tillbaka från Shanghai

 Jag var i Shanghai 6-16 juni. Jag har som princip att inte skriva om Shanghai om jag inte är där. Nu upptäckte jag att Google-världen är blockerad så jag kunde inte skriva något när jag var där. Därför blir det ett par artiklar i efterhand.

Först bara en beskrivning av hur det var att ta sig in i Kina i ett läge när man fortfarande har en Covidvåg i landet.

Jag reste med Anita med Finnair och Finnairs svensktalande personal sade att det inte var några problem, eventuella kinesiska gränskontroller skulle ske i Shanghai. Så var det inte. Man måste ha en QR-kod från kineserna innan man gick på planet i Helsingfors. Anita hade klarat fylla i frågeformuläret på sin PC men inte fått någon QR-kod. Jag hade inte lyckats men i kön på Arlanda överhörde jag ett samtal mellan två andra som visste hur man gjorde.

När vi två timmar försenade kom till Helsingfors fick vi springa kanske en kilometer för att hinna till det Finnairplan som gick till Shanghai. Där lyckades jag att skicka iväg min anmälan från PC men utan att få QR-kod tillbaka. En grov finne vid incheckningsspärren sade att ingen kommer på planet utan den kinesiska QR-koden. En kines som är Finnair-anställd hjälpte till och sade att det går bra att få QR-kod om man använder wechat-programmet. Lyckligtvis har både Anita och jag wechat så vi lyckades fylla i formuläret och fick vår QR-kod. Till komplikationen hör att man måste uppge namn och kinesisk telefon till ens kontakt i Kina. Vi ville inte uppge Miguels namn och sade att vi ju var vanliga turister. Finnair-mannen sade att vi i så fall måste uppge telefon till hotellet och namn på en anställd där. Vi hade varken det ena eller det andra men hittade en svensk i vår telefonbok som hade kinesiskt telefonnummer. Vi nästan kollapsade på planet men hade gott om tid att vakna till då planet ju inte kan gå över Ryssland utan måste flyga runt (södra vägen)

När vi landade i Shanghai trodde vi allt var klart men då skrek kinesiska hälsokontrollanten efter QR-kod. Våra hade försvunnit från mobilerna så vi fick göra om proceduren. Samma problem att uppge kinesisk kontaktperson men hälsokontrollanten var juste att skriva in sitt eget namn och telefon så att vi kom in.

Summa summarum är det QR-kod som behövs. För det måste man ha wechat på sin mobil. Hur många som Finnair och andra flygbolag avvisat vet jag inte. Att vi hade en ny spruta och genomgått färskt PCR-test var det ingen i den kinesiska gränskontrollen som brydde sig om.

De flesta kinser bar ansiktsmask men det orkade inte jag. Jag tror att det stora antalet vaccinationer med bra vaccin hjälpte mig att hålla mig frisk.

Stormvarning från Kina

 Jag var på boklansering igår. Ett stort antal människor hade samlats på ett galleri vid Kungsan för att höra Gunnar Lindstedt presentera sin nya bok med rubricerad titel. Gunnar är tidigare redaktör för Gnistan och var länge maoist. Nu har han tagit sig till andra ytterligheten och är skeptisk mot kinesisk kommunism. Till de mer kontroversiella påståendena i boken är att Xi's regim faller om Putin faller, alltså kommer Kina att göra allt för att Putin inte skall förlora. Jag tror nog att Kina överlever även om det blir kaos i Ryssland.

Vad deltagarna tyckte vet jag inte för det fanns inte riktigt tid och plats för en diskussion. Experter på TV säger att Kina vil spela en roll, det är viktigare än hur det går i kriget.

Att återetablera kontakter i Shanghai

När man väl har fått visum och avtalet är klart är det en massa arbete kvar. En sak är att kontakta folk man känner som man vill träffa och kanske några av dem vill träffa en själv. Jag har en grupp på wechat som jag har meddelat att jag kommer i juni och idag fick jag svara av ett halvdussin att de gärna ville träffa mig. Då måste man börja titta på schema och geografin för att få ihop ett program.

Jag tittade även på växelkursen och såg till min förvåning att RMB gått upp från 1,40 mot kronan till 1,50. Det innebär att man fått hygglig avkastning på de bankmedel man har som man inte kunnat ta ut Alla mina ID-handlingar som pass har gått ut och pengarna frusit inne.. Ifall de går att föra över till Sverige nu vet jag inte men man kan i alla fall ta ut och växla på Forex i Sverige till hygglig kurs.

Åter till Shanghai

 Jag skriver bara på de här bloggen när jag är på väg till, just i eller på väg ifrån Shanghai. Nu är det dags att förbereda en ny resa för jag har fått inbjudan från Shanghai University, fått ett avtal med dem undertecknat och även fått visum. Sista gången jag var i Shanghai var i oktober 2019. Sen kom ju pandemin i januari och  hela 2020, 2021 och 2022, var landet stängt för vanliga resenärer. 

Jag gjorde en kurs på Shanghai University digitalt 2020 men det hade naturligtvis sina begränsningar. Alla studenterna satt då hemma och var uppkopplade och de kunde då inte ställa frågor och jag kunde inte se om de förstod vad jag sade. Det skall bli jättekul att komma tillbaka till Shanghai University's MBA-klass i juni och träffa de nya studenterna och ha dialog med dem.

En sak jag noterade som kanske är tecken på nya tider är att det var omständligt att få kinesiskt visum och att det både krävde fler papper, mer pengar och mer tålamod. Visserligen säger Kina att turister är välkomna men med dessa rutiner blir det ingen stor turistdestination. Det kinesiska visumkontoret var visserligen fullt av folk, men det var mest kineser, som kanske bodde i Sverige.

Har då de tre år som gått satt några spår? Det är inte lätt att bedöma då de kinesiska officiella organen bara  drar en slöja över de tre Covid-åren. Jag förbereder mig på att man kommer att se betydligt färre utlänningar i Shanghai och kanske bemötas med ett mindre respektfullt sätt, men det är kanske också så att det är vi i Europa som ändrat oss mest.

Företagshistoria i Kina

Min bok "Det förflutna var ljust - framtiden osäker" publicerades i augusti i år. Jag har hålet flera föredrag om boken inför olika grupper och skall den 18 november ha det sista föredraget, som också blir det enda på engelska. Det arrangeras av ISDP som har webadress www.isdp.eu och på hemsidan kan man se länk i efterhand under Events/Past events. Jag kommer att nämna att jag håller på med en översättning av boken till engelska men det är en hel del moment kvar i detta arbetet, framför allt att få en native English speaker att kolla att det är bra engelska.

Annars finns det flera olika inspelningar av presentationer på svenska och här är en jag gjorde:

https://www.youtube.com/watch?v=WZJaIG9PBYU

Här är några vanliga frågor och svaren:

1. Boken är utgiven av Lava förlag. Vad är det för förlag?

Svar: Lava hör till Sveriges största förlag räknat efter antalet utgivna titlar. Jag träffade dem efter att jag pratat med några etablerade förlag och fått beskedet att man måste satsa upp till 150 000 för att publicera en bok. Det är lite dyrt när man inte av principiella skäl tar in sponsorpengar så jag valde ett hybridförlag som Lava där man kan köpa de komponenter man vill. I mitt fall var det viktigt att de har avtal med Bokus och Adlibris som är de stora försäljningskanalerna i Sverige. Jag tror Lava är berett att publicera dem so de skriver kontrakt med utan innehållsmässig gallring men jag måste säga att deras språkgranskning, korrekturläsning osv har varit lika bra som etablerade förlag

2. Kan man undvika självcensur när man skriver om Kina?

Svar: Det är svårt, men om man som jag inte är beroende av möjlighet att åka tillbaka (få visum) och inte är under arbetsgivares disciplin så är det inte omöjligt. Man har ändå en massa vänner i Kina som kan hamna i klistret så det är en grannlaga uppgift. Jag har i boken valt att inte ange Kinas partiledare vid namn för då hamnar man omedelbart i censurfacket.Det fins en del andra frågor där jag varit försiktig, bl.a. att inte ange vinstsiffror för svenska företag, att bara kortfattat nämna de problem som Ericsson har med 5G-besluten och H&M med bomull från Xinjiang. Talar man helt öppenhärtligt om dessa frågor skadar man företagen utöver att man blir non grata i Kina.

3. Om det är så svårt att vara uppriktig, kan man då lita på något man läser?

Svar: Jag litar inte på vad någon annan svensk skriver. Det är därför troligt att ingen på många år kommer att skriva något objektivt om svenska företag.  Betr amerikaner, tyskar osv får man försöka se till i vilken kapacitet de skriver. Jag läser t.ex. med stort intresse allt som Bill Bishop skriver i sitt nyhetsbrev Sinocism.

4. Säljs den svenska boken i Kina?

Svar. Den finns idag på Maya Restaurang i Shanghai. På adresser i Hongkong och Taipei. Betr Peking förhandlar jag just nu med en antikaffär så det blir förhoppningsvis klart vid årsskiftet.  Jag har tidigare haft en bokhandel i Shanghai som sålt mina böcker men vet inte om de vågar ta in denna. Sen kan man naturligtvis i Kina köpa boken som ebok genom Bokus.se och Adlibris.se

5. Titeln verkar spå en dyster framtid?

Svar. Boken handlar inte om framtiden utan vad som har hänt fram till 2021.Just nu pekar alla tendenser neråt och jag tror vi kommer att se en krympande svensk närvaro i Kina, men den dag det finns en annan partiledare kan det vända.

Företagshistoria i Kina

Jag har gjort halva jobbet med boken om svenska företag historia i Kina. 40 företag har kontaktats och med 30 har jag gjort intervjuer. I 20 fall är vi rätt överens om texten. En del företag har verkligen invecklad historia med många ägarbyten och byt mellan olika kinesiska partners. En del företag är inte pigga på att delta och det är väl i sin ordning för jag kan inte ha ambitionen att täcka vartenda fall utan vill koncentrera mig på de som har en intressant erfarenhet. Sen finns det i det större perspektivet frågan om hur svenska företag skall kunna vara konkurrenskraftiga på en marknad som den kinesiska. När vårt teknologiska övertag är borta har vi ju egentligen inga förutsättningar att vara kvar på marknaden. Jag har redan sett exempel på att företag slagits ut men också på att en del karar sig kvar i kraft av innovationsförmåga medan andra kanske håller sig kvar i kraft av sin förmåga att byta till nya produkter.

Airbnb i Shanghai

Att bo i Shanghai på Airbnb

Två gånger har vi bott på samma ställe i Shanghai genom Airbnb. Det är ett lane house som ser väldigt pittoreskt ut men husen är i dåligt skick och man lär sig snabbt att bara bo där när det är bra väder, dvs vår och höst.
Vi har varit värdar för Airbnb tidigare i Sverige och lärt oss det märkliga systemet att man inte får en exakt adress och inte skriver på något papper om inventarier. Det leder till att man måste fråga hyresvärden om adressen, vilket är lite osäkert då de inte alltid svarar. Det står i annonserna att en värd svarar alltid inom 24 timmar men vi har haft flera förfrågningar ute som aldrig har besvarats.
Det där med att inte ha en inventarielista kan tyckas vara en genial lösning för det sparar ju mycket arbete för alla parter. Konsekvensen är bara den att värden ställer fram minimalt med utrustning så det inte gör så mycket om något saknas. Vi har till exempel vant oss vid att det bara är typ 2 knivar och 2 gafflar och 2 glas. Vill man har mer så får man köpa till själv.
En annan egenhet med Airbnb i Kina är att man inte träffar ägaren till lägenheten utan har kontakt med någon mäklare som har ansvar för flera lägenheter. Inte lätt att kommunicera och talar man inte kinesiska blir det knepigt.

Kina är bäst i Pisa - inte Estland

Det kom som en chock för några år sedan att Shanghai toppade OECDs PISA-undersökning. Sverige var på bottenplats.
Idag kom 2019 års PISA och nu toppas listan av Kina (Peking, Shanghai, Jiangsu, Zhejiang). Sen kommer ingenting, sedan Singapore, Macau, Hongkong. Sen kommer Estland.

Svenska dagbladet skriver "Estland bäst i Pisa: Lyckas med precis allt".
Har man läst fel? Knappast men de där första 4 platserna är väl inget att göra åt, de är ju dessutom inte OECD-länder.

Som många andra var jag lite chockad över att Shanghai toppade PISA-listan då pluggskolan hade dåligt rykte. Förra månaden var jag dagligen på en kinesisk kommunal skola för att lämna/ta emot barnbarnet. Det var mycket diskussioner om skolan även på kvällarna och jag förstod att läraryrket i Kina har hög status och skolans regler är som lagar. Det är ju samma intryck man får när man läser om skillnaderna mellan Finland och Sverige.

Vi inser nog lite till mans att Sverige måste gå i den riktning som Finland visar. Det skulle ta oss från 11:e plats till 7:e när det gäller läsförståelse. Fortfarande långt ifrån Kina. Är det så att vi inte vågar tänka tanken?
Här är ett foto från skolgården på "min" kinesiska skola när hundratals föräldrar, far- och morföräldrar samlas varje eftermiddag för att ta emot skolbarnen. Barnen kommer ut i grupper och den som skött sig bäst presenterar gruppen, alla bockar och så är skoldagen slut.

Tal om Hongkong i Shanghai

Det är lätt att skjuta upp resonemang om Hongkong. När detta skrives i slutet av november vet vi fortfarande inte hur det skall sluta.De flesta trodde i somras att demokratirörelsen skulle tröttna.I september-oktober talades det om hårdare tag mot demokratirörelsen och så kom kommunalvalet i november med jordskredsseger för de demokratiska partierna. USA gick vidare med sin särskilda lagstiftning för att bevaka Hongkongs särskilda status. Många trodde kanske att Trump skulle offra lagen om Hongkong för att göra en handelsdeal med Kina.

Därför lika bra att sätta några rader om Hongkong på pränt nu. Jag pratade inte om Hongkong med många människor i Shanghai. Orsaken är att den kinesiska motviljan mot demokratirörelsen i Hongkong är kompakt och en diskussion blir ofta upprivande och man blir ovän för lång tid.

Symptomatiskt är dock att man i Kina ser problemen i Hongkong som ett verk av utländska agenter. Ett samtal mellan en demonstrant och en tjänsteman på konsulaten från USA, UK eller Australien tas som "bevis".

I andra vågskålen ligger Hongkongs värde för Kina som finanscentrum. Hyvlar man ner motståndet i Hongkong brutalt så försvagar man Kinas ekonomi och sammanhållning. Långsiktigt kan man kanske svälta ut Hongkong så att först utländska barnfamiljer flyttar och sedan en stor del av utlänningskolonin. Det är dock svårt att byta rättssystem och frågan om vad man gör med den unga anti-Kina-generationen är kanske det största problemet.

Jag har länge sett Hongkongs strävande som utsiktslösa i och med att ma ninte kan förklara sig oberoende och att man inte har egen försvarförmåga så som Taiwan har. Det finns ju också en historisk deadline till 2047, efter vilket Kina har rätt att göra som man vill. Det är därför man med viss bävan följer nyheterna och ibland vågar jag bara titta på TV-nyheterna med ett öga. Det vi i första hand måste lova varandra att göra är att följa nyheterna och hålla sig informerade.

Jag skrev till en ungersk vän och frågade om inte Hongkong är som Budapest 1956 i slow-motion. Vad kan man göra när man ser en hopplös revolt mot en kommunistisk supermakt. Svaret var att ingen i Ungern längre bryr sig om 1956. Visst vet man om att västvärlden generöst tog emot flyktingar men  det har varit så mycket desinformation kring vad som skedde att folk inte orkar göra paralleller. Ungefär så tror jag det kommer att bli med Hongkong - en enorm desinformationskampanj mot demokratirörelsen. Därför är det viktigt att behålla kunskapen och ta upp diskussioner med folk i Kina, även om man kan bli ovän.

Intet nytt under solen

När man återkommer till en stad med vissa mellanrum tittar man efter sånt som är nytt och hittar ofta sånt som är gammalt. Jag har samlat en del teckningar från mellankrigstiden och här är en som jag tycker är lika relevant nu som förr, en äkta kinesisk golddigger!

Shanghai i oktober 2019

Jag var i Shanghai i två veckor men hann med en tur till Peking. Att åka till Peking är inte gratis, man får betala 4-5 000 SEK för en T/R-biljet, därtill hotell, taxiresor osv. Ändå var denna utflykt värd mödan för jag såg Peking från ett annat ljus nu när jag inte arbetar i Shanghai. Peking var angeämt att vara i, luften var bra och det fanns överallt mer utrymme än i Shanghai. Sen finns det ju fortfarande en elit av utlänningar som är spännande att träffa, de har bra översikt över hela landet och ofta tid att prata. I shanghai finns det ofta ingen att prata med, alla är upptagna med sin business.

En anan sak som slår en varje gång man är i Kina är att den negativa stämningen som man får genom svenska media inte får resonans i de samtal man har med kineser och utlänningar. Låt vara att kineserna är lojala mot sitt land och ogärna säger vad de kanske innerst inne tänker, men bland utlänningarna finns det en tendens att köpa den kinesiska världsbilden och göra något liknande till sig själv. Jag kom ofta att tänka på de hårda omdömen president Trump gör i sina tweets. Ofta skriver han att Kina håller på att duka under ekonomiskt och snart blir med medgörliga. Något liknande hör man inte i Kina och när prognos efter prognos som Trump gör om Kinas snara kapitualation missar målet undrar man om vi fått hela historian om bakfoten.

Svenska företag i Kina

Här är föredraget jag höll den 28 mars i Shanghai.
--------------------------------------------



It is nice to come back to Shanghai and address the Swedish business community. You are the vanguard of our business community in Asia. I appreciate that consul-General Lisette Lindahl as a host has invited us.


At the end of a life-long work one might feel one can still make a contribution by starting a big project, but time is short and one has to plan every step, in order to finish in time. I have spent most part of my career working to promote Swedish trade with China, above all Swedish exports. When I published my first book on the history of the Swedish community in Shanghai I was advised to continue and write about Swedes in all of China. Leaving aside the missionaries who wrote a lot about their activities and the academics in Beijing and nearby provinces working on Chinese history this mainly boils down to the history of Swedish business in China. 


Had I written such a book at the same time as I published my Shanghai book, in 2012, it would have been about a steady increasing trend where only the sky is the limit. Fortunately, I did not write anything at that point in time, it would have been useless today. Instead I waited some years to see how other qualified Swedish observers have written about trade with China. I am thinking especially of the books published by Frederic Cho, Göran Leijonhufvud and Per-Olof Björk. One must always be respectful of what other experts write but I felt still that the book I had in mind had not been written.


Today, when the surge in Swedish investments is over and even the later surge in Chinese investments to Sweden seems to have taken a pause, I think we all need to reflect a bit on the ever-changing face of Swedish-Chinese trade. To make it easy I want in my book project to start with the first contacts after the Cultural Revolution and stop at the situation today. The future is for others to guess about. I have made many mistaken forecasts of the development linked to China and I want this work to have a long shelf life.

1.       Working from Sweden with very little knowledge

I started working with China in January 1974 but the real starting point for a study like this is of course the Swedish Industrial Exhibition in 1972. It was a huge privilege for Sweden to be the first country to mount an industrial exhibition in China after the Cultural Revolution. My job as China manager at the Swedish Export Council, as it was called at the time, was to sort out all threads from that exhibition and build upon the strong interest for China in Swedish industry.


We did however not know much and I recalled a meeting in early 1974 of industrialists interviewing Ove Canbäck of ASEA. ASEA produced all sorts of electric equipment such as, locomotives, elevators, steel making equipment, turbines, generators, transmission lines electric motors of course. All of that was of tremendous importance for China and the natural question to Ove was: Can you measure the demand for electric equipment in China? His answer was very simple. The market for ASEAs equipment in China is the same as the market in Sweden as China’s electricity production equals that of Sweden. Today the difference is 47:1. We were all slightly dissatisfied with the answer as we all thought the market was much bigger than in Sweden.

In the 1970’s the Canton fair played an important role for both Swedish exporters and importers. The importers placed most of their orders during the spring and the autumn fair and for exporters it was the only chance of meeting with one of the state foreign trade companies. Often, they had no idea if there would be any result of the talks.


One of my tasks was to introduce a number of Swedish companies who had taken part in the 1972 exhibition but otherwise had no experiences from China. Through our cooperation with CCPIT we could arrange technical seminars where the Swedish companies presented their products. I recall that we had to underline that many Chinese participants had only interest in copying so we asked companies to be very careful if they got questions like “What steel quality and plate thickness do you use in your products?”


We also received many delegations visiting Sweden. This was an easy and pleasant part of the job. The Chinese were always polite and had good interpreters.

2.       The government takes a number of initiatives

At the end of the 70’s I recalled that we decided to give China access to the GSP system, that is customs free import. The system gave us an option of making several exceptions and I remember there were cautious voices in the state administration saying that we could not backtrack on this and had to keep in mind that China one day could sell products to our country on large scale. It was something else than giving custom free access to an African country.

In the early 1980s the government got more engaged through the Ministry of Industry and we started to have business discussions on political level. Liberalisation made great steps forward and I remember the first discussions about China’s application to GATT. There were quite a lot of people who were willing to accept China as a member with the usual developing country exceptions. The Tiananmen massacre put an effective end to that discussion and when China was back GATT had changed name to WTO.


Before the Tiananmen massacre there was another government initiative that helped some companies – the soft credits. We were under constant pressure from development experts that the gift element of these credits should be increased. They wanted real aid and not subsidized trade. For those Swedish companies that were eligible this was good news and with a 30% gift element you could sell anything.

3.       Swedish companies establish themselves, in Beijing, Joint ventures are initiated

Very shortly after the Tiananmen massacre our largest companies started to set up companies in China. The first companies were in Beijing that had replaced Canton as the centre of foreign trade. The companies establishing offices were all industrial companies, like ASEA (now merged with BBC as ABB), Ericsson, SKF. Time was not ready for companies working on the basis of agencies.

The joint venture legislation was introduced as a way of creating business opportunities with foreign companies. We had two very early Swedish-Chinese joint ventures. One was the SSPC medical factory in Wuxi with all five Swedish drug producers as co-owners. The other was Bulten Kanthal j-v with Beijing Capital Steel Company to produce heating conductors and fasteners. The latter example followed the lesson never to go into a j-v with a much larger Chinese company. In this case it was easy for the giant Beijing Capital Steel Co to start a production of the same product next door and sell it to foreign markets.

In spite of these lessons, a j-v was often the only way to go forward. I took briefly part in talks between Volvo AB and China National Heavy-Duty Truck Corporation to set up a truck manufacturing in Jinan, Shandong province.  I noted that both sides had the same Chinese adviser and felt I had to ask Volvo for which side that guy was working. Probably he was useful for both sides, but the outcome of the whole thing was that Volvo hade to withdraw after spending millions of Kronor and the Chinese side started to produce a copy of Volvo truck. It was probably the biggest flop of all Swedish investments in China.


Just before China entered the WTO the Chinese government introduced a decision to require local content in telecom production. Ericsson had to tell more than half a dozen companies to open manufacturing in China if they wanted to stay on as supplier. This we saw an “invasion” of small telecom sub-suppliers coming, such as Allgon, Swedform, Electro Scandia and NEFAB.

4.        China in the WTO, open door for wholly foreign owned companies

Then came the 21^st century and in 2001 China was admitted to the WTO. The outside world was sceptical as a heavy internal Chinese opposition to this move was noticed, but the Chinese leadership must have taken other gains into consideration. Today we know that China is the main winner of globalization and without WTO memberships this would not have been possible. Of particular importance was the clause that foreign wholly owned companies should be possible with the exception of certain strategic sectors like telecom, energy production and vehicles.


When you are on your own and start a company in China the location is your own choice, there is no Chinese partner who tells you where to invest. Now the efficient industrial parks outside of Shanghai saw their big chance. We had a stream of companies opening in Kunshan which is a part of Suzhou municipality, lying at the border to Shanghai. If you have a company there, some foreign staff can still live in (Western) Shanghai. Later Suzhou itself became attractive as a number of foreign schools opened in Suzhou. Also, Shanghai suburbs such as Jiading and Qingpu saw several companies coming.

Several companies tried to buy out their Chinese partner in order to have a fully foreign owned company. I witnessed one case very closely, Inexa in Nantong, that used to be a joint venture with a chemical company in Nantong. The foreign partner had some marketing and production knowledge, but most of all they had local contact with officials, something that is important perhaps with exception for the industrial parks.

5.       Increased competition from Chinese companies

I noticed at the end of the first decade that some Swedish companies had lower profits due to competition from Chinese companies. If you are producing machinery and transport equipment you might not have any technical advantage any longer, but instead some cost disadvantage. At the time of the Shanghai World EXPO in 2010 we had still many foreigners with expat contracts but from then on, their number declined and most companies had local staff, or foreigners on local contracts. 


The cost of having a driver, an interpreter, foreign school tuition fees were skyrocketing, and salaries for Chinese staff usually went up yearly by double digit numbers. Typically, a company was set up by a foreigner and after 3-4 year he was replaced with a local Chinese or a HK or Singaporean Chinese. We also saw an increasing number of young Swedish businessmen who could speak Chinese and were able to manage business in China better than the first generation of Swedes in China.


Around this time, I also noticed some companies that disinvested. Before, the only companies that left were forced out of China was due to new Chinese legislation. This was the case of e.g. the construction companies.


Some companies were attracted by the Go West policy that was launched in 2011. In Chongqing and Sichuan there was said to be an abundant labour supply and good business. One problem was that transportation to clients in Shanghai took 4-5 days and living conditions for foreigners were tough. I did not believe in “Go West” if not for special circumstances, such as car industry where the jv-partner had big influence on decision making.

6.       Selling via Alibaba?

Around 2014-15 there was an idea that all Swedish companies could sell through Alibaba and Taobao and thereby reach out to the whole Chinese market. I do not recall many successful examples but Daniel Wellington and Fjällräven are often mentioned.

7.       Expanding through Chinese companies?

In 2015 Business Sweden started a campaign to penetrate the Chinese market through Chinese brands. Rather than expanding your Swedish or European brand it was wiser to do it through a well-known Chinese brand. One example was SCA that bought a tissue seller, Vinda, which is a HK listed company, and was selling its products under the Vinda brand. The idea was good but some companies had already a well-known brand, such as IKEA and H&M, so this method was perhaps limited to some companies.

------------

Still there are many aspects I would like to cover apart from the interesting everchanging business landscape. To my knowledge there has never been any good study of the profitability of Swedish companies in China, or even how representative they are of Swedish companies in Sweden. How has employment in Sweden and China been affected. Have some companies moved back production to Sweden and is there any division of labour that can survive the test of time?

I plan to do this job in cooperation with Centrum för Näringslivshistoria (Centre for Business History) in Stockholm. The book will be in Swedish and through the archives of the Centre I assume we can have a large number of interesting illustrations.

Åter till Shanghai

Jag skriver bara på den här bloggen när jag är i Shanghai. Nu är jag på Arlanda och kanske kan jag inte komma åt sajten förrän jag är tillbaka. Hr man inte VPN-konto är det ju vårt att komma förbi kinesiska internetbegräsningar. I mellantiden skall jag undervisa om CSR under 4 dagar på Shanghai University och den 28 mars lanserar jag ett nytt projekt i Shanghai. Det gäller att skriva svenska företags historia i Kina från 1970-talet framåt. Det är ett stort jobb som kommer att kräva massor av intervjuer och arkivforskning. Jag besökte igår Centrum för Näringslivshistoria i Stockholm för att höra om deras arbete. de är inte bara arkivarie för nästan alla stora företag i Mellansverige, de har även eget förlag och egen forskning. Mitt tema ligger helt i linje med deras arbete så jag tror vi kommer att kunna samarbeta på något sätt.

Föredrag i Shanghai om Sverige Kina 1970s Q&A

Här kommer de sista filmerna som handlar om frågestunden

https://youtu.be/8gRFuRKw5ao

https://youtu.be/3odhYz1tPvk

Föredrag om Sverige Kina på 1970-talet 2

Här är återstoden av filmerna. Det är mycket störande ljud och jag inser att det är svårt när man inse ser bilderna så först är här alla bilderna

Sen kommer här länkar till de fortsatta presentationerna

https://youtu.be/oc1RWqOSe28

https://youtu.be/sQT3T35fWm4

https://youtu.be/Opew6lKkipk

https://youtu.be/HpTQtayxHsk

https://youtu.be/7HvyRxrkwRM

https://youtu.be/DTN6DMn-IbM

Föredrag om Sverige-Kina på 1970-talet 1

Jag var inbjuden den 13 sepember att prata om hur det vara att arbeta med Kina uner åren efter kulturrevolutionen, en tid när det fortfarande var möjligt att göra vissa vägval. Här är en rad filmer från eventet. Det blir flera inlägg då filmfilerna är ganska stora. Här introduceras jag av generalkonsul Lisette Lindahl och börjar prata om 1974-75. Det är en restauranglokal så en hel del ljud i bakgrunden och man för dra ner volymen för att inte störas av det.

https://youtu.be/X9I6s558cQc

Shanghai september 2018

Jag kom just tillbaka från 2 veckor i Shanghai. Som jag nämnt förut skriver jag bara på denna sida när jag har varit där och har direkta intryck.

De sista dagarna dominerades samtalen i svenska kretsar av incidenten med tre kineser som avvisats från en hotellobby och placerats på Skogskyrkogården. Videoklippet har visats i Kina 130 miljoner gånger. Det är ett talande videoklipp som visar hur kineserna kastar sig på gatan och skriker och hur två (kvinnliga) poliser försöker dra bort dem. Det är utan tvekan en stor fråga och när jag kom hem var det diskussioner i svenska media i alla sammanhang.

Det är nog rätt som en del sagt att den kinesiska publiken tyckte att de tre kineserna "filmade" och inte är så trovärdiga.Man tvivlar också på att de två kvinnliga poliserna utövade polisbrutalitet i den mening som man normalt talar om.

Varför de skickades till Skogskyrkogården har ännu inte förklarats på ett övertygande sätt.

Lika sant är det som sagts i svenska media att en sådan här behandling hade man nog inte utsatt andra turister för.Det finns en tendens att nedvärdera kineser.

Ett sidospår är varför den kinesiska ambassaden i Stockholm agerat så häftigt. Har det att göra med något annat? Förmodligen får vi nog inte veta svaret.

Ett annat intryck av Shanghai i sepember 2018 är att det verkligen är svårt för en utländsk turist att ta sig fram. Förra året fick men en Didi-taxi på någon minut när man väl hade lärt sig hur man hanterade appen. Nu tog det i regel mer än 15 minuter innan bilen var på plats och under dessa 15 minuter kunde man inte göra annat. Digitaliseringen går hypersnabbt och man har ofta kommit längre än vi i Sverige. Om man går till en polisstation så vet personalen genom ansiktsigenkänningsmjukvara vem man är redan innan man kommit in. Jag hörde att taxichaufförer inte vågade prata med resenärer för allt är inspelat.

Det är svårt att klra sig utan Google, Facebook och Youtube. Det visste jag innan. Under mitt besök stängdes även Yahoo ner så det åteerstod att söka på Baidu där jag direkt såg att resultatet var filtrerat hårt. Sen stod det i pressen att Google skulle kompromissa och börja med självcensur för att få komma tillbaka till den kinesiska merknaden.

Innovationer i Shanghai 3

När jag kom tillbaka till Stockholm och Sverige upptäckte jag en stor skillnad mellan Shanghai och Stockholm. I Kina fungerar infrastrukturen. Man kan boka tågbiljetter enkelt och ändra som man vill. I Sverige funkade inte tågen, vi fick byta till buss, leva med osäkra och motsägelsefulla besked och fick inte pengar tillbaka när det gick snett.

Här är ett foto över främre delen av de 7 köerna till biljettändring via automat som jag tog när vi bytte från ett tåg från Suzhous huvudstation till ett tåg från Suzhou Norra (det finns 5 tågstationer i Suzhou).

Genom att byta tåg tjänade vi en dryg halvtimma. För att klara av det måste man nog kunna en del kinesiska, helst ha med sig en kines som kan läsa de tavlor som finns över tågen rörelser. Sen måste man stå i en långsam manuell kö för att man inte har kinesisk ID-handling. I mitt fall var ett problem att den ursprungliga biljetten bokats av mitt universitet som hade mitt gamla passnummer. Jag blev ofelbart stoppad vid kontroll och hade svårt att förklara mig. Sen måste man stå ut med mycket folk, vilket inte är så lätt om man är svensk och dessutom kanske jetlaggad.

När man kommer till Sverige kan man tycka att inget fungerar här trots att det är glest mellan människorna. Det som kanske ännu mer stör mig är det magra utbudet. En rätt finns oftast bara på tågen och man blir rätt trött på räksmörgåsarna.

Innovationer i Shanghai 2

Hyrcykel!

Det går på tvärs mot allt normalt resonemang om Shanghai att folk skulle börja cykla igen. När bilarna tog över livet i stan var det ingen som tänkte på de gamla cyklarna. Shanghai tillverkade Phoenix /(Fengyang) som knappast var bättre än andra cyklar i Kina. Det klassiska avskedet till cykeln var en ung kvinna som i JiangsuTVs underhållningsprogram sade "Jag gråter hellre i baksätet på en BMW än att jag skrattar på pakethållaren på en cykel."

I år såg jag hyrcyklar överallt. Här är en bild

Det är enkelt att hyra en cykel om man har Wechatpay. Man scannar cykelns QR-kod och betalar 1 RMB för varje 30 minutersperiod. Störst i branschen är Ofo (de gula cyklarna) som ägs av Wechats moderbolag Tencent. Den näst största firman är Mobike. Sen finns det många andra.

Jag vet inte hur man klarar av reparationer och klagomål men det är helt otroligt att man kan plockaupp en cykel var som helst och lämna den var som helst.

Ett krux är förstås att de flesta gator är svåra att komma fram på för cyklister. Därför cyklar man på trottoarerna till fotgängarnas nackdel förstås.

Ofo och Mobike tänker expandera utomlands. Riktigt hur man klarar detta med tanke på de låga hyravgifterna vet jag inte. Det märkliga är att det är först i Shanghai som jag sett detta system fungera, tack vare de flexibla betalningssystem som Wechatpay och Alipay som alla kineser verkar anslutna till.

Innovationer i Shanghai 1

Jag skrev häromdagen att man i Kina nu lyckats med vad jag spått att man aldrig skulle lyckas med, att skapa en innovationskultur. Högt mobil- och internetanvändande, en ganska ung befolkning och hög utbildningsnivå är del av förklaringen, en annan är att  man börjar få ont om arbetskraft och måste automatisera. En sista men minst lika viktig förklaring är att man har idérika människor som skapar nya innovationer.

Här är en klar innovation. Gissa vad!

Jo det är den automatiska matdebiteringen på kantinen i Shanghai University. Man ställer sin bricka på ett känsligt bord så räknar en dator ut vad man skall betala med ledning av fatens form och beloppen (18,50 RMB) och belastar det kort man lägger till vänster om tallriken.

Jag minns min första lunch på Nanjings universitet 1981. Man fick sticka in huvudet genom ett hål i väggen ungefär lika stort som ett kinesiskt huvud och ropa vad man ville ha. När jag kom dit var det för sent och den kock som var i tjänst, som brukade hugga kycklingar med yxa på en huggkubbe med den sedvanliga kinesiska okänsligheten för att det blev massor av små vassa benbitar, höll nu på att förgäves skölja av huggkubben med vatten för att få bort alla kycklingrester, något som var extra svårt då han  hade vass yxa och huggit med all kraft. jag gillar framsteg som dessa.