onsdag 16 december 2015

Shanghai University



Tillbaka från undervisning om CSR i Shanghai och Suzhou. I Shanghai hade jag 47 studenter fast Executive MBA  är utbildning av sådana som arbetat några år i näringslivet och inte unga studenter. De kallade sig själva studenter och tilltalade mig "professorn". Hedrande men man får ju inte ta sig själv på för stort allvar.  De var motiverade och vi hade intressanta diskussioner. Här är några bilder från grupparbetena som var livliga och gav bra resultat. Det är klart att de hade väldigt begränsad kunskap om vad CSR är men de hade ju företagskunskap så de lärde sig snabbt.



tisdag 15 december 2015

En oas i Shanghai

Den enda bokhandeln som säljer bra böcker i Shanghai är Garden Books på Changle 325. Butiken ligger nära Okura Garden Hotel, vet inte om det är därifrån de har namnet. Där säljer man alla bra böcker på utländska språk om det gamla Shanghai, inklusive alla böcker som Graham Earnshaw givit ut (och undertecknads). Det finns också ett café som skymtar i bakgrunden av bilden och en avdelning för konstböcker. Här är ett foto av personalen med ägaren, Mr Chen, i mitten.




måndag 14 december 2015

Stackars kineser

Jag skrev 22 oktober om Bo Yang och hur upprörda en del kineser är över hans elaka analys av den kinesiska nationalkaraktären.

Här är något ännu elakare. En sann historia om att bli sjuk på flygplan i Kina.

http://chublicopinion.com/2015/12/06/the-unbearable-coldness-of-being-chinese/


Portad av Peking

Kom tillbaka till Hongkong efter nästan 2 veckor i Kina. Kan skriva av mig lite efter hand men den märkligaste upplevelsen var att min hemsida www.newcontext.se har blivit censurerad. Och jag som hade tänkt att skriva lite mer om CSR i Kina där. När jag nu granskar den hittar jag inget konstigt i innehållet.

En annan lite mer känslig webbsida som censurerats är www.transparency.org. Det har ju sin bakgrund i att TI som organisationen kallas i de inre kretsarna sänkt rankningen på Kina i korruptionshänseende.

Jag hörde också att Wikipedia varit avstängt några dagar. Det är ju oerhört allvarlig för var skall man snabbt skaffa sig information om inte där.

Några andra webbsidor gick att komma in på om man hade en ängels tålamod. I några fall startade jag sökningen och gick på lunch och resultatet var framme när jag kom tillbaka.

En sajt som var överraskande snabb var www.msn.com. Den dök upp inom en minut trots att det är ett antal foton. Kanske har de lagt en spegelsajt på en server i Kina.

lördag 14 november 2015

Paris - Shanghai

Denna dag kan man knappast göra något annat än att fundera över vad som händer i vår värld efter illdåden i Paris.

Mina tankar går kring resonemangen att försvara öppenhet (Kinberg Batra) å ena sidan och skoningslös vedergällning (Hollande) å andra. Någonstans går de inte ihop. Vi måste antagligen vänja oss vid:
- flygplatsliknande kontroll vid besök på alla stora arenor, skolor, sjukhus och offentliga platser
- telefonavlyssning och kontroll av ekonomiska överföringar osv.

I slutändan kan det sluta i att folk inte vågar ha med muslimer att göra. Man avböjer kontakter, även med människor man tror sig känna, kommuner kommer att vägra byggnadstillstånd av moskéer för att inte attrahera muslimska invandrare osv. Även om ordföranden i svenska islamiska förbundet kommer att säga att gärningarna strider mot islams kärleksbudskap kommer ingen att lita på att de unga muslimska fundamentalisterna bryr sig om vad han säger.

Jag kan inte låta bli att tänka på världsutställningen i Shanghai 2010. På utställningsområdet fanns en halv miljon nya människor varje dag. Det fanns en del diskussioner om risker för masspsykos om folk blev instängda, men knappast om terrorism. Det fanns ingen kontroll av väskor när man tog sig in på området. Kanske var det det sista stora eventet i världsklass som kunde genomföras i klassisk öppenhetsstil. Och ingen incident från de 183 dagarna finns noterad.

tisdag 3 november 2015

Kan man jämföra Shanghai med Shenzhen?

Båda har ju börser. Ungefär där slutar likheterna. Här är min rapport från ett veckoslut i båda städerna. Den blev dock på engelska för jag ville testa den på en del kännare.


Shenzhen – model for China


After arguing a lot for Shanghai over the years I visited Shanghai and Shenzhen over one extended weekend.

Shanghai seems to have lost some steam. Not much is going on. Foreigners now tend slowly to leave the city in favour of Hong Kong and Singapore (pollution + more and more severe internet restrictions) but I had no statistics.

Shenzhen on the other hand is proud to continue to grow and being home for many Chinese high-tech companies. The city is clean and no house is older than 20 years. Pollution seems to be low, no traffic jams and the shopping areas are full, but not overfull, with nicely dressed customers.

The proximity to Hong Kong is an asset but I also heard thinly veiled criticism of Hong Kong and everything Hong Kong represents in China. People in Shenzhen are fed up being looked upon by Hong Kong sales people as second class citizens. They now prefer to go shopping in Japan instead. “Hong Kong has to face up to realities” was one comment. As Shenzhen today has more than 10 million inhabitants, compared to Hong Kong’s 7, I felt they might be on the look-out for what will happen 2047 when the SAR model might be scrapped.

I had a long meeting with the leading think tank China Development Institute (CDI) in order to talk about CSR. This is what came out:

  1. CSR was very much on people’s minds 10 years ago and has now been integrated in the normal thinking. I know that people in China like the most recent fads and old ideas are not of much interest but this argument was not to my liking even if I can give it some credit regarding for example the reporting requirements of the stock exchanges. My counterargument to this was:


  1. Yes if you google CSR + China/Shenzhen/Guangdong or whatever you come to a lot of papers and events during the years 2005-08. That is a pity as what is not spoken about is often forgotten. In Sweden we have CSR events every month and new people turn up to listen and learn. Also the CSR thinking is developing every year. China has not grasped this as they do not take part in the international debate.

  2. China has mostly seen CSR as a tool to facilitate sales to MNCs. China has not understood the domestic need to improve. I took examples of environment and anti-corruption, which cannot be addressed if companies do not have an advanced CSR strategy, but got the feeling we were not quite understanding each others.

  3. When foreign demand now has decreased China has to send more companies out to export. The CSR issue is more important than ever. I am not sure Chinese officials understand how big problems Chinese companies are meeting abroad.

  4. I mentioned SASAC as the leading instrument for state owned companies in China and their interest in CSR. To my surprise they had problems in understanding which organization I talked about! Obviously the SOEs are not dominating Shenzhen.

2. China needs innovation. This is what everybody is craving for now. Anybody who has good ideas how to improve innovation is welcome. My answer to this was: yes innovation is crucial but its nature is that you cannot plan it from above, deep changes has to be done inside the society. I then got a strange argument. “An example of a company that has not been successful in modernizing itself is Volvo that turns out the same style car year after year”. When I “admitted” that Volvo is from my country they apologized for their sincerity.

3. Shenzhen has a lot of famous companies. We all know the successful ones like Huawei, ZTE, Tencent, BYD but what about  Foxconn? Foxconn is a Taiwanese company manufacturing laptops, mobiles etc. for large international companies. The answer was that yes, Foxconn like some other Taiwanese and South Korean companies have Japanese inspired military organisation and it is not to the liking of everybody, but they had done a good job an employed many people. This was the second time I heard that top Chinese thinkers refrain from criticizing Foxconn.

4. Will the Guangdong model survive when foreign companies withdrew following the economic crises in 2008? The answer was that Guangdong is not one system, it is a ladder of different models where Shenzhen is on the top. Some cities have relied on migrant labour for low end production. They will have a problem. The migrant labour is not about to come back, the pay difference has decreased and China is not going to allow whole families to resettle. Therefore these cities have to move up the value chain.

5. I had to go back to the car industry. Can BYD (Beyond Your Dreams) really compete with the international giants in the area of electric cars? Toyota and others are spending billions in developing new batteries! The answer was that BYD has been successful on several export markets (they had forgotten which) and batteries is their speciality so no worries there.


Conclusions.

  1. We have overlooked Shenzhen as we don’t go there and Shenzhen itself has a weak external profile as they have limited exposure and few international contacts. This is after all the 22nd largest financial centre in the world (Stockholm is 36 according to WEF).

  2. It is hard to get meeting with people in Shenzhen, as in other cities in China. If you are not an organisation that is well known you have to fight for every contact. This works very much to Shenzhen’s disadvantage. Hong Kong is in this case the extreme opposite.

  3. To discuss in a way that can yield understanding requires rather long and deep meetings. Panel debates when you deliver a couple of punch lines are less efficient. The think tank I visited had few international contacts and none with Sweden. It is a pity.

  4. Needless to say the relations with Hong Kong were rather tense. For a Shenzhen person Hong Kong is clinging back to old ways of thinking. To a Hong Kong person Shenzhen people are laid-back and do not work what amount of hard labor you must put in to be competitive.

torsdag 29 oktober 2015

Kan man jämföra SAS med Ctrip?

Jag har anledning att ringa till både SAS (i Hongkong) och till Ctrip (i Shanghai). Döm själva.

För att ringa till SAS måste man ha deras telefonnummer. Jag hittar en rad nummer som uppenbarligen är gamla. Rätt nummer hittar jag först när jag kommer till hemsidan för norska handelskammaren i Hongkong. Min fråga till SAS-kontoret är vad det är för skillnad mellan deras 6 prisklasser till Stockholm Go  Saver, Go, Plus Saver, Plus, Business Saver och Business? Det finns ingen förklaring på nätet mer än huvudklasserna Go, Plus och Business. Den person jag talade med ville inte förstå frågan utan ville veta hur mycket jag hade råd att betala. Var komfort viktigt för mig? Jag lade nog ner en halvtimma på en idiotkonversation och fick inget fullständig svar.

Ctrip är den ledande kinesiska websajten för flyg och hotellbokning. Jag har alltid haft en oro i magen när jag köpt av dem. De ligger lägre i pris än alla andra sajter så kanske är det någon risk att ha med dem att göra. Blir det problem kan man väl inte prata med dem. Nu blev det inte bättre än att jag vill ändra restiden till Shanghai och dessutom inte flyga tillbaka till Hongkong. Jag säger som det är och de säger att ändringsavgiften är hög och med tanke på det låga biljettpriset skulle det nog löna sig att köpa en ny enkelbiljett till Shanghai och kancelera den bokade returbiljetten. Klart och redigt svar på mycket god engelska. Jag köper ny biljett och ringer upp och ber dem kancelera den gamla. De ställer rätt frågor för att säkerställa vem jag är och säger att pengarna finns på mitt kreditkort inom 30 dagar. Helproffsigt!

Ibland blir man överraskad och jag tror nu jag har lärt mig vart jag skall vända mig.