Peace Hotel är tillbaka - med jazzbandet

Lite smygande har Peace Hotel öppnats igen efter tre års renovering och heter nu Fairmont Peace Hotel. rummen kostar uppåt 3000 så jag vet inte vem som har råd att bo där. Vi var där och hittade den gamla jazzklubben i bottenvåningen. Allt annat badade i lyx men jazzklubben såg ut som förr.

Inte bara det. Det gamla jazzbandet var på plats och är nu klart över 80 år i genomsnitt. De spelar nu ännu släpigare än förr och har inte lagt några nya låtar till sin repertoar. Dock var det väldigt trevligt och det var fullt av folk. Vill man sitta vid bord måste man reservera.

The Bund is back

Det är helt roligt vilken fart det blivit på The Bund. Den 19 augusti var det invigning på Waldorf Astoria men det skedde lite i smyg och jag kom inte dit förrän några dagar senare Detta anrika hotell från New York från 1930-talet har nu blivit ännu anrikare genom att tagit över Shanghai Club som är från 1911. De har gjort om klubbhuset till ett hotell med 20 sviter och skall i oktober ansluta det med en ny byggnad med ytterligare 240 rum. Den byggnaden ligger på baksidan av kvarteret och alla rum kommer inte att ha utsikt över The Bund.

Shang Club var förstås det allra förnämsta stället för i världen och tröt med att ha världens längsta bar som nu har återuppbyggts (33,5 meter). Det var dock så få gäster så det hade räckt med tiondelen.

Jag gick runt i huset en gång på 90-talet när det fanns ett KFC och ett tvåstjärnigt hotell. Shanghai Club hade som en typisk brittisk klubb ett stort antal gästrum för besökande så det passade bra som ett hotell. Det såg sjabbigt ut då och man kunde inte ana att det skulle vara superelegant 15 år senare.

I böcker om Shanghai beskrivs ofta eposoden från 1937 när japanerna bombade Shanghai och en kines försökte ta sig in på Shanghai Club för att rädda sitt liv. "Are you member sir" var vaktens fråga. Det var han förstås inte och stor huvudbry uppstod. Dock var hela styrelsen församlad i klubben och man kunde ta ett beslut att ge kinesen ett temporärt medlemskap Det kanske räddade hans liv.

Bra och dåliga paviljonger

Idag var jag runt på EXPO och tittade på de små europeiska ländernas paviljonger.

överlägset bäst var San Marino som har en hyrd paviljong på 500 kvm, samma som alla småstater. De hade ett klart budskap - världens minsta men samtidigt äldsta republik. San Marino grundades på 300-talet och har varit oberoende sedan dess. Lustigt nog har de två statschefer somhar sitt ämbete i sex månader, sen byts de ut. Det finns därmed en hel del folk som kan kalla sig f.d. president. Resten av utställningen var enormt vacker och jag köpte några buteljer vin som jag inte alls blev missnöjd med.

Sämre var det med länder som Makedonien, Montenegro som visade ruiner från romartiden där man bara kunde skymta några stenar i gräset. Svårt att uppskatta om man inte är arkeolog.

När jag kom ut såg jag stora varningsskyltar att det var mer än 40 grader. Bäst att ta sig hemåt.

Klart i Shanghai

Kom tillbaka till Shanghai och trodde det var som en häxkittel. Glödhett och alla kolkraftverk igång för att re ström till luftkonditioneringen. Fullt av bilar för att folk inte vill gå eller cykla i värmen.

Istället var det kristallklar luft. Jag kom med taxin en bit från Pudongflygplatsen och svängde till vänster in mot staden. Då såg ja med en gång Kapsylöppnaren på Pudongsiden som bara är några hundra meter från The Bund - på 1 mils håll.

Det kändes som ett medeltida grafik där vandraren kommer på en bergrygg och ser staden ligga långt borta med en domkyrka och lite låg bebyggelse som ligger spridd runt kyrkan.

'Det klara vädret varade i två dagar men sen blev det sm vanligt.

Finns det en karta över Stockholm

Hemma i Stockholm och jag passerade busstationen i Cityterminalen av en händelse. Jag såg att det längs en vägg fanns publikationer i Stockholm, Map och Stockholm och This Week in Stockholm. Nyfiken gick jag fram för att ta en karta. Förr kunde man köpa kartor på tunnelbanan för en billig penning, jag använder forfarande en Stockholmskarta från 1982. Det spelar ju ingen roll för det har inte tillkommit någon tunnelbanestation sen dess.

Dock var det jag såg baksidan av hyllan, det fanns inte en karta kvar eller något ex av This Week in Stockholm. Och detta på den plats där alla kommer med buss från hela Sverige. Har vi inte råd att ge besökare en karta??

I Shanghai tar jag alltid en karta på flygplatsen där de ligger i drivor Eftersom det öppnas en ny tunnelbanelinje varje kartal i snitt så behöver man alltid senaste versionen. Dessutom kan man få gratis kartor på vartenda hotell, även om man inte bo där.

Jag minns när jag 1965 skulle åka till Stockholm första gången i mitt liv som gymnasist för att arbeta en sommar på Skogshögskolan. Jag satt hemma och graskade en karta i Nordisk Familjebok och hade en känsla av att jag skulle ta mig norrut från centralstationen men att det var rätt långt. Jag kom på att jag skulle titta på en karta i en telefonkatalog, kanske till och med riva ut den. När jag kom fram gick jag lös på närmaste telefonkiosk men kartorna var utrivna. Jag fortsatte till nästa och till nästa. Överallt i hela stan var kartorna bortrivna. Jag fick fråga mig fram.

Har vi inte lärt oss något på dessa 45 år? Vad gör VisitSweden?

Google och Kina

De invecklade förhandlingarna mellan Google och Kina blir alltmer märkliga. Häromdagen skrev Shanghai Daily att nu hade man hittat en kompromiss så att Google kunde får fortsatt licens i Kina. De flesta trodde kanske att Google var ute ur Kina eftersom sajten google.cn är stängd.
Dock fanns det en deal om att man skulle kunna ha kvar några tjänster för musik och bilder i Kina medan hela sökmotoren var omriktad till Hongkong.

När man nu efter att kompromissen uppnåtts slår in google.cn så kommer man till denna ursprungliga sajt. Om man sen skriver något i sökordet så riktas man direkt till Hongkong. Vad är nyttan med det?

Viktigare ändå är väl vad det är för kompromiss som man har gjort Varken uttalanden från Google eller från kineserna kastar något ljus över detta.

Snabbtåg

Äntligen kom jag på det nya snabbtåget Shngahi-Nanjing som gick i 328 km/h som mest. Det verkade gå på egen räls utom vid stationerna och det gick faktiskt väldigt bra att jobba eller vila eller vad man ville göra. jag minns stunder i X2000 när man inte kunnat ha en kaffekopp stående på bordet, men så var det inte här.

Nu är ju X2000 rätt gamla tåg och det här är förstås helt nya. Priset var en aning högre än de vanliga tågen men inge för en utlänning att klaga på. Dock gjorde man ett stopp i Suzhou som tog 20 minuter. Kanske skall man kolla noga så att man kan åka direkttåg.

När man läser om problemen på svenska tåg blir man riktigt ledsen. Vi klarar inte av att sköta de tåg som vi för bara 20 år sedan var stolta över.