Äntligen lansering av www.vhkp.se

I torsdags hade vi lansering av nya sajten om svenskars historia i Kina genom svenska handelskammaren i Peking.

De verkliga godbitarna på sajten aer dels den inscannade versionen av Ungkarl i Shanghai, den inscannade versionen av Anders Ljungstedts första bok om Macau och foton fraan alla med svenskklingande namn paa den utl'ndska kyrkogaarden i Shanghai.

Det var trevligt att träffa personer intresserade av den svenska historien. Jag träffade bland annat Daragh Moller, en irländare som är sonsonsonson till Nils Möller, den svensk som gjorde de största affärerna i Shanghai.Nils var ju först gift med en svenska, sen en engelska och sen en annan engelska. Den första hustrun avled tidigt. Daragh är sonsonson till Nils son i andra äktenskapet. Den berömda möllerska villan i Shanghai byggdes av Nils äldsta son i tredje äktenskapet.

Jag passade paa att ha lunch i Moellerska villan idag. Som restauranggaest far man naestan ingen uppmärksamhet och maten är inget att hurra för. Personalens huvudsakliga sysselsättning verkar vara att visa runt kineser som verkar komma fraan andra provinser.

Mer om intrycken från lanseringen kommer snart.

Jakten på den försvunna fotoskatten

Jag skrev härom veckan att jag började leta efter släktingar till Torsten Hultman som arbetade på tändsticksbolaget i Shanghai, Han var chef där från 1939 till sin plötsliga död 1943.

Nu fick jag kontakt med hans dotterson, harpspelaren, och han kunde med glädje berätta att hans mor Betty lever och är i full hälsa, Hon pendlar mellan en egen bostad i Bourgogne, sin tredje make som bor i Schweiz, en dotter i Paris och en andra son i Schweiz. Det dröjer inte länge innan jag får ett långt välskrivet mejl från Betty. Till skillnad från mitt mejl har det inget stavfel och perfekt grammatik.

Hon bekräftar kusinens uppgift att den stora fotosamlingen brändes upp men man har räddat en hel del fotografier varav hon själv har ett album. Jag skall få scannade bilder och med hjälp av mitt nätverk av gamla Shanghaibor skall vi nog kunna identifera personerna på bilderna.

Hon visste inte att hon var beskriven i boken "This is the time we shall be strong" av Doris Van Vleet. Doris hittar man snabbt på Facebook, en lång serie foton från hennes 80-årsdag i Arizona. Hon ser strålande ut. Dock har jag ingen kontakt med henne än. Hon kommer att bli överraskad veta att Torstens äldsta dotter som var hennes jämnåriga granne i Shanghai, också bor i USA.

En försvunnen fotoskatt

I ett år har jag letat efter ättlingar till en av cheferna för tändsticksbolaget i Shanghai, Torsten Hultman. Han börjate i kinesiska tullen 1929 men gick redan 1930 över till tändsticksbolaget där han blev chef 1939-43, när han plötsligt avled.

Han var amatörfotograf och många foton jag sett har stämpeln "Ateljé Hultman" på baksidan. Hans amerikanska hustru Mary var känd av alla och Hugo Olesen i Göteborg träffade henne ofta efter kriget när hon bodde i Sverige. Hon gick bort på 1970-talet och parets två döttrar hamnade i Canada och UK. De gifte sig, bytte efternamn och därmed försvinner ofta spåren.

Nu fick jag i veckan tag på Torstens brorsdotter som visste att berätta att änkan Mary i något vredesmod och i viljan att starta ett helt nytt liv brände upp alla foton.

Hur som helst jag fortsatte och leta efter Torstens döttrar och barnbarn. Äldsta dottern hade blivit nunna och dött tidigt. Dead end.

Yngsta dottern hade gift sig tre gånger och hade tre barn med sin första man en engelsman. Gudasända Google letar rätt på äldsta sonen, som hör av sig inom en timma. Engelsk harpspelare bosatt i Frankrike, bara en mil från sin mor som fortfrande lever! Kanske kan vi nu få höra vad som finns kvar av foton.

Här är i allafall Sapajous (Sapojnikoff) karikatyr av Torsten Hultman där hans fotointresse klart framgår.

Äntligen kommer resultaten av alla boklanseringar

Jag har arbetat ett halvår på att få fram en hemsida där allt historiskt material kan läggas upp. Det visar sig att hemsidesbranschen är full av charlataner som säger att de kan allt men i verkligheten inte levererar någonting. jag är nu på min tredje firma och hoppas det blir rätt. I mellantiden publicerar jag här filmen med Hugo Olesen och Eric Osbranth, som både bodde i Shanghai under andra världskriget. Det var längesedan men deras minnen är kristallklara.

Luften i Peking

    På väg till Shanghai stannade jag ett dygn i Peking för möten. Mötet med den miljömedvetna konsultfirman skulle vara på en restaurang inom gångavtånd från hotellet. För promeaden fick jag en gasmask för luftvärdet var över 300 ppm. Vi gick ett par kvarter och jag fick gå långsammare och långsammare för masken skulle ta bort 99% av föroreningarna så det var inte mycket luft man fick i sig. På promenden tillbaka såg jag till att gå ensam och då kunde jag skippa masken. Pest eller kolera. Outhärdligt att leva och arbeta under sådana omständigheter. Middagen tog jag därför på hotellet.

För många som läser kinesiska i Sverige?

Erik Ringmar har i dag i DN en artikel http://www.dn.se/debatt/studier-i-kinesiska-spraket-ofta-sloseri-med-resurser/  att det är onödigt många som läser kinesiska i Sverige. Det är en utveckling som drivs av ambitiösa föräldrar och konkurrerande gymnasier. Bättre vore att lära sig engelska ordentligt.

Det här blir garanterat sommarens stora debatt i sinolog- och Kina-Sverige. Viktig fråga och inte så mycket annat som händer. Så här ser jag det

1) Det stämmer att många svenskar har skral engelska när det kommer till kritan men det får inte dölja det faktum att svenskar har ett utmärkt uttal och att svenskar med rätta anses som ett av världens duktigaste folk på engelska
2) Kinesiska är för svårt för många, där har Ringmar rätt men det gäller alla utomeuropeiska språk och även en del i  Europa. Jag har läst ungerska i 2 år. 26 kasus kan knäcka den mest motiverade. Därför är det motiverat att ha kinesiska i gymnasiet när folk ännu har lätt att lära språk.
3) Att kineser kan kommunicera bra på engelska är en missuppfattnning som kommentarerna i DN direkt slagit ner på. Kineserna inser nog att de borde prata engelska men handeln inom Kina växer snabbare än utrikeshandeln så Kina kommer aldrig att bli som Hongkong eller Singapore.
4) När man talar om språk i skolan bör man ha ett perspektiv på bortåt 20 år i framtiden. Hur ser världen ut då? Ringmar har fel om han tror att Kina kan sluta växa när som helst. De underliggande krafterna bakom fortsatt tillväxt är väldigt starka. Med dem följer en soft power som visserligen förefaller bräcklig men nog ändå påverkas av råa ekonomiska fakta.
5) Den reella frågan är nog om kinesiska skall passera tyska och franska i skolornas  prioritering. Själv tycker jag att vi som lite land inte skall släppa tyska och franska. Låt kinesiska få en hedrande 5:e plats efter engelska, spanska, tyska och franska men före ryska och arabiska.

Lanseringen i Stockholm

Vi hade en sista lansering av Bland direktörer och sjömän i det gamla Shanghai i Stockholm den 7 juni. Det var strålande väder och många intresserade var tvungna att avvika för studentexamen och liknande. Vi var dock en tapper skara av nära berörda som träffades och i samtliga fall var det nya kontakter. Det tillhör det märkliga med historieforskning att personer som har mycket gemensamt aldrig träffats.

 

För mig var det till exempel ett tillfälle att träffa Håkan Dahl, som försett mig med de flesta foton från den gamla tiden genom sin far Erik Dahls fotoalbum. Erik Dahls tid som pappersspecialist på Ekmans i Shanghai begränsade sig visserligen till 1925-31 men han fortsatte inom Ekmans i Göteborg och var kvar till slutet av 50-talet. Genom sitt intresse för Shanghai höll han kontakt med dem som var därute och samlade på fotografierna. Ekmans ordförande Matts Ekman höll ett litet föredrag om Ekmans affärsidé och verksamhet idag.

 

Här pratar Carl-Göran Wallman, född i Kina 1939 och bosatt i Shanghai några år som barn med Cecilia Bengtsson, arkitekt som arbetade på generalkonsulateet i slutet av 1990-talet. Carl-Göran bär en medalj som hans far Åke Wallman fick för försvaret av Shanghai vid japanernas anfall 1937. Åke bodde i Kina 1925-1947 och var efter att ha avslutat sin tjänst som tullinspektör var han under ett år handelsråd vid konsulatet i Shanghai. Då han lärde sig flytande kinesiska tog han med sig ett stort arkiv hem både på engelska och kinesiska som Carl-Göran förvaltar. 

 

 

 

 

Här ett foto med historiska vingslag. Vera Segraeus till höger visar ett avsnitt i sin far Erland Segraeus bok "Ungkarl i Shanghai" där Erland beskriver hur han började sin tid i Shanghai 1934 med att arbeta på Einar Edwards handelshus. Gunilla Edwards till vänster var svärdotter till Einar Edwards (gift med den yngre sonen Gösta). Bredvid henne står hennes son Martin och hans dotter Elin. Vera hade alltid undrat varför hennes far åkte tillKina och hur han kunde få arbete hos Einar Edwards.  Gunilla trodde de kunde ha setts i Marstrand där Einar tillbringade varje tid han var i Sverige, och seglade. Vera visste att Erland var seglare och hade gjort ett besök i Marstrand före sin utresa.

 

 

 

Lilla Elin 9 år hade många frågor om sin farfars far Einar. Hon fastnade vid Sapajous teckning av Einar där han bollar med sina två söner Folke och Gösta. Elin undrade varför de gjorde så. Sekunden senare sprang hon in till vår kinesiska säng och bollade med en panda mellan fötterna. Hon bad att få ett goosedjur till. Anita gav henne en kudde i form av ett hjärta. Det är inget goosedjur, det är en kudde! fräste Elin.