Just återkommen till Shanghai ser jag att mina kollegor har översatt en skrift av Malte Pripp om Shanghai under andra världskriget. Det ger ett tillfälle att kanske publicera den i en kinesisk tidskrift. Dokumenet är så välskrivet och på samma gång lite dråpligt att det vore läsvärt för en bredare allmänhet.
Att skriva en blogg från Shanghai känns lite banalt i jämförelse med Pripps beskrivning hur han tog han om hemlösa svenskar, kämpade för ett halvdussin andra länders intressen och levde ett tufft och obekvämt liv. Min enda tröst är att det väl är bra att samhället idag är bättre.
Malte Pripp var vår siste generalkonsul innan Sverige började trappa ner närvaron i Shanghai i mitten av 40-talet. Han var sonson till grundaren av Pripps bryggerier och hade därför getts namnet Malte. Han fortsatte på olika ambassader runt om i världen men när jag träffade honom 1996 var han 96 år och njöt sitt otium som pensionär i en lägenhet på Söder. Han hade en del foton från tiden i Shanghai men framför allt gav han mig sina nedskrivna minnen. Kanske gav han en kopia till UDs arkiv, men jag tror mitt ex är det enda som är lättillgängligt. Jag skall försöka lägga det här ut det på webben för intresserade.
Jag lägger också upp ett foto jag tog med honom, hans fru Ulla och de två efterföljande kanslisterna på GK i Shanghai, Herbert Gustavsson till vänster som var i Shanghai fram till 1950 och Åke Mellqvist till höger som var siste tjänsteman 1950-54. Dessa hade märkligt nog aldrig träffats tidigare.
Något år senare sökte jag honom igen och då hade han avlidit. Han hade enligt Ulla suttit och läst en katalog från en resebyrå och funderade över vilket hotell de skulle bo på i Mallorca vid nästa resa då han bad Ulla om ett glas vatten. När hon kom tillbaka från köket var han död. Att få leva ett så långt och innehållsrikt liv och kunna dö utan smärta medan man granskade hotell för nästa resa måste vara en nåd att bedja om.
