www.vhkp.com/

Den här gången ahde jag också tillfälle att träffa den jesuitiska forskningsorgansationen "Instituto Matteo Ricci". Där finns ett antal hårdnackade teologer men också många "civila" anställda som forska om Macau och Kina. Jag minns från ett av mina första besök i Macau i slutet av 1970-talet att jag träffade den förre svenske generalkonsuln i Hongkong Dag Bergman. Han var Ingemar Bergmans storebror och fick ett rätt elakt potträtt i Laterna Magica. Dag var rätt elak också måste jag säga men en spänstig diskussionspartner. Jag undrade hur han tillbringade sin pensionärstid i Macau. "Jag sitter en stund varje dag och grälar med jesuiterna" svarade han.