Kina-USA

Det är ett öronbedövande mediauppbåd kring toppmötet i Washington melan Hu och Obama. Jag kan inte påminna mig förut ha bevittnat en kinesisk spänning inför ett besök på samma sätt. Är det här tillfället när Kina skall ta över stafettpinnen som världens viktigaste land. En del kineser funderar nog i sådana banor. De stärks kanske i sin uppfattning av att det finns ett otal amerikanska professorer och Kinakännare som ställer sig upp i kinesiska TV-intervjuer och spekulerar vilt i samma riktning.

Det är bra med akademiker som ställer frågor men ännu bättre med dem som ger svar och det gör sällan akademikerna. Jag tycker vid det här laget jag har hört alla tänkbara teorier från akademiker och behöver inte höra fler. Däemot vill jag höra fler kineser som talar om vad de skall göra med sin nyvunna makt.

Igår var jag på middag och någon vid mitt bord utbrast att här är vi ju alla BRICS (utom svensken och någon annan). Där satt representanter för Brasil, Russia, India, China och South Africa. När de själva upptäckte denna konstellation greps de av lätt glädjeyra. Jag stirrade brasilianaren rakt i ögonen och frågade. "Nå vad vill ni i BRICS egentligen göra åt världsordningen?". Han anade nog att nästa fråga skulle gälla klimatpolitiken. "Vi är alla i samma fas i vår utveckling" sade han "och vi har samma problem". OK tänkte jag, de är i allfall väluppfostrade och säger inga dumheter.

Sen sade någon att Sydkorea vill gå med i BRICS. Jag har slutat häpna över Sydkorea för de vill vara med i alla tänkbara grupper, utvecklade länder och u-länder, stora och små. De vill ha alla världsutställningar, ha ordförandeposten i alla internationella organsationer och vara värd för alla OS och VM. Men jag blir trött på dem som maxar allt i alla lägen utan att ha någon klar profil. Tacka vet jag Island. De intresserar sig huvudsakligen för priset på torsk.