Fler läsarreaktioner (4)

Det här blir sista funderingen kring de synpunkter som Alex hade i sin blog.

Han utgjuter sig lite över att konsulatets personal hamnat så i fokus.
De är självklart överrepresenterade men det finns en del att säga om det.
Jag hade först tänkt att skriva konsulatets historia i och med att vi kunde fira 100 år med utsänd personal. jag skrev till Svenska Klubben och föreslog ett gemensamt anordnat 100-årsfirande, men de sade nej och då stod jag med en bokidé.

Det fanns dock flera personer i denna historia som jag inte kunde hitta något intressant om. Evert Åkerhielm (1919-1921) som var generalkonsul i början av 20-talet finns bara i längderna som initiativtagare till svenska Föreningen. Johan Lilliehöök var generalkonsul 10 år från 1922-1932 men jag hittade ingenting mer än en massa politiska rapporter trots att jag jagade upp hans sonsons som var en tidigare UD-kollega och skrivit till Lilliehööksa släkföreningen. Han efterträdare Einar Lindquist (1932-36) har skrivit en del roliga berättelser om personalens eländiga levnadsvillkor (OBS de åren var Shanghais guldålder!) men sånt har inget intresse för utomstående.

Det jag verkligen ville ha mer information om var tändsticksfabriken, men trots att jag organiserade ett helt koppel av personer fick jag inte fram mer än ett antal fotografier över arbetare vid vedgården utanför fabriken. Fotona visar kinesiska kulier som bär (ja, bär) stora stockar som skall bli tändstickor. Såna bilder vågar man inte publiceras utan att ha dubbel- och trippelkollat.