I Shanghai igen - bo med Airbnb

Just kommit tillbaka från en vecka i Shanghai, där man inte kommer åt bloggkonton och den knepigaste frågan var hur man kan bo genom Airbnb.

Jag hittade en lägenhet som ägdes av en svenska, Sandra, på Changle road men beskrivningen var inte helt klar så jag ställde en fråga genom att klicka på formuläret "Skicka förfrågan". I slutet av olika procedurer måste jag fylla i mina kreditkortsuppgifter. Jag fick svar på frågan men bestämde mig samtidigt att lägenheten inte passade och tackade nej. Fick svar omgående från Sandra att avbokningen var OK. Jag bokade då annan lägenhet på Airbnb.

En vecka senare ser jag på mitt kreditkortsutdrag att kontot belastats med 3800 kronor. Efter några mejl fick jag klart för mig att "Skicka förfrågan" innebär att man bokar om man godkänns av uthyraren. Avbokar man (vilket i mitt fall skedde inom ett par timmar och vi är nu, nota bene, en månad innan den aktuella uthyrningen), så ansåg sig uthyraren ha rätt behålla 50 %. Det var ju tur att man indikerade 8 nätter och inte en månads hyra...

När man sedan skall klaga har Airbnb gjort det svårt för uthyraren att hitta rätt ställe att skicka in klagomål. Jag fick hjälp av en expert och till slut kom ärendet till Airbnb. Man har då avsvurit sig rätt att driva ärendet vidare. Airbnb fattar ett oåterkalleligt beslut. I detta fall delades det omtvistade beloppet 3800 så att jag fick 1/3 i pengar, 1/3 i rabatt på framtida bokning och jag förlorade 1/3.

Sens moral:
1) Använd inte svensk språksida för termerna kan vara svåra att översätta. Förfrågan låter för mig inte som att man bundit upp sig definitivt. Något annat sätt att fråga finns ej.
2) Airbnb gör det omöjligt att kommunicera med värden utan att gå genom Airbnb
3) Bättre att vara uthyrare på Airbnb än att hyra. Här finns grova pengar att tjäna.

Nu om tunnelbanan

Metro heter det i Shanghai eller "ditie" om man nu pratar kinesiska. Det har blivit mitt sätt att ta mig hem efter jobbet. Två stationer och sen en lagom promenad. 3 Yuan är ett bra pris för alla resor inom centrum.

Shanghais metro invigdes 1995 och när jag kom förra gången 1996 var det fortfarande bara en linje som inte användes särskilt mycket. Nu har man fem linjer och därför har användandet exploderat. När EXPO bryter ut skall man ha sju linjer till (!!!!) och då ser nätet ut som på kartan enligt länken nedan:

http://www.urbanrail.net/as/shan/shanghai-future.htm

Det är som i Peking rätt långt mellan stationerna, men annars verkar det som en bra lösning.

Jag har ännu aldrig fått sittplats. Från min ståplats har jag kunnat göra ett antal statistiska observationer:

1. Shanghaiborna är ett huvud längre än för på 90-talet.
Männen är lika långa som jag (180) kvinnorna en tum kortare. De som reser på kvällen är nästan alla 20-30 och uppenbarlingen mer välnärda än deras 10 år äldre kamrater på 90-talet.

2. Av passagerarna sitter/står 40% och skickar SMS, 10 % spelar på obegripliga spel och resten tar igen sig. Kina är världens största SMS-land. Till skillnad från i Stockholm där man hör att folk frågor om de skall köpa mjölk på vägen hem vet man ju inte vad de skickar på sina SMS.

3. Man får aldrig någon sittplats (annat var det under kulturrevolutionen när alla i bussen reste sig för att erbjuda utlänningen sin plats). De som sitter längs sidorna har dock bekväma platser, till skillnad från tunnelbanan i Hongkong (världens enda lönsamma) där man sitter på rostfritt stål och när tåget bromsar in glider alla på ett obehagligt sätt en bit i tågets färdriktning.

4. Ingen grafitti, inga tiggare och folk får gå av innan de nya stiger på. Väldigt civilserat!

5. Reklam förståss, men inga skärmar inne i tågen. Annars har jag en TV-skärm hela tiden framför mig, i hissen på jobbet, i taxin etc. Rekordet var taxibilen som hade en touch-skärm. Jag kunde välja H&Ms program och trycka mig fram till kollektioner, priser, erbjudanden. När taxin var framme var jag helt slut! Den svenska fondförvaltaren Jade Invest har investerat i Touchmedia som gör dessa skärmar, det verkar vara en klok investering.

6. Metron har glasvägar längs perrongen med dörrar som öppnas. Det är skönt när det är massor av mäniskor. I Stockholm är jag ibland rädd att ramla ner på spåret.

7. På väg ner till metron finns vettiga affärer - alltså i stort sett högsta betyg till tunnelbanan.

Bengt

En svensk i Shanghai

Hade just tänkt att använda mig detta namn men såg att det var taget. Det kan dessutom misstolkas! Det finns flera svenskar i Shanghai, 1150 registrerade av myndigheterna och ett par hundra på andra typer av visum. Säg 1500, samma som Singapore, som av tradition haft den största kolonin i Asien. Men som alltid - Kina växer snabbt.

Den största händelsen under min först arbetsvecka var att ta emot nyanlända vid en mottagning på residenset. 90 var anmälda och de flesta kom. Jag nämnde i mitt tal att jag för 10 år sedan skickat ut ett meddelande att vi passerat nivån 100, vilket var antalet i den enda lista som finns i Riksarkivet, från 1880-talet.

Den listan angav att de vanligaste yrkena var polis, brandtjänsteman, tulltjänsteman och lots. Dessa arbetade inom International Settlement. Den franska koncessionen hade eget folk. Yrkena låter alldagliga men är bevis på att det var den kunniga infrastukturen som gjorde att Shanghai växte så det knakade. Det är starka okorrupta samhällsinstitutioner som skapar förutsättningar för affärer.

Sen under mellankrigstiden kom affärsmän och missionärer. Efter de japanska flygbombningarna 1937 evakuerades alla kvinnor och barn. Sen började kräftgången. På 1990-talet var de flest svenskarna fabrikschefer, med tumstock och miniräknare i fickan och grova skor så att de kunde gå på fabriksgolven i alla väder. Det var svårt att attrahera medföljande och skolorna var inte utbyggda.

När jag tittade på visitkorten från dem som kom i veckan var det en ny typ av svenskar, yngre och i yrken som IT-konsult, rekryterare, inköpare och konsult. Jag som var näst sist anländ (en familj kom direkt från flygplatsen) får väl sälla mig till den sistnämnda kategorin, kanske som generalkonsult!