Resa i Hakkaland

Hakkafolket är en stor grupp bland kineserna. Man räknar med 100 miljoner totalt. Många bor i Sydostasien. Jag träffade först hakkakineser i Europa som var från Taiwan, sedan träffade jag många i Taiwan. Det fanns i Taiwan en konflikt mellan de som talade det som vi enklast kallar taiwanesiska (minnan eller hoklo) som ursprungligen kommer från södra Fujian å ena sidan, hakkafolket med sin egen variant av kinesiskan å andra sidan och urbefolkningen. Liksom hakkafolket i Kina var hakkafolket i Taiwan förvisade till magra bergsbygder. I Guangdong/Fujian/Jiangxi bodde hakkafolket bara på mindre odlingsbar mark, för att uttrycka det milt.

Hur som helst, nu har jag tid att ta mig till hakkafolkets centralort i östra Guangdong. Jag åkte till städerna Heyuan och Meizhou som är centralorter i de två hakkadominerade länen i Guangdong. Då flighten från Hongkong var inställd fick jag ta mig fram med buss och tåg. Här åker jag en bit i motorcykeltaxi.

Heyuan var nog det fattigaste området jag sett i Kina på länge. Affärerna längs gatorna var som oinredda garage. Varorna som såldes verkade vara nästan skräp. Inga ens kinesiska varumärkesaffärer fanns. Hotellet var uruselt.

När jag nästa dag tog tåg till Meizhou pratade jag med en pensionerad akademiker som bodde i trakten. Han hade aldrig varit i Heyuan. Där finns ju inget, varför skall man då åka dit.

Meizhou är en större stad och här fanns uppenbarligen mer pengar. Det fanns normala kinesiska affärer, det byggdes massor av höga bostadshus, och det fanns ett rikt kulturarv.
Hakka Center är ett stort museum där olika aspekter på hakkafolkets historia finns.

En egenhet för hakkafolket är att kvinnan haft stor frihet. Äktenskap baserades ofta på kärlek och inga kvinnor band sina fötter. Kvinnorna kunde också vara soldater till skillnad från andra kinesiskor.

Maten hade jag också hört talas om men inte så att det vattnades i munnen. Hakkafolket har ju ofta varit på flykt så man har utvecklat maträtter som bygger på torkad mat. Intressant men inte alltid så gott. Man har bevarat arkaiska drag i den kinesiska som talades för 2000 år sedan. Det påminner lite om Island.

Här är en karta över hur hakkafolket migrerat från området vid Gula Floden för 2000 år sedan till nuvarande bosättningar. Det förklarar mönstret av olika dialekter på t.ex. Taiwan. Folken har antagligen flyttat i hela byar och beroende på när man flyttade till vilken ort har dialekterna hamnat på olika ställen. Man ser också att det var först vid den tredje (gröna) omflyttningen som man kom till det nuvarande området i östra Guangdong.

Här ser man hur många hakka som bor i olika länder och den totala kinesiska befolkningen. I Sverige skulle finnas 500 hakka av totalt 14 000 kineser. En ganska normal fördelning men notera att det bor fler hakka i Sverige än i Tyskland. De största grupperna bor i Indonesien och Malaysia, mer än en miljon i vardera landet och drygt 20% av kinesbefolkningen.

De runda eller fyrkantiga stora boningshusen är hakkafolkets kännemärke. De visar att man alltid bott i hela byar och att man varit defensiva.

När man åker runt i Hakkaland ser man att terrängen är ogästvänlig. Bergen som  har en jordtäckning på vara 5-10 cm har en lutning av ca 45 grader och i botten finns en dal med odlingsbar yta av 10-20 meter. är det mer, kanske 50 meter finns det många hus. Det finns med andra ord inget annat än risodling att leva på.

Kommer man längre österut är terrängen flackare och där kan man ha theodlingar. I Yannanfei som ligger 30 km öster om Meizhou finns fantastiska theplantager och ett turistvänligt arrangemang. Entrékostnaden på 80 RMB är helt motiverad.

I Yananfei finns också förre presidenten Ye Jianyings museum. Han var med redan som adjutant till Sun Yat-sen redan i början av 1920-talet.

Han blev kanske mest känd för att han ledde arresteringen av de fyras gäng 1976, här en modell av ett möte lite senare med Deng och andra ledare. Ye är andra från höger.

Detta var ett avgörande ögonblick i Kinas historia. Så här ser skylten ut, skrivet av någon som verkar gilla avstavningar.

Efter att de fyras gäng arresterats hölls ett massmöte på Tiananmen 26 oktober 1976 med flera miljoner deltagare. Jag råkade själv vara med då men minns nog inte exakt vilka som talade. Här är ett foto med Ye på Hua Guofengs vänstra sida.

Jag gick igenom museet noga då jag träffade president Ye 1978 och vi var på Folket Dagblads förstasidan (tillsammans med Hua Guofeng). Det fotot fanns inte med men i alla fall hans möte med det svenska kungaparet. Ett av hans sista framträdanden för övrigt innan han dog 1982.

Shanghai på dekis

Åter till Shanghai där jag var senast i mitten av december. På två månader har Kinas ekonomi sjunkit som en sten och Shanghai såg också ut att ha problem Grunden i problemen är kanske att landet byggt upp en enorm överkapacitet inom många sektorer, stål och betong är bara att ta de som man kommer först att tänka på. Man har också låtit sin valuta följa med US dollar uppåt onödigt nitiskt och det har blivit dyrt att leva där och dyrt att importera. Eftersom man heller inte kan göra något rejält åt luftföroreningarna och av politiska skäl tvingas strypa internet är det inte underligt att utlänningar nu börjar lämna Shanghai. Svenskarna är nog inte de första men trenden gäller alla. Man får vara glad att man var där när Shanghai stod på topp, kring världsutställningen 2010.

Jag frågade mina vänner om det ändå inte var så att fastighetsmarknaden gick bra för i Hongkong-pressen står det att man säljer ut bostadsrätter till rekordpriser. Ingen delad den analysen, det var nog så att om man inte längre vill gå in på börsen och räntan är noll så är fastigheter det enda som man kan investera i. Det har också varit en höjning av hyrorna och många tror nog de kan få tillbaka pengarna den vägen.

Trots allt. Shanghai har sina fina ögonblick också och en lunch uppe på M on the Bund med utsikt över den nu färdigbyggda skyskrapan Shanghai Tower (som är så hög att man knappt får med hela huset på ett foto) ger en känsla av att man är på precis det ställeman borde vara på.

Att sänka sin levnadsstandard

När jag gick från att vara statsanställd till att undervisa på Shanghai University sänkte jag min levnadsstandard i flera steg, något jag tidigare trodde vara omöjligt.

Mest synbart var nog hotellnivån. Jag hade alltid bott på 5-stjärniga hotell och nu blev det 3-stjärniga. I Shanghai kostar ett 5-stjärnigt ca 1500 kronor, ett 4-stjärnigt  1000 och ett 3-stjärnigt 500 i runda slängar. I Sverige verkar skillnaden vara obetydlig, i allafall ute i landet.

Lika stor skillnad är det var man äter och om man åker tunnelbana istället för taxi. Nu är det så svårt att få en taxi i Shanghai om man inte har dessa appar så jag har helt styrt om mig till tunnelbana.

Att klara sig på den lägre nivån förutsätter att man kan ta sig fram på kinesiska, vilket framför allt är ett problem när man är på restaurang. Det finns dock en del säkra val. Sen får man undvika gott kaffe som Starbucks, och drinkar på hotell, som ändå är rätt utvattnade.

Shanghai har i alla undersökningar nu blivit en rätt dyr stad så den sista saken jag strök var shopping. Det var efter att jag köpt ett par tennisskor i somras och fann att de var betydligt billigare i Sverige.

Men visst saknar jag de 5-stjärniga hotellen...

Shanghai University

Tillbaka från undervisning om CSR i Shanghai och Suzhou. I Shanghai hade jag 47 studenter fast Executive MBA  är utbildning av sådana som arbetat några år i näringslivet och inte unga studenter. De kallade sig själva studenter och tilltalade mig "professorn". Hedrande men man får ju inte ta sig själv på för stort allvar.  De var motiverade och vi hade intressanta diskussioner. Här är några bilder från grupparbetena som var livliga och gav bra resultat. Det är klart att de hade väldigt begränsad kunskap om vad CSR är men de hade ju företagskunskap så de lärde sig snabbt.

En oas i Shanghai

Den enda bokhandeln som säljer bra böcker i Shanghai är Garden Books på Changle 325. Butiken ligger nära Okura Garden Hotel, vet inte om det är därifrån de har namnet. Där säljer man alla bra böcker på utländska språk om det gamla Shanghai, inklusive alla böcker som Graham Earnshaw givit ut (och undertecknads). Det finns också ett café som skymtar i bakgrunden av bilden och en avdelning för konstböcker. Här är ett foto av personalen med ägaren, Mr Chen, i mitten.

Stackars kineser

Jag skrev 22 oktober om Bo Yang och hur upprörda en del kineser är över hans elaka analys av den kinesiska nationalkaraktären.

Här är något ännu elakare. En sann historia om att bli sjuk på flygplan i Kina.

http://chublicopinion.com/2015/12/06/the-unbearable-coldness-of-being-chinese/

Portad av Peking

Kom tillbaka till Hongkong efter nästan 2 veckor i Kina. Kan skriva av mig lite efter hand men den märkligaste upplevelsen var att min hemsida www.newcontext.se har blivit censurerad. Och jag som hade tänkt att skriva lite mer om CSR i Kina där. När jag nu granskar den hittar jag inget konstigt i innehållet.

En annan lite mer känslig webbsida som censurerats är www.transparency.org. Det har ju sin bakgrund i att TI som organisationen kallas i de inre kretsarna sänkt rankningen på Kina i korruptionshänseende.

Jag hörde också att Wikipedia varit avstängt några dagar. Det är ju oerhört allvarlig för var skall man snabbt skaffa sig information om inte där.

Några andra webbsidor gick att komma in på om man hade en ängels tålamod. I några fall startade jag sökningen och gick på lunch och resultatet var framme när jag kom tillbaka.

En sajt som var överraskande snabb var www.msn.com. Den dök upp inom en minut trots att det är ett antal foton. Kanske har de lagt en spegelsajt på en server i Kina.