För många som läser kinesiska i Sverige?

Erik Ringmar har i dag i DN en artikel http://www.dn.se/debatt/studier-i-kinesiska-spraket-ofta-sloseri-med-resurser/  att det är onödigt många som läser kinesiska i Sverige. Det är en utveckling som drivs av ambitiösa föräldrar och konkurrerande gymnasier. Bättre vore att lära sig engelska ordentligt.

Det här blir garanterat sommarens stora debatt i sinolog- och Kina-Sverige. Viktig fråga och inte så mycket annat som händer. Så här ser jag det

1) Det stämmer att många svenskar har skral engelska när det kommer till kritan men det får inte dölja det faktum att svenskar har ett utmärkt uttal och att svenskar med rätta anses som ett av världens duktigaste folk på engelska
2) Kinesiska är för svårt för många, där har Ringmar rätt men det gäller alla utomeuropeiska språk och även en del i  Europa. Jag har läst ungerska i 2 år. 26 kasus kan knäcka den mest motiverade. Därför är det motiverat att ha kinesiska i gymnasiet när folk ännu har lätt att lära språk.
3) Att kineser kan kommunicera bra på engelska är en missuppfattnning som kommentarerna i DN direkt slagit ner på. Kineserna inser nog att de borde prata engelska men handeln inom Kina växer snabbare än utrikeshandeln så Kina kommer aldrig att bli som Hongkong eller Singapore.
4) När man talar om språk i skolan bör man ha ett perspektiv på bortåt 20 år i framtiden. Hur ser världen ut då? Ringmar har fel om han tror att Kina kan sluta växa när som helst. De underliggande krafterna bakom fortsatt tillväxt är väldigt starka. Med dem följer en soft power som visserligen förefaller bräcklig men nog ändå påverkas av råa ekonomiska fakta.
5) Den reella frågan är nog om kinesiska skall passera tyska och franska i skolornas  prioritering. Själv tycker jag att vi som lite land inte skall släppa tyska och franska. Låt kinesiska få en hedrande 5:e plats efter engelska, spanska, tyska och franska men före ryska och arabiska.

Lanseringen i Stockholm

Vi hade en sista lansering av Bland direktörer och sjömän i det gamla Shanghai i Stockholm den 7 juni. Det var strålande väder och många intresserade var tvungna att avvika för studentexamen och liknande. Vi var dock en tapper skara av nära berörda som träffades och i samtliga fall var det nya kontakter. Det tillhör det märkliga med historieforskning att personer som har mycket gemensamt aldrig träffats.

 

För mig var det till exempel ett tillfälle att träffa Håkan Dahl, som försett mig med de flesta foton från den gamla tiden genom sin far Erik Dahls fotoalbum. Erik Dahls tid som pappersspecialist på Ekmans i Shanghai begränsade sig visserligen till 1925-31 men han fortsatte inom Ekmans i Göteborg och var kvar till slutet av 50-talet. Genom sitt intresse för Shanghai höll han kontakt med dem som var därute och samlade på fotografierna. Ekmans ordförande Matts Ekman höll ett litet föredrag om Ekmans affärsidé och verksamhet idag.

 

Här pratar Carl-Göran Wallman, född i Kina 1939 och bosatt i Shanghai några år som barn med Cecilia Bengtsson, arkitekt som arbetade på generalkonsulateet i slutet av 1990-talet. Carl-Göran bär en medalj som hans far Åke Wallman fick för försvaret av Shanghai vid japanernas anfall 1937. Åke bodde i Kina 1925-1947 och var efter att ha avslutat sin tjänst som tullinspektör var han under ett år handelsråd vid konsulatet i Shanghai. Då han lärde sig flytande kinesiska tog han med sig ett stort arkiv hem både på engelska och kinesiska som Carl-Göran förvaltar. 

 

 

 

 

Här ett foto med historiska vingslag. Vera Segraeus till höger visar ett avsnitt i sin far Erland Segraeus bok "Ungkarl i Shanghai" där Erland beskriver hur han började sin tid i Shanghai 1934 med att arbeta på Einar Edwards handelshus. Gunilla Edwards till vänster var svärdotter till Einar Edwards (gift med den yngre sonen Gösta). Bredvid henne står hennes son Martin och hans dotter Elin. Vera hade alltid undrat varför hennes far åkte tillKina och hur han kunde få arbete hos Einar Edwards.  Gunilla trodde de kunde ha setts i Marstrand där Einar tillbringade varje tid han var i Sverige, och seglade. Vera visste att Erland var seglare och hade gjort ett besök i Marstrand före sin utresa.

 

 

 

Lilla Elin 9 år hade många frågor om sin farfars far Einar. Hon fastnade vid Sapajous teckning av Einar där han bollar med sina två söner Folke och Gösta. Elin undrade varför de gjorde så. Sekunden senare sprang hon in till vår kinesiska säng och bollade med en panda mellan fötterna. Hon bad att få ett goosedjur till. Anita gav henne en kudde i form av ett hjärta. Det är inget goosedjur, det är en kudde! fräste Elin.

 

                                     

 

Nu blir det lansering i Stockholm 7 juni

Så här ser den inbjudan som gått ut till de som inte kunde vara med i Göteborg. Anmälan till vhkp@hotmail.com

Från lanseringen i Göteborg

Det blev en livlig tillställning, inte minst genom att vi hade två paneldeltagare som bott i Shanghai under andra världskriget, Eric Osbranth, tidigare styrman på m/s Miramar, 99 år och pigg som en yngling. Vidare Hugo Olesen som kom till Shanghai 1932 och stannade till krigets slut som 14-åring. Tillsammans kände de nog hela svenskkolonin vid den tiden. Eric kände alla 72 sjömännen och Hugos mor arbetade på konsulatet och kände alla affärsmännen tillsammans med sin man dansken Otto som arbetade på danska bolaget Great Northern Telegraph. Vi hade också med Lars G Asker, född i Kina 1931,vars far var högste svensk inom tullen och bosatt i Shanghai några år på 1940-talet. Tulltjänstemännen var en tredje grupp av svenskar, spridda lite varstans i Kina och de deltog inte alltid i de nationella grupperingarna.

Jag skall lägg aupp videoklipp från debatten här, först bara en bild av de nya skriften.

Lansering i Göteborg 20 maj

Så här såg inbjudan ut som gick ut, någon vecka bara innan lanseringen. Fort skall det gå!

Bland direktörer och sjömän i det gamla Shanghai

Den 30 april var det lansering av den nya boken på gamla Franska Klubben i Shanghai. Vi var ett 50-tal  personer som samlades. Det var trevligt att ha riktigt kunniga specialister där som Tess Johnston och hennes kollegor från styrelsen i Royal Asiatic Society. Sedan hade vi personer som bott i Shanghai långt tid som Magnus Gyllö som var chef för Atlas Copco i Shanghai både under min första tid som generalkonsul och den andra (och de 9 åren därimellan).

Så här såg det ut i Carnation Room i Okura Garden Hotel. Detta var tidigare den franska klubben i Shanghai. Man ser direkt att det är samma rum som i den historiska bilden nedan genom lamporna och de små fönstren ovanför.

 

Hotellet var väldigt stolt över att kunna erbjuda detta rum för det var ett av de rum som Svenska Föreningen brukade använda för sina middagar. Här ser vi avskedsmiddagen för generalkonsul Johan Beck-Fris den 24 mars 1939. Värd för middagen var föreningens ordförande 1939, Ragnar Bringert, som sitter mitt på vänstra sidan, men det var lite knepigare att identifiera vem som var hedersgäst.

 

 

Jag hade hjälp av Hugo Olesen som visserligen var barn då (8 år) men kände till de flesta. För att vara riktigt säker gjorde jag en jämförelse mellan personerna som sitter på högra sidan och de teckningar som ryssen Sapoinikoff (Sapajou) gjorde i skriften Svenskar i Shanghai 1939). Här ser man en förstoring av mitten på högersidan och bredvid teckningen av Johan Beck-Friis nere till höger och uppe till höger finns teckningen av hans deputy Erik Kronwall. Sapoinikoff har verkligen fångat dessa personers karakteristika.

 

Det blir en tunn bok den här gången

Var  på Landsarkivet i Vadstena och letande bland papper och irriterade mig på att man ibland gjorde så tjocka böcker förr. Man får stå upp och ha kuddar på bordet och, jag att ha en sån
och läsa hemmar i sängen är ju inte att tänka på. Min andra Shanghaibok skall bli tunn!