Shanghai på dekis

Åter till Shanghai där jag var senast i mitten av december. På två månader har Kinas ekonomi sjunkit som en sten och Shanghai såg också ut att ha problem Grunden i problemen är kanske att landet byggt upp en enorm överkapacitet inom många sektorer, stål och betong är bara att ta de som man kommer först att tänka på. Man har också låtit sin valuta följa med US dollar uppåt onödigt nitiskt och det har blivit dyrt att leva där och dyrt att importera. Eftersom man heller inte kan göra något rejält åt luftföroreningarna och av politiska skäl tvingas strypa internet är det inte underligt att utlänningar nu börjar lämna Shanghai. Svenskarna är nog inte de första men trenden gäller alla. Man får vara glad att man var där när Shanghai stod på topp, kring världsutställningen 2010.

Jag frågade mina vänner om det ändå inte var så att fastighetsmarknaden gick bra för i Hongkong-pressen står det att man säljer ut bostadsrätter till rekordpriser. Ingen delad den analysen, det var nog så att om man inte längre vill gå in på börsen och räntan är noll så är fastigheter det enda som man kan investera i. Det har också varit en höjning av hyrorna och många tror nog de kan få tillbaka pengarna den vägen.

Trots allt. Shanghai har sina fina ögonblick också och en lunch uppe på M on the Bund med utsikt över den nu färdigbyggda skyskrapan Shanghai Tower (som är så hög att man knappt får med hela huset på ett foto) ger en känsla av att man är på precis det ställeman borde vara på.

Att sänka sin levnadsstandard

När jag gick från att vara statsanställd till att undervisa på Shanghai University sänkte jag min levnadsstandard i flera steg, något jag tidigare trodde vara omöjligt.

Mest synbart var nog hotellnivån. Jag hade alltid bott på 5-stjärniga hotell och nu blev det 3-stjärniga. I Shanghai kostar ett 5-stjärnigt ca 1500 kronor, ett 4-stjärnigt  1000 och ett 3-stjärnigt 500 i runda slängar. I Sverige verkar skillnaden vara obetydlig, i allafall ute i landet.

Lika stor skillnad är det var man äter och om man åker tunnelbana istället för taxi. Nu är det så svårt att få en taxi i Shanghai om man inte har dessa appar så jag har helt styrt om mig till tunnelbana.

Att klara sig på den lägre nivån förutsätter att man kan ta sig fram på kinesiska, vilket framför allt är ett problem när man är på restaurang. Det finns dock en del säkra val. Sen får man undvika gott kaffe som Starbucks, och drinkar på hotell, som ändå är rätt utvattnade.

Shanghai har i alla undersökningar nu blivit en rätt dyr stad så den sista saken jag strök var shopping. Det var efter att jag köpt ett par tennisskor i somras och fann att de var betydligt billigare i Sverige.

Men visst saknar jag de 5-stjärniga hotellen...

Shanghai University

Tillbaka från undervisning om CSR i Shanghai och Suzhou. I Shanghai hade jag 47 studenter fast Executive MBA  är utbildning av sådana som arbetat några år i näringslivet och inte unga studenter. De kallade sig själva studenter och tilltalade mig "professorn". Hedrande men man får ju inte ta sig själv på för stort allvar.  De var motiverade och vi hade intressanta diskussioner. Här är några bilder från grupparbetena som var livliga och gav bra resultat. Det är klart att de hade väldigt begränsad kunskap om vad CSR är men de hade ju företagskunskap så de lärde sig snabbt.

En oas i Shanghai

Den enda bokhandeln som säljer bra böcker i Shanghai är Garden Books på Changle 325. Butiken ligger nära Okura Garden Hotel, vet inte om det är därifrån de har namnet. Där säljer man alla bra böcker på utländska språk om det gamla Shanghai, inklusive alla böcker som Graham Earnshaw givit ut (och undertecknads). Det finns också ett café som skymtar i bakgrunden av bilden och en avdelning för konstböcker. Här är ett foto av personalen med ägaren, Mr Chen, i mitten.

Stackars kineser

Jag skrev 22 oktober om Bo Yang och hur upprörda en del kineser är över hans elaka analys av den kinesiska nationalkaraktären.

Här är något ännu elakare. En sann historia om att bli sjuk på flygplan i Kina.

http://chublicopinion.com/2015/12/06/the-unbearable-coldness-of-being-chinese/

Portad av Peking

Kom tillbaka till Hongkong efter nästan 2 veckor i Kina. Kan skriva av mig lite efter hand men den märkligaste upplevelsen var att min hemsida www.newcontext.se har blivit censurerad. Och jag som hade tänkt att skriva lite mer om CSR i Kina där. När jag nu granskar den hittar jag inget konstigt i innehållet.

En annan lite mer känslig webbsida som censurerats är www.transparency.org. Det har ju sin bakgrund i att TI som organisationen kallas i de inre kretsarna sänkt rankningen på Kina i korruptionshänseende.

Jag hörde också att Wikipedia varit avstängt några dagar. Det är ju oerhört allvarlig för var skall man snabbt skaffa sig information om inte där.

Några andra webbsidor gick att komma in på om man hade en ängels tålamod. I några fall startade jag sökningen och gick på lunch och resultatet var framme när jag kom tillbaka.

En sajt som var överraskande snabb var www.msn.com. Den dök upp inom en minut trots att det är ett antal foton. Kanske har de lagt en spegelsajt på en server i Kina.

Paris - Shanghai

Denna dag kan man knappast göra något annat än att fundera över vad som händer i vår värld efter illdåden i Paris.

Mina tankar går kring resonemangen att försvara öppenhet (Kinberg Batra) å ena sidan och skoningslös vedergällning (Hollande) å andra. Någonstans går de inte ihop. Vi måste antagligen vänja oss vid:
- flygplatsliknande kontroll vid besök på alla stora arenor, skolor, sjukhus och offentliga platser
- telefonavlyssning och kontroll av ekonomiska överföringar osv.

I slutändan kan det sluta i att folk inte vågar ha med muslimer att göra. Man avböjer kontakter, även med människor man tror sig känna, kommuner kommer att vägra byggnadstillstånd av moskéer för att inte attrahera muslimska invandrare osv. Även om ordföranden i svenska islamiska förbundet kommer att säga att gärningarna strider mot islams kärleksbudskap kommer ingen att lita på att de unga muslimska fundamentalisterna bryr sig om vad han säger.

Jag kan inte låta bli att tänka på världsutställningen i Shanghai 2010. På utställningsområdet fanns en halv miljon nya människor varje dag. Det fanns en del diskussioner om risker för masspsykos om folk blev instängda, men knappast om terrorism. Det fanns ingen kontroll av väskor när man tog sig in på området. Kanske var det det sista stora eventet i världsklass som kunde genomföras i klassisk öppenhetsstil. Och ingen incident från de 183 dagarna finns noterad.