Tillbaka i Shanghai

Efer en lång sommar i Sverige är jag tillbaka i Shanghai. Den första känslan som infinner sig är av trygghet. Associationerna är

- i en månad har vi brottats med att förstå bakgrunden till de tragiska händelserna i Norge 22 juli utan att riktigt veta varför det hände och om det kan hända i Sverige
- i förra veckan var jag med i ett seminarium om sociala medier och hörde att man om man har stor spridning kommer att få massor av mejl och kommentarer från galningar. Man ser ju på t.ex. Dagens Industris kommentarer att de mesta är från folk som i anonymitetens skugga kan skriva hur obehärskat som helst. Ändå verkar av numreringen mer än hälften av inläggen ha censurerats bort.
- I söndags läste jag i Expressen att Anna Linds mördare i sin första intervju efter mordet sägar att han inte hade politiska motiv utan var arg på regeringen och hade kunnat mörda vilken makthavare som helst
- på planet hit råkade jag se en svensk film "Himlen är oskyldigt blå" om knarkligan i Sandhamn på 1970-talet. Otroligt att se hur kriminellt infekterat även en svensk semester-oas kunde vara, långt innan det fanns någon juggemaffia att skylla på.

Mot den bakgrunden är det skönt att man i Shanghai inte behöver vara orolig för sin säkerhet. Hade vi samma koncentration av galningar so i Sverige och Norge skulle man inte gå så säker här. Man undrar om det i vårt land genereras mer galningar än i t.ex. Kina. Hur man än svarar på en frågan är konsekvenserna inte så trevliga för oss.

Världsekonomin- ett nollsummespel?

Det går riktigt dåligt för Europa och kanske också för USA men Kina ångar på. Alla säger att Kina hjälper resten av världen med en oas av trygghet. Jag kan inte låta bli att fråga mig om Kinas enorma handelsbalansöverskott och valutareserv inte innebär motsvarande underskott någon annanstans och därmed problem. Portugals textilindustri är väl snart ett minne blott och flyttad till Kina och andra länder i Asien. Klart att Portugal få får arbetslöshet och underskott i handeln. Spanien och Italien är lite i samma båt. Grekland kanske ett undantag då de inte hade så mycket industri att börja med.

Kina fortsätter att driva att dollarn bör ersättas av en internationell reservvaluta såsom IMFs SDR. Jag tror inte det är genomförbart och ingen annan valuta är stark nog att ta dollarns plats. Kineserna kan dock åse dramat från en bekväm position av stabilitet till skillnad från Sverige som dras med i varje kris pga vår litenhet. Det är ju egentligen absurt att problem i Eurozonen omedelbart leder till att euron stärks mot kronan.

Igår gick renminbin under 6,40 mot dollarn. Snart har Kina gjort den devalvering som USA krävt. Vad skall USA då klaga på? Jag undrar hur nästa toppmöte Kina-USA kommer att se ut. Vore jag amerikan skulle jag skjuta upp det så länge det går.

Vad skall man göra om man vore kines? Jag skulle inte vara rädd för några kortsiktiga problem men väldigt oroad över den allt skevare befolkningspyramiden. Snart blir det ett väldigt ok att bära på. Jag skulle skrota enbarnspolitiken, införa tvåbarnspolitik, och därmed göra en viktig samhällsgrupp av unga urbana familjer mera harmoniska. Det är lite konstigt att den grupp av unga människor som tagit sig från landsbygd till städer och är väldigt politiskt korrekta straffas medan bönder och minoriteter får undantag. Det är något fundamentalt anti-darwinistiskt i detta.

Kina och USA

En statsvetare, Jakob Lagerkranser, skriver i SvD idag om en ny Kinabok av Joseph S. Nye i denna artikel

http://www.svd.se/kultur/understrecket/oppenheten-usas-styrka-gentemot-kina_6369196.svd

Joseph S Nye hade flera viktiga poster i Clintonadministrationen och anses vara den ledande liberale tänkaren om USAs utrikespolitik. Han myntade begreppet "soft power" som ar och varannan människa använder sig av idag. Enligt recensionen anser Nye att USAs storhetstid inte alls är slut och att Kinas uppgång kan sluta om ett antal år. Kina skulle därför troligen inte gå om USA.

Det är väl bra att någon tycker det men förklaringarna blir rätt krystade, i synnerhet när det gäller Kinas svagheter. Det skulle vara fråga om en alltför svag centralmakt och bångstyriga provinser Det är konstigt att man inte märker något av det när man är i Shanghai. bångstyrigheten utspelas sig i så fall i slutna rum, om man nu inte räknar med tibetaner och uigurer som befinner sig utanför det kinesiska hjärtlandet.

Betr USA kan man hålla med Nye om att invandringen varit en positiv faktor under hela USAs historia och det är en fantastiskt fördel att ett land i själva sin självbild är ett invandrarland. Samma sak gäller Kanada och Australien medan alla europeiska länder värjer sig mot invandring på olika sätt.

Innan man blåser faran över för USA är det en del knepigheter att lösa som ekonomin. Vem skall få befolkningen att sluta leva över sina tillgångar när ett annat mantra är att man inte behöver höja skatterna.

Tågkatastrof

40 personer dog när två snabbtåg kolliderade i Zhejiangprovinsen. Det här är utomordentligt dåliga nyheter för järnvägsfolk och oron över att man kört igång nya snabbtåg lite för snabbt sprider sig bland befolkningen. Kina är ett "low trust society" och även om man normalt accepterar officiella uttalanden går det en klar gräns när det gäller den personliga säkerheten. Då misstror man myndigheterna per default.

Jag sitter i Sverige och skulle kunna strunta i det men snart är jag tillbaka och då är frågan om man vågar åka snabbtåg igen. De långsamma tågen har nästan helt tagits ur trafik och bil är knappt att tänka på om man har bråttom.

China Daily om massakern i Oslo

Dagens China Daily återger följande kommenterar från världens ledar om masakern i Oslo. Genom att ta med kommentarer från Pakistan och Filippinerna är asiatiska länder representerade. Jag kan inte finna någon publicerad kinesisk kommentar men det kan självfallet ha skett på annat sätt.

LONDON - Here are some comments made by politicians and world leaders about the attack on a Norwegian youth summer camp by a suspected far-right gunman which killed 85 people, hours after a bomb killed seven in Oslo.

Police have detained a 32-year-old Norwegian suspect, named by local media as Anders Behring Breivik, and charged him with the killing spree and the bombing.

US PRESIDENT BARACK OBAMA:

"I wanted to personally extend my condolences to the people of Norway."

"It's a reminder that the entire international community holds a stake in preventing this kind of terror from occurring. We have to work cooperatively together both on intelligence and in terms of prevention of these kinds of horrible attacks."

BRITISH PRIME MINISTER DAVID CAMERON:

"The loss of life in Norway has been absolutely horrific. It is on a scale that is hard to comprehend."

"We will want to make sure that we learn, like others, any lessons there are to learn about how to be more secure against horrific outrages like this. And that is something we can discuss at the National Security Council on Monday."

GERMAN CHANCELLOR ANGELA MERKEL:

"In this very serious and sad situation we stand firmly at the side of the Norwegian people, who are living through one of their darkest days. Our thoughts are with the victims and their loved ones."

BRITAIN'S QUEEN ELIZABETH:

"I am deeply saddened and shocked by the tragic loss of life of so many people on the island of Utoeya and in Oslo."

"Our prayers and thoughts are with everyone who has been affected by the dreadful atrocity."

SWEDISH PRIME MINISTER FREDRIK REINFELDT:

"I have been in contact with (Norwegian) Prime Minister Jens Stoltenberg to deplore what happened and have offered our help if needed."

EUROPEAN COMMISSION PRESIDENT JOSE MANUEL BARROSO:

"An attack of this magnitude is not something one would expect in Norway, famously associated with peace at home and peace-making abroad.

PAKISTAN PRESIDENT ASIF ALI ZARDARI AND PRIME MINISTER YUSUF RAZA GILANI:

"Pakistan, itself, has suffered enormously from terrorist attacks and fully empathizes with the government and the people of Norway."

PRESIDENT OF THE EUROPEAN PARLIAMENT JERZY BUZEK:

"It's shocking how one can inflict so much evil."

PHILIPPINES FOREIGN AFFAIRS SECRETARY ALBERT DEL ROSARIO:

"The Philippines deplores the tragic twin attacks in Norway yesterday and extends its condolences to the Norwegian government and people, especially the victims' families."

Direktimport från Italien

Shanghai Daily levererar ett oslagbart fuskrekord i denna artikel

http://www.shanghaidaily.com/article/?id=476765&type=Metro

Det rör möbelkejdan Da Vinci som ligger centralt i Shanghai och som jag passerar var och varannan dag utan att någonsin gått in i den. Den känns inte riktigt genuin kanske eller så är man så fördomsfull mot den italienska möbelstil som faller kineser på läppen.

Hur som helst, artikeln berättat att möblerna är gjorda i Kina och har sedan skeppats till Italien och där vänt och skickats tillbaka till Kina. Härigenom kan man hävda att de är direktimporterade från Italien fast de är tillverkade i Shenzhen.

Svenskar i Etiopien och i Shanghai i trassel

Hemma i Sverige noterar jag två samtidiga dramer som utspelas.

Två svenska journalister som åtföljer Ogadens befrielsefront i Etiopien tillfångatas av armén och hamnar i trassel då de fotograferats med vapen och man inte vet om de "bara" var fotografer. En luttrad krigskorrespondent säger i TV att journalister kan frestas att gå lite för långt när man är vid frontzonen och att han själv känt en speciell adrenalinkick han får när han går de där extra 100 metrarna som gör att han utsätter sig för akut fara. Dock tycker han att frontreportrar behövs även om man inte kan utgå från att vad de ser är sant. Han hade varit inbäddad journalist i Irak. Jag måste tillstå att de inbäddade journalisterna inte gav mig mer kunskap än vad jag annars kunde läsa mig till.

Jag hade en lumparkamrat som var på den eritreanska sidan när kriget bröt ut på 60-talet. Han skrev bra reportage för då var det ingen som visste någonting. det är annorlunda nu.

En svensk student i Shanghai skriver på en blog att han kallar till en flashmob (annat ord för demonstration, kanske kortare tidsmässigt och mera spektakulär) på The Bund när kommunistpartiet firar 90 år. Hans blog läses förstås av ordningsmakten och han uppmanas ta bort det han skrivit. Han driver det ett steg till och nu kallas han till förhör. Resultatet blir att han fråntas sitt pass och sedan utvisas. Av hans blog kan jag inte dra slutsatsen att han har kontakt med några kinesiska aktivister, det här är helt hans egen aktion.

Jag blir intervjuad av TT och hamnar i ett hypotetiskt resonemang (eftersom jag inte haft kontakt med studenten). Jag säger att om han bett mig om råd skulle jag inte startat den här aktionen för den är meningslös i ett kinesiskt sammanhang och kommer, om han inte viker sig, bara att leda till att han blir utvisad och kanske aldrig mer får visum till Kina vilket är en stor förlust för honom. Hans möjlighet att arbeta för frihet och demokrati i Kina reduceras till nästan noll. Det är bättre att han stannar i Kina och försöker prata med de kinesiska studenterna, av vilka många är nationalistiska och inte särskilt demokratiskt lagda. Kan han påverka några av dem har han gjort en stor insats.

Jag får intrycket av hans blog att han är mer intresserad av martyrrollen. Det må vara hans ensak men det skulle kunnat sluta i en verkligen knepig situation. Han hade kanske kunnat kringgå ordningsmakten och dykt upp på The Bund med ett plakat och några kompisar. Då hade han säkert fängslats och det hela utvecklats till en internationell nyhet med påföljande prestige i ärendet från alla håll.

Det som gör det svårt är att hans krav på demokrati och ett internet utan censur är sådana saker som alla svenskar ställer upp på. Frågan är bara hur man bäst verkar för det.

När det kalla kriget var riktigt kallt efter invasionen av Tjeckoslovakien reste jag runt några år i Östeuropa och träffade oppositionella. Jag tror vi lärde oss mycket av de långa diskussioner vi hade. Trots alla försiktighetsmått fanns det förstås en del avtryck av mina resor även om jag inte såg dem själva. Många år efteråt fick jag ett brev av en östtysk god vän som var student i filosofi. Han berättade att han i mitten av 70-talet försökt fly från Rumänien till Jugoslavien, tillfångatagits och fängslats. Under ett år satt han i ett östtyskt fängelse innan han blev utvisad i någon utbytesaffär. En av förhörsledarens återkommande frågor var vem jag var. Man kan ibland göra folk illa bara genom att ha en bekantskap. Det ger ytterligare en dimension av hur riskabelt det kan vara att ha kontakt med utländska studenter. Ett problem med denna minerade mark är att det är svårt att ens prata om problemen och därmed lära sig av andras erfarenheter.