En recension till av boken om svenskars historia i Shanghai

Jag fick med mejl en recension som publicerats i Kinarapport. Tidskriften ligger inte på nätet så recensionen är inte sökbar på nätet men det är väl lika bra det för det var mycket av "surt sa räven om rönnbären i den". Dock alltid intressant att läsa kommentarer av kunniga skribenter så jag tar upp ett antal trådar här.

1. Boken titel är missvisande och borde ha varit "Det svenska generalkonsulatets historia i Shanghai." Den där har jag hört förut och det är lite märkligt att en massa andra boktitlar passerar utan att recensenterna angriper missvisande titlar. Recensenten har själv skrivit en bok som heter Draken och Lejonet. Det kan handla om lite av varje. Sverige råkar vara lejonet men hälften av Europas länder har lejonet som symbol, de flesta andra örnen. En annan sak är naturligtvis konsulatets roll och där kan man ha olika uppfattningar. Låta mig göra den djärva jämförelsen med Kastrups flygplats. För många svenskar är det ett ställe där man mellanlandar, tar en öl och pinkar. För många är konsulatet en plats där man får nytt pass. Man ser inte institutionens betydelse totalt sett.

2. För lite om den spännande mellankrigstiden och "Österns Babylon"! Det hade varit roligt med berättelser om svenskar som festar och spelar bort pengarna i spelhålor, men det är väldigt svårt att hitta den svenska vinkeln. Generalkonsulatets rapporter är helt tysta och fokuserar mer på tullhöjningar på spik och liknande. Alla källor jag har i denna riktning är norska. Kanske finns det svenska vinklingar men det återstår att bevisa. Till och med den svenska polismannen Georg Stenlund som skrev om sina äventyr i Shanghai verkar ha missat det mesta. En bok som gavs ut på 30-talet som hett något som "En ungkarls äventyr i Shanghai" verkade ha en lovande titel men enligt biblioteksbasen fanns den bara på KB och detta ex är försvunnet!

3. Recensenten ondgör sig över att Österns Babylon hade en baksida med kriminalitet, prostitution, opiumhandel osv och tycker att det måste lyftas fram mer, även om det samtidigt står att jag gjort det. Det där är ett vanligt trick hos en elak recensent; att hävda att något borde vara men och sedan erkänna att det faktiskt är med. Läsaren stimuleras inte precis att köpa boken. För mig var det viktigt att peka på medaljens baksida och i brist på svenskt kolonialt beteende fick jag ta norskt. De stora bovarna var naturligtvis engelsmännen.

4. Boken har väldigt många dokument och är mera en "kommenterad källsamling". Jag vet inte riktigt vad en kommenterad källsamling är men tycker alla dokument som jag tagit med är intressanta och värda att publiceras då de inte finns på nätet. Skull man ha skrivit en äventyrsbok är självfallet dokument störande men i detta fallet är samtliga dokument utom 1847 års handelsavtal och någon tidningsartikel från 1890-talet i stort sett omöjliga att få tag i för en vanlig läsare.

5. Någonstans skrev recensenten att boken tillkommit i hast. Det är fel! Det ligger oceaner av arbete bakom boken. Problemet är att många saker är svårutforskade och inte ens om jag hållit på ett år till hade jag kommit fram till sanningen. Hursomhelst har jag efter publiceringen fått många givande kontakter och snart kommer det en liten uppföljning. Inte minst är jag väldigt glad att av en kontakt fått Sapajous porträttserie av svenskar i Shanghai 1939. Jag hoppas bli klar med denna skrift i april-maj. Här är omslaget i Sapajous skrift.

Shanghais gamla historia i radio

Jag blev uppmärksammad på att jag var med i ett radioprogram om Shanghais gmala historia. Här är länken

http://www.ur.se/Produkter/171031-Bildningsbyran-Kina-Shanghai-100-stormiga-ar?q=kina

Det fina med Shanghais historia är att de grova schablonerna ligger rätt nära verkligheten. Jag tyckte journalisten var ganska svår att tyda när han intervjuade mig och nog gärna ville provocera mig att säga det ena och det andra men resultatet  känns bra.

Jag håller nu på med en grundligare forskning om ett antal svenskar som bodde i Shanghai och har fått hjälp med en del dokument sedan jag kom tillbaka i Sverige. Återkommer alltså.

Nytt vin i gamla läglar

Träffade Torres man i Kina som är min källla till allt om vin i Kina.

Vi kom in på varför Kina säljer så gamla rödviner -  Great Wall från 1992 får man titt som tätt på banketter.

Han sade att detta är nytt vin som man envisas med att buteljera på gamla etiketter. Ett antal uppretade konsumener har skrivit till chefen för Great Wall och frågat hur det kommer sig att korkarna ser nya ut, att vinet inte har någon äldre brunare färg etc. När det blivit riktigt mycket kritik så ändrade Great Wall etiketten. Nu står det

"Since 1992"

Shanghai - a last look

Rubriken stal jag av en bok från Tess Johnston. Hon gav ut den för 15 år sedan och det var ju verkligen inte hennes sista intryck av Shanghai, men hon menade väl att många av byggnaderna var på väg att jämnas med marken. En av höjdpunkten i mitt sista besök var ett möte med Pearl Buck-museet i Zhenjiang, som var vänliga att komma till Shanghai.

De hade bjudit in mig till en ceremoni i juni som tyvärr krockade med ett annat event men de framhärdade och sade att de ville ha lite information om Pearl Buck från svenskt perspektiv med tanke på att det var Nobelpriset i litteratur 1938 som gjorde henne berömd. Jag har skrivit ihop en studie om Pearl Buck i Sverige.

Det jag inte lyfte fram var att akademin 1938 enligt säkra källor hade två andra kandidater men rösterna var 9-9 och ingen sida ville vika sig. Resultatet var då att man fick ta 3:e kandidaten som var Pearl Buck. Sedan blev det i åratal en avog stämning mot populära författare, vilket ju drabbat Graham Greene, Astrid Lindgren och många andra. Jag noterade dock att man med fog kan hävda att Pearl Buck passade in på Alfred Nobels egen definition av en värdig vinnare.  Skall man på allvar diskutera val av pristagare måste man ju begrunda Alfred Nobels mening i testamentet "under det gångna året inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning". Det är givet att "det gångna året" inte är praktiskt och det mer och mer blivit fråga om att ge priset till ett livsverk. Dock är formuleringen "idealistisk riktning" knepig och ogillas av många, men passar in på Pearl Buck..

Jag hade skaffat in 16 av de böcker som givits ut av Pearl Buck på svenska, bland annat de tre första - Den goda jorden, Östanvind-Västanvind och Sönerna - som väl var de som skapade grunden för priset. Totalt har 27 böcker givits ut på svenska, vilket kan jaemfoeras med att 15 är utgivna på kinesiska, trots att 90% av hennes böcker handlar om Kina. Här på bilden är från vänster Zhenjiangs utrikesdirektör Liu, vice ordföranden i Pearl S Buck Association Ms Yuan Ping, jag själv och min kollega Matilda Li.

Det finns tre Pearl Buck-museer i Kina. Det här i Zhenjiang var hennes barndomshem 1892-1911, Sedan bodde hon i Suzhou, Anhui (OBS inte den mer kända staden Suzhou i Jiangsu) i 10 år och det är platsen där Den goda jorden utspelar sig och sedan var hon lärare i Nanjing och bodde på Nanjings universitet. Zhenjiangmuseet verkar vara det största och viktigaste. Jag läste massor av Pearl Bucks böcker som tonåring och blev djupt tagen.

När jag nu läste om Den goda jorden tycker jag kanske att den åldrats utan riktig patina, men så ar det ju ofta med böcker man läser om långt efteråt. Det som slog mig var de oerhörda umbäranden och närmast hopplösa traditioner kineserna levde i. Jag frågade därför museipersonalen: Var Pearl Buck korrekt i sin beskrivning? Var de det så eländigt och grymt? Deras svar var att Pearl Buck var korrekt!

Det här var mitt tal:

Pearl  Buck from a Swedish perspective

Pearl Buck won the Swedish Nobel prize in literature in 1938. She had before that in 1932 won the American Pulitzer prize in the “Novel” category. This was at the time the most prestigious prize for American novelists. Her book “The Good Earth” from 1931 was an instant international hit and was published in Swedish in 1932. Two other books were published in Sweden in 1933, the follow-up, “The Sons” and “East Wind: West Wind”.  In 1935 the third book in the trilogy – “A House Divided” was published, translated by the former Swedish Consul-General in Shanghai Mr. Johan O. Lilliehöök.
Ms Buck’s life in China spanned three periods:

1892-1911 in Zhenjiang, Jiangsu

1914-1920 in Suzhou, Anhui
1920-1933 in Nanjing, Jiangsu

Mr. Lilliehöök was Consul- General in Shanghai from 1922-1932. As the capital was moved to Nanjing in the latter part of that period he must have made several trips to Nanjing. Whether he met Ms Buck is not known as the Lilliehöök family has not kept his archive.

The Nobel Prize is often contested by some critics who argue for purely literary aspects and others who pay attention to popularity and other literary innovations. The Swedish Academy has 18 members and the influential members for this prize are the members of the Nobel Prize Committee and the Permanent Secretary. In 1938 the Academy had a number of very influential writers, such as Nobel laureates Selma Lagerlöf and Viktor Rydberg, and the two most influential critics of the 20^th century, Fredrik Böök and Henrik Schück.

The discussions are not on record and as the academicians are elected for life, they cannot even in autobiographies write about these deliberations in the academy. We know that there were strong arguments in 1938 to award Virginia Wolf the prize. The deciding factor could have been that Pearl Buck was an author more in line with the will of Mr. Alfred Nobel who’s guiding sentence about the prize is “excellent and in the idealistic tradition”. There was no prize awarded during the war years 1940-1943 so several authors like Virginia Wolf missed the opportunity of a prize.

Swedish critics underline Pearl Buck’s capacity as a storyteller, which from Swedish perspective is very close to laureate Selma Lagerlöf. Her role as introducing the traditional life in China is often mentioned although her very important role as champion of racial non-discrimination is more a part of the American then the Swedish history. The fact that Pearl Buck expressed a view of China that was familiar to the large number of missionaries and other US residents in China but not to the average American is very important for the whole world. Pearl Buck has probably made more than anyone else to introduce China to the US. The fact that at least 27 books have been published in Sweden and that most of them refer to China is also a proof that she has an influence in Sweden on a level similar to some other American Nobel prize winners such as John Steinbeck and Ernest Hemingway.

Bengt Johansson

Shanghai - game over

Så är jag tillbaka i Sverige efter 4 år i Shanghai. Den här bloggen kommer inte att uppdateras men jag kommer i detta inlägg att successivt införa en del summeringar.


1. Den fråga som ständigt kommer i mina tankar är hur vackert och rent Sverige är men man kan inte leva av ren luft utan hårt och målmedvetet arbete och där är man bra på i Kina. Jag möter många i Sverige och hela Europa som ser hot och problem i Kina. Samtidigt är svenskar som bor i Kina väldigt optimistiska och viftar bort de problem som man ni Europa och USA känner. Varför? Jag har grunnat på denna fråga om de olika förhållningssätten i flera år. Jag tror mitt svar på frågan är att de svenskar (och andra utlänningar naturligtvis) som arbetar i svenska i Kina inte har något att frukta av att Kina slår ut Europas industri. De har ju redan flyttat till det vinnande laget så att säga. Where you stand depends on where you sit!

2. Kulturskillnader -finns de? Varje månad har jag haft kontakt med någon student, forskare eller journalist som håller på om kulturskillnader Sverige - Kina. Sen har jag en del personer i min omgivning som är så trötta på detta att de helt sonika säger att det inte finns några kulturskillnader. Min slutsats är. A) det är större kulturskillnader mellan män och kvinnor än mellan svenskar och kineser. Avståndet mellan Sverige och Kina är helt enkelt mindre än mellan Mars och Venus. B) om det nu finns skillnader så är det en möjlighet att lära sig något intressant. Vive la difference som fransmännen säger om skillnaden män-kvinnor.

3. Fiendens fiende Jag grubblar ibland varför kinesers resonemang är så förutsägbara. Inte minst när jag nu är tillbaka i Sverige och skall förstå svenskar. Det jag kom fram till är att kineser utgår från sitt egenintresse och raskt kommer fram till en ståndpunkt. Därför inget problem att gilla fiendens fiende. Det var för övrigt i Kina jag först såg det begreppet användas i politiken. Det var när Franz Josef Strauss besökte Kina i början av 70-talet och togs emot som en gammal god vän, ja ni kan räkna ut varför.

Nya värderingar -2 att lära sig kinesiska

Wall Street Journal hade en artikel om amerikanska familjer som flyttar till Kina för att baranen skall få lära sig mandarin

http://online.wsj.com/article/SB10001424052702303640804577490671473322992.html?mod=googlenews_wsj

Man vet inte om man skall skratta eller gråta, för en bit ner i artikeln står det att det tar tre gånger längre tid att lära sig mandarin än spanska, två världsspråk. Vad är det man utsätter barnen för. Det är heller inte några kufar som flyttar till Kina utan det verkar som om det är personer från den amerikanska eliten, hedge fund managers osv.

Hur många av alla dessa som kämpar med kinesiska kommer att behärska den? En liten bråkdel. Själv lade jag ner tre år av mitt liv för att lära mig värdelösa östeuropeiska språk. Jag har länge försökt rättfärdiga det med att jag lärde mig viktiga europeiska kulturer. Innerst inne inser jag att det var dålig utdelning.

Så till frågan var i Kina man kan lära sig bra kinesiska. Glöm Peking och Shanghai om du är mån om barnens hälsa. I de flesta platser talar man för övrigt konstiga dialekter. Taiwan är nog ett av de bästa platserna fortfarande tror jag, men då blir det förstås oförenklade tecken. Om man hittar en stad vid havet som Qingdao eller Yantai  på Shandonghalvön så har man i allafall en behaglig miljö. Kunming är en annan stad som har bra klimat året om. Tyvärr hann jag aldrig dit.

Nya värderingar

Jag hörde ett TV-reportage om kinesisk konst. Idén var att nu är det kineserna som är de största köparna hos Christies och Sothebys. De betalar fantasisummor för en del värdefulla kinesiska föremål.

Vad detta kommer att innebära på sikt är att konstvärldens värderingsskala ändras. Om kinesisk konst är dyrast så blir den också förnämast och vi kommer att inse att det inte är florentinska och venetianska mästare som gjort högstående konst utan kineser som gjort tuschmålningar, porslinsarbeten och jadearbeten. Jag undrar hur framtidens lektoner i konsthistoria kommer att se ut.

För några år sedan dök rysk konst upp från 188-talt och ryska oligarker stod i centrum. Uppsala Auktionskammare var specialister på rysk kont och de blev berömda. Själva konsten tycker jag var medelmåttig och nu pratar ingen längre om det. Så lätt går inte den kinesiska vågen över.

Däremot är jag lite tveksam till den moderna kinesiska konsten. Lite pop-konst över en hel del man ser och föga originalitet. jag hade tänkt ta med mig en del kopior hem men det föll på att det var inget jag riktigt gillade.