lördag 9 februari 2013

En recension till av boken om svenskars historia i Shanghai

Jag fick med mejl en recension som publicerats i Kinarapport. Tidskriften ligger inte på nätet så recensionen är inte sökbar på nätet men det är väl lika bra det för det var mycket av "surt sa räven om rönnbären i den". Dock alltid intressant att läsa kommentarer av kunniga skribenter så jag tar upp ett antal trådar här.

1. Boken titel är missvisande och borde ha varit "Det svenska generalkonsulatets historia i Shanghai." Den där har jag hört förut och det är lite märkligt att en massa andra boktitlar passerar utan att recensenterna angriper missvisande titlar. Recensenten har själv skrivit en bok som heter Draken och Lejonet. Det kan handla om lite av varje. Sverige råkar vara lejonet men hälften av Europas länder har lejonet som symbol, de flesta andra örnen. En annan sak är naturligtvis konsulatets roll och där kan man ha olika uppfattningar. Låta mig göra den djärva jämförelsen med Kastrups flygplats. För många svenskar är det ett ställe där man mellanlandar, tar en öl och pinkar. För många är konsulatet en plats där man får nytt pass. Man ser inte institutionens betydelse totalt sett.

2. För lite om den spännande mellankrigstiden och "Österns Babylon"! Det hade varit roligt med berättelser om svenskar som festar och spelar bort pengarna i spelhålor, men det är väldigt svårt att hitta den svenska vinkeln. Generalkonsulatets rapporter är helt tysta och fokuserar mer på tullhöjningar på spik och liknande. Alla källor jag har i denna riktning är norska. Kanske finns det svenska vinklingar men det återstår att bevisa. Till och med den svenska polismannen Georg Stenlund som skrev om sina äventyr i Shanghai verkar ha missat det mesta. En bok som gavs ut på 30-talet som hett något som "En ungkarls äventyr i Shanghai" verkade ha en lovande titel men enligt biblioteksbasen fanns den bara på KB och detta ex är försvunnet!

3. Recensenten ondgör sig över att Österns Babylon hade en baksida med kriminalitet, prostitution, opiumhandel osv och tycker att det måste lyftas fram mer, även om det samtidigt står att jag gjort det. Det där är ett vanligt trick hos en elak recensent; att hävda att något borde vara men och sedan erkänna att det faktiskt är med. Läsaren stimuleras inte precis att köpa boken. För mig var det viktigt att peka på medaljens baksida och i brist på svenskt kolonialt beteende fick jag ta norskt. De stora bovarna var naturligtvis engelsmännen.

4. Boken har väldigt många dokument och är mera en "kommenterad källsamling". Jag vet inte riktigt vad en kommenterad källsamling är men tycker alla dokument som jag tagit med är intressanta och värda att publiceras då de inte finns på nätet. Skull man ha skrivit en äventyrsbok är självfallet dokument störande men i detta fallet är samtliga dokument utom 1847 års handelsavtal och någon tidningsartikel från 1890-talet i stort sett omöjliga att få tag i för en vanlig läsare.

5. Någonstans skrev recensenten att boken tillkommit i hast. Det är fel! Det ligger oceaner av arbete bakom boken. Problemet är att många saker är svårutforskade och inte ens om jag hållit på ett år till hade jag kommit fram till sanningen. Hursomhelst har jag efter publiceringen fått många givande kontakter och snart kommer det en liten uppföljning. Inte minst är jag väldigt glad att av en kontakt fått Sapajous porträttserie av svenskar i Shanghai 1939. Jag hoppas bli klar med denna skrift i april-maj. Här är omslaget i Sapajous skrift.

1 kommentar:

Bengt i Shanghai sa...

En rättelse. Jag hittade just att den bok som verkar vara spännande nog finns på stadsbiblioteket i Stockholm Den heter Erland Saegreus: Ungkarl i Shanghai och gavs ut a Gebers 1942. Jag skall ta mig dig och se om den går att få tag i.
Bengt